Loppan hoppar

Trygghet är ett av våra grundläggande behov. Att få känna sig trygg borde vara alla givet men vi vet ju att det inte är så. Otrygghet, när den väl knackat på, ger sig inte av så lätt. Tyvärr. Jag önskar att alla hade en trygg liten plats!

Ett par som är helt trygga sträcker ut sig i vår soffa. Knastrattar är vad de är. Glädjespridande knastrattar.

I badrummet ligger Loppan på tork. Det enda som fattas är knappar, och att prova att den passar. Det känns fortfarande som ett osäkerhetsmoment. Ihhhh! 

Loppan är stickat i Malva, Ateljé Norrgårdens eget garn. Jag har färgat blått, grönt, rosa och lila med Jeaba kallfärg och det gick åt ganska exakt 100 gram av vardera grönt och lila och mindre av rosa och blått. Knappt 500 gram oblekt ull är också använt. Jag har stickat på stickor 3,5 mm utom resårerna som är stickade på 2,75 mm. Mönstret heter Damejakka Loppa och är gjort av norska Anne Myhre med bloggen Pinneguri. I mönstret används fem mönsterfärger men jag följde inte diagrammets mönsterförslag utan gjorde lite som jag ville och när oket var klart slutade jag följa mönstret helt och stickade som jag hade lust. Följa mönster gör jag sällan numera men de är verkligen bra att ha som utgångspunkt.

Idag har jag fått världens bästa lapptäcksidé. En prickig idé! Nu ska jag bara hinna skära och sy också. Kärt nöje att planera för ett nytt täcke.

En påse blandat

Blandat småfix, ja så har dagen sett ut hemma hos oss.

Jag stickar och stickar på Loppakoftan och nu har den äntligen fått två ärmar. Jag märker att jag får en lite annan masktäthet när jag stickar med magic loop, vilket jag gjort på ärmarna, än när jag stickar vanligt på rundsticka som jag gör på kroppen. Jag tror inte det kommer märkas när koftan är blockad men det är lite irriterande. 

En yttepyttestund har jag suttit vid symaskinen och det var när jag fållade två gardinlängder jag köpt på Hemtex. De är kalasfina med sina pelargontryck tycker jag.

Några riktiga pelargoner har flyttat över i större krukor och 

ett par plåtar med bullar har fått hela huset att dofta underbart gott. 

Efter allt småfix är orken slut, så då får man vila på soffan.

Det är vi helt överens om i huset vid havet.

Koko

Vi har en envis gök utanför fönstret. Han koko-ar hela tiden och håller på att göra mig galen. Lika roligt som det är att höra göken första gången på våren, lika jobbigt är det att höra hans tjatiga lockrop när han inte hittar någon flamma.

 Så, han är ensam och jag är trött och tom.

Sådär tom som man känner sig efter att ha slutfört ett stort uppdrag vilket jag gjort den här veckan.

Mitt i den där tomhetskänslan fick jag syn på en sjal jag stickade för ett par år sedan. Jag har aldrig använt den eftersom den inte blev som jag tänkt mig trots att garnet är underbart mjukt.

Nu är den upprepad och garnet kan bli något annat. Något bättre.

Juni månads göra-klart-projekt är dock inte att sticka något nytt av det gröna garnet utan att avsluta en randig tröja i orange-rost-rött. 

Fast jag hinner göra lite till innan maj är slut.

Morris hälsar att det funkat att sluta med den ena starka medicinen. Det är nu en vecka sedan vi slutade med den och han har inte börjat halta igen. Hurra! Ny röntgen om tre veckor och då måste det synas på bilderna att skadan är på väg att läka ordentligt. 

Min gos- och knaskatt!

Kan vi bara få tyst på göken så blir det en skön helg!

Månadsbokslut februari

Det återstår bara några timmar av årets kortaste månad och jag funderar på vad jag gjort av den.

På stickfronten har tre saker blivit avmaskade, ett par muddar, en halskrage och en sjal som fortfarande inte är ordentligt fotograferad.

På syfronten har jag gjort några småsaker; tre små korgar, två necessärer och ett förkläde.

Och så har jag ju kluddat lite.

Den stora humörfilten har börjat sin monteringsresa

och jag har gått drygt 61 km.

Idag blev det i gråväder men det var tyst och lugn och skönt. 

Nu lämnar vi februari bakom oss och ser fram emot mars och våren!

