När allting känns upp och ner och in och ut och hit och dit så är det bra att veta att vägen finns där, mitt framför fötterna.
Det är liksom bara att sätta ena foten framför den andra och gå.
Eller för den delen stå stilla en stund och fundera lite.
Jag är på en plats med ett vackert namn
och fokuserar på rutor och ränder.
Det är livet det.
Dagens ruta är ändå lite spänd.
Det är helt okej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar