Lyssna!

Nu är det mörkt på morgnarna när jag går upp. Lite jobbigt. Än så länge kompenserars det jobbiga av att ha en vidunderlig utsikt mot soluppgången.

Bilden är tagen från vårt köksbord, det är det här jag ser när jag äter frukost. Sen, när solen går upp ännu senare, eller dagar då det knappt ljusnar alls, då ser jag bara mörker. Plus och minus. Ge och ta. Upp och ner. Alla dessa motpoler...

Jag har just lyssnat klart på Sagas bok av Elsie Johansson. En underbar bok! 

Den handlar om snart 40-åriga Saga som på grund av sin mors bortgång sakta börjar nysta upp sitt liv i ett försök att förstå varför allt blev som det blev. Hon forskar i vad allt hon hörde och uppfattade som barn egentligen innebar och hon börjar fråga dem som finns kvar. Fråga som varit omöjligt i Tysta familjen där man teg, inte besvärade pappa och inte sa något till mamma. Saga möter i sin mors gamla spegel sig själv som barn, Saga-liten, och som lite äldre, Saga-ung, och hon börjar skriva sin egen bok, sin livsbok, och hon lovar sig själv att den, som alla sagor, ska få ett lyckligt slut.

Den här boken hade jag gärna läst i vanlig bokform men som ljudbok ger den en extra dimension när Elsie Johansson själv läser inledningen till varje del i boken. I övrigt läser Anna Maria Käll och det gör hon bra.

Minerva är bästa sällskapet när man lyssnar på böcker. Hon tycker om att ligga bredvid och bara vara, till skillnad från yrvädret till syster hon har.

Dagens ruta innehåller spår av förundran. 

Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Liksom.

Ute blåser det så det dånar.