Mjukaste mysvanten DIY

Mina mysvantar är klara.

När jag skulle sticka den andra vanten så skrev jag ner hur jag gjorde. Så varsågod, här kommer en beskrivning!

Jag har stickat i garnet Malabrigo silky merino och har använt stickor 3 mm. Masktätheten på garnet är 22-24 maskor/10 cm på st 3,5 mm.

Till mina ganska normalstora händer la jag upp 44 maskor.

Varv 1: räta maskor. 

Varv 2: aviga maskor.

Varv 3-7: räta maskor.

Varv 8: *1 rm, lyft en maska med garnet framför arbetet* Upprepa varvet ut.

Varv 9: räta maskor.
Varv 10: *Lyft 1 maska med garnet framför arbetet, 1 rm* Upprepa varvet ut.
Varv 11: räta m.

Upprepa varv 8 -11 fem gånger till. Totalt 24 varv mönster.

Varv 32-36: räta maskor.

Varv 37: Sticka 18 maskor, öka 1m, sticka 2 m, öka 1 m, räta maskor varvet ut.

Varv 38: räta maskor.

Varv 39: Sticka 18 m, öka 1 m, sticka 4 m, öka 1 m, räta m varvet ut.

Varv 40, 42, 44, 46, 48: räta maskor

Varv 41, 43, 45, 47: Sticka 18 m, öka 1 m, st 6/8/10/12 m, öka 1 m, räta m varvet ut. 

Varv 49: Sticka 18 m, sätt 14 m på en tråd, lägg upp 2 m och fortsätt m räta m varvet ut.

Sticka slätstickning till vanten når nedersta leden på lillfingret.

Sticka som varv 8-11 samt varv 8-9 ytterligare en gång.

Sticka ett varv med aviga maskor.

Maska av ganska fast.

Plocka upp maskorna för tummen och fyra nya maskor, 18 m totalt. 

Sticka 10 varv räta maskor.

Ett varv aviga maskor.

Maska av ganska fast.

Den andra vanten stickas lika men gör ökningarna för tummen efter 24 maskor i stället för 18.

Färgåtergivningen är bäst på bilden nedan. Vantarna är ljust lila.

Nu kan du göra ett eget par om du vill.

Tröj- och koftinventering

Rensa och röja, sortera och skaffa överblick. Ja det är sådant som följer i flyttandets spår. Idag gjorde jag en djupdykning bland mina pågående stickprojekt. Så här är läget på koft- och tröjstickfronten just nu.

Garnet till Lopi affection har jag haft länge, så när som på ett vitt nystan. Nu har jag fått tag i det och har  inga ursäkter för att inte göra den. Har bara gjort en ärm... 

Ateljé Norrgårdens perfekta tröja började på i somras. Ullgarnet Duo i tre, eller möjligen fyra färger. Jag tror att jag kommit lagom långt för att sätta av maskor för ärmarna. 

Superfina kofta Siri har jag velat göra ända sedan mönstret släpptes. Garn köpte jag direkt och jag har börjat men sen tog det stopp. Anledningen är att jag funderar på att repa upp och sticka runt och klippa upp mitt fram i stället för att sticka fram och tillbaka. Tills jag har bestämt mig ligger koftan och mognar. 

Läckra koftan Bredband ligger också, nästan bortglömd, i en projektpåse. Jag har stickat, repat upp, stickat och repat upp. Varje gång har jag gått ner i stickstorlek. Nu är jag nere på 2,5 mm och jag vet inte om jag klarar att sticka en hel kofta på så tunna stickor. Därav det långa uppehållet. Jag gillar verkligen mönstret och måste försöka få den klar.

Den senast påbörjade tröjan är med stor sannolikhet den som blir klar först. Tröjan Anna-Karin, Yllo Tylls mönster. Den har två nästan färdiga ärmar och en bit kvar på kroppen. Gissar att den blir klar under kommande vecka. 

Utöver de här påbörjade projeketen så finns det några påsar med garn och mönster till andra tröjor och koftor, men har jag inte ens stoppat ner en sticka i påsen så räknas de inte. Det finns förstås påsar med annat än tröjor och koftor men de återkommer jag till en annan gång.

En annan sak ska jag ändå visa. Projektet som nästan var klart, september månads Karins Hitte på(se), såg ut så här för ett par timmar sedan.

Nu ser de ut så här: 

Två färdiga kuddar. Tyvärr hade jag bara en vit innerkudde och en blå, så får det vara så länge. Framsidorna har stickade flätor och baksidorna är randiga.

