Jag är nere i en svacka, en svacka med massa *blä* och lika djup som svackan är, lika lite gör jag. Det är så tråkigt för jag vet att om jag göra roliga saker, alltså sådant som jag upplever roligt och inte sådant som andra tycker att jag borde tycka är roligt, så blir det bättre. Det blir bättre ändå faktiskt men det tar sin lilla tid. Att kämpa och kämpa är vardag för många, av massor av olika skäl och ingenting är särskilt enkelt när man får ta i för att hålla näsan ovanför vattenytan. Så, av en massa olika skäl virkade jag i grått både igår och idag (och dagen dessförinnan), flera nyanser av grått.
Något finlir funkar inte just nu så jag stickar i grovt garn på grova stickor. Inte likt mig.
Det som däremot funkar finfint är kattgos. Det räcker att bara titta på dem föresten.
Dagens enda solintag fick jag när jag gick och hämtade posten. Tur att vägen är så fin och att man kan gå sakta.
Sakta så man ser de små underverken
mitt i värken.
Tur att du kan få lite varmt och mjukt kattgos som tröst i det grå <3
SvaraRaderaKatter är en lisa för själen ... ser ut som du har fin natur hos dig..
SvaraRaderaÅh finaste, skickar massor med kramar!
SvaraRaderaVet hur det är att bara ha nästippen ovanför ytan.
Kram kram kram kram!
Fina Anette! Kram på dig och hoppas att det lättar!
SvaraRadera