15 dec. 2015

Om att vilja men inte kunna

Det händer då och då att människor jag möter säger "Åh vad du är duktig på att sticka/sy/rita/skriva. Jag önskar att jag också kunde!". Numera säger jag oftast tack, ibland svarar jag lite ursäktande att jag inte är så bra som många andra men allt oftare har jag tänkt att jag borde svara "Du kan du också, om du vill och övar". Det är ju faktiskt så att de flesta saker man är bra på, är man inte bara bra på från födseln eller första gången man testar. Nej, det ligger många långa timmars övning bakom. Om du vill kunna eller göra något - är du beredd att lägga tid på det, lägga tