15 juli 2013

Stenrösen och kantareller

Mannen jag är gift med är inte särdeles intresserad av träd eller stenar, som jag är, men han gillar fåglar så vi packade ner kameran, kikare och fågelboken och åkte till Snäckedal som ligger några mil norr om Oskarshamn.
Om Snäckedal kan man bland annat läsa:
Är en ovanligt rik bronsåldersmiljö med stora skeppformiga stensättningar och ett stort antal rösen. Östersjön gick under bronsåldern (1800-500 f Kr) in hit. Längst in i viken låg en boplats, vilket visas av boplatsavfall i skärvstenshögarna. Det märkliga gravfältet innehåller 25 gravar och runt området finns ca 200 gravar utspridda. Storleken på de olika gravarna kan motsvara den sociala skiktningen i bronsålderssamhället. Rösen kan innehålla gravar för överstepräster eller hövdingar. Det största röset har en diameter på 24 m och en av de skeppsformiga stensättningarna är 40x7 m.

Det är storslaget! Helt otroligt! Vilken magnifik gravplats det varit - och fortfarande är. Efter 3000 år! Tanken svindlar.
En av de fyrkantiga stensättningarna som man tror symboliserar ett hus. 
Det största röset är verkligen pampigt. Cirka 3 meter högt och 21 meter i diameter. Undrar vad det var för en människa som fick sådan uppmärksamhet efter livet? Nog blir man nyfiken. 
Det här är den största skeppsformade stensättningen, med för och allt. Ca 40 meter lång.
I en sten finns 90 skålgropar. 90! Undrar varför... 
Visst är det vackert! Naturen leker. 
På mer än ett sätt.  
Kanske ett plåster hade varit på sin plats? 
Det finns frikostigt med naturens eget godis i Snäckedal, i alla fall så här års. 
Vi letade inte alls efter svamp, men de gick bara inte att undvika att hitta dem. Stora, fina, ljusgula och många men det är ingen idé att åka dit nu för när vi åkte hem kom fyra personer med tre stora korgar och stövlade iväg mycket målmedvetet. Att det var deras svampställe framgick tydligt.
Den här lille krabaten hade vi inga som helst planer på att plocka eller äta så han fick lugnt hoppa vidare. 
Men alltså, ett fyrkantigt hål?! Jag kan alldeles för lite om arkeologi men jag måste nog läsa på lite för den här platsen väcker så många frågor i mig. Är det här ett gammalt hål eller ett nytt? Jag, nyfiken? Tja, kanske lite...
Det är inte bara när man syr lapptäcken som man måste skarva ibland. Även naturen tar till en skarv då och då. 
Tummen upp? 
Visst ser det ut som blomkål? Och fraktaler
Hur det gick med makens fågelskåderi? Tja, han plockade kantareller när ha inte fick något spännande i kikaren. En underbar utflykt, och att semestra på hemmaplan är både billigt och spännande. När vi kom hem festade vi till det med smörstekt skogsguld. Lika gott som på restaurang. 
Efter middagen la jag mig inte på soffan utan började nåla det stora frost-täcket. 
Stort och tungt är det men jag hoppas få det quiltat under semestern för nu har jag nya idéer att ta itu med. Inspirerad av stenrösen och vackra lavar och mossor.
Bara att sätta igång!

1 kommentar:

  1. Vilka fantastiskt vackra bilder! Historia är spännande och att försöka tänka ut vad som hänt, vilka som levde och hur. Idag fick jag också lära mig nåt nytt: fraktaler! Tack för det!

    SvaraRadera