Kattkuddar. 

Jag virkade ihop fram- och baksida i stället för att sy dem, och det finns bara tofs i ett hörn på varje kudde. Jag misstänker att katterna kommer se tofsarna som leksaker så jag börjar försiktigt med en tofs per kudde. Får de sitta kvar gör jag fler, annars får det vara tofslösa kuddar.

Dagens ruta är stolt.

I all enkelhet.

Färre än hundra

Yll o Tyll har en Knit A-long där deltagarna stickar Tröjan Anna-Karin. Jag vet inte hur det gick till men plötsligt hade jag beställt hem garn och innan jag visste ordet av så började det likna en tröja!

Mönstret, som är lätt och roligt, är på svenska och ännu en tid får man 15% rabatt på garnet Zenta om man går med i Yll o Tyll-gruppen på Facebook. Mönstret får man när man går med.

Garnet Zenta är helt ljuvligt! Mjukt och lättstickat och det består av 50% ull, 30% silke och 20% nylon.

Jag bestämde mig för att sticka ärmarna innan jag gör klart kroppen. Dels för att jag tröttnar så lätt om det bara är ärmar kvar, dels för att jag kan göra tröjan så lång som garnet räcker till om ärmarna redan är klara.

Men alltså, jag har pågående projekt så det räcker ett tag nu.

I varje påse ligger ett projekt, och som ni ser så finns det risk att dörren välter om jag inte avslutar fler än jag börjar på.

Jag ska bara sticka klart tröjan först... Den påsen har för övrigt inte kommit upp på dörren och det är väl lika bra att jag bestämmer att den inte ska det heller.

Dagens ruta är grundad.

Välgrundad. Det är färre än 100 dagar kvar på det här året nu.

Medvind

Medvind har torkat men för säkerhets skull så fick den fladdra lite i vinden.

Mindre än 100 gram Supersoft gick det åt och jag använde stickor 3 mm. Mönstret rekommenderar stickor 3,5 mm men jag stickar löst så jag gick ner en storlek och det var ett bra val för mig. Clara räknar med att släppa mönstret i början av oktober.

Barfota på varma klippor i mitten på september känns helt rätt. 

Tänk att något så tunt och lätt kan värma så mycket som en ullsjal gör.

Brudarna följde nyfiket med till bryggan. De är där vi är om de har chansen.

Dagens ruta är lite söndagslat. 

Eller är det för att vi liksom håller andan lite som inget annat blir gjort? Det är svårt att veta om det blir med- eller motvind.

Tavlorna, de tar vi hand om en annan dag.

I stekande sol

Jag håller på med så roliga stickningar just nu att det är svårt att välja vilken jag ska jobba på. Hade jag kunnat sticka på flera samtidigt så hade jag gjort det just nu.

Evighetsprojektet har hittat ur sin påse och det är för första gången riktigt kul att sticka på sjalen Stjärnhop.

Det märks att min skicklighet att sticka med två färger utvecklas under arbetets gång. Lite charmigt på något sätt. Jag hoppas att jag kommer en bra bit på sjalen innan den hamnar längst ner i projektpåsen igen.

Länge, länge har jag velat sticka en Siri-kofta och nu är jag äntligen på gång.

Jag köpte mönstret direkt när det släpptes så resan till uppläggning har varit lång men nu så!

Men, jag har ju ett nytt superroligt projekt till!

Egentligen letade jag efter en pågående tvåändsstickning, inspirerad av Dödergök (igen), men när jag inte hittade den så la jag upp en ny. Garnet är lite grövre än jag tidigare tvåändsstickat i och det blir så fint. Jätterolig stickning!

Eftersom viken nu är full av alggegga och värmen är påtaglig så kan jag med gott samvete stanna i skuggan och fortsätta sticka.

Det är dock synd om alla badare som får vända. Det går inte ens att doppa en tå i det där. Urk.

Ett annat slags urk slank ur mig när jag fällde upp solparasollet idag och skrämde slaget på en liten fladdermus. 

Att bli väckt i stekande sol var nog inte hans plan.

Våra katter är inga solkatter. 

De hålls med mig i skuggan. 

Dagens ruta är ganska bra. 

Alltså att livet är ganska bra. Jag menar, tänk att ha en så rolig hobby att mungiporna åker upp bara man tänker på den. :-)