Mjukaste mjuka

Antalet projektpåsar ska minskas har jag tänkt och nu är en påse tömd (och kan fyllas med ett nytt projekt).

I oktober för ett år sedan stickade jag ett par vantar. Garnet var alldeles mjukt och ljuvligt och fastän jag visste att resterna inte skulle räcka till ett par vantar till så stickade jag upp det som var kvar och i en påse har det legat två vantskaft och bara väntat och väntat.

Nu har det ljuvligt mjuka flerfärgade garnet fått sällskap av grå Alpaca silk från Austermann. Det är lite tunnare än det melerade men de funkar bra tillsammans.  

De är stickade med två trådar som används växelvis och jag stickar alltid den ena tråden lösare än den andra hur jag än anstränger mig att spänna dem lika mycket.  

Det blir en slags yteffekt av det som jag gillar och vantarna blir på det viset lite varmare än om de bara var stickade med en tråd.  

Mjukaste mjuka. 

Nästan lika mjuka som Minerva. 

Dagens ruta är bara en stor suck. 

Tandläkarbekymmer och därmed också tandbekymmer. Nåja, det kommer en ny dag i morgon och då är det förhoppningsvis mycket bättre.

Manduzana färgar ull och garn och när hon hade färgat en alldeles ljuvligt blågrön ullfläta så var den som gjord för mig. 

Det går ofantligt mycket bättre att spinna nu än det gjorde i augusti. Jag tror minsann att övning ger färdighet men jag är bara nybörjare och känner mig ganska klumpig emellanåt när jag har ull överallt. Roligt är det när det funkar!