Grått och tungt

Det är inte alla böcker som det är ett nöje att läsa. Kvinnan som gick in i dörrar har varit hemsk att läsa. Jag vet inte varför den hamnade i min läshög, kanske drogs jag till den för att författaren är irländare och jag har läst många bra böcker av irländska författare, kanske var det något annat. Trots att den var jobbig, näst intill plågsam, att läsa så kunde jag inte lägga den ifrån mig förrän jag läst sista meningen.

Boken handlar om Paula, en kvinna i 40-års åldern som blir misshandlad både fysiskt och psykiskt av sin man. De gifter sig som unga och är så lyckliga och har sådan framtidstro men sakta men säkert bryter han ner henne. När han misshandlat henne så hon blöder tar han henne till sjukhuset och spelar den ömsinte maken. Ingen frågar henne vad som hänt, alla köper förklaringarna att hon gått in i en dörr eller ramlat ner för en trappa. Hon önskar om och om igen att någon ska fråga henne vad som egentligen hänt men ingen gör det, inte någon, någonsin. Hon blir, förutom alla fysiska och själsliga skador, alkoholiserad och har svårt att ta hand om barnen. Utan pengar till mat och kläder blir livet ett helvete. Boken slutar inte lyckligt - hur skulle en sådan historia kunna sluta lyckligt? Det finns en uppföljande bok som heter Paula Spencer där man får följa Paulas fortsatta liv men i ärlighetens namn vet jag inte om jag vill läsa den. Det räcker med en här. Det är på något sätt en bra bok, språket är naket, rakt på sak och personbeskrivningarna obehagligt verkliga. 

På sätt och vis var det här rätt dag att läsa en så djup bok för ute har regnet strilar ner hela dagen och inne har vi varit tvungna att ha lamporna tända. Dagens ruta blev som dagen, grå. 

Men jag vill inte fastna i det där deprimerande och ledsamma. Inne i Oskarshamn blommar nu hela räcket runt gamla mejeriplan. Det är alltid fantastiska blomlådor som lyser upp även den gråaste av dagar. Jag stannade till och njöt en liten stund.

För en liten stund sedan upphörde regnet och fastän ljuset är dåligt så tog vi några bilder på halvvantarna jag gjort på sistone. 

Precis ett sådant här par gjorde jag i november enligt Karins hitte på(se). De här är lite större och jag hoppas de ska passa en frusen moster.

Om de inte gör det kanske de här gör det i stället. 

Båda paren är stickade i M&K Eco baby ull och mönstret är som sagt från Karins hitte på(se) från förra året. 

Så den här dagen blev inte den roligaste av dagar.

Men eftersom allt finns, både toppar och dalar, så ser jag nu fram emot en kalasbra vecka. Den kommer bli så bra!