Håller tummarna

Bokslukaren i mig älskar semestertider och att få läsa, läsa, läsa. Den här boken höll mig vaken till efter ett i natt och var det första jag tog i när jag vaknade.

Livet efter dig av Jojo Moyes. Den har legat på min läslista ett bra tag och jag blev inte besviken. Så rolig, dråplig och ömsint i en härlig blandning. Boken handlar om Lousie som i brist på annat jobb blir personlig assistent till förlamade Will. Will har varit en aktiv kille som skadats allvarligt i en olycka och är helt beroende av hjälp dygnet runt. Han vill inte ha någon hjälp, han vill inte ens finnas till, men tillsammans med orädda och beslutsamma Louise händer någonting. Emellanåt skrattade jag högt och ibland rann tårarna och när jag hade läst sista raden på sista sidan stannade en varm och ödmjuk känsla kvar. Nu vill jag förstås genst läsa Sophies historia och Sista brevet från din älskade av samma författare men jag har lite annat på tur. Världen är full av olästa böcker! Vilken lycka!

Nåt som inte är lika roligt är den blågröngula algsoppan som vinden skjutit in i vår vik. 

Urk! Nåja, det gäller att fästa blicken vid horisonten i stället. 

I min kropp finns en massa oro i dag för det är visning av vårt förra hus, det som jag vill behålla som ett litet dockhus i mitt inre och spara precis som det var. Det där älskade huset som ska bli någon annans hem. Jag försöker mota oron med lite repetitiv stickning. 

Det går sådär. 

Dagens ruta är glad i färgen, min finaste färg. Som tröst. 

Jag håller tummarna att huset får nya ägare som förstår vilket bra och snällt hus det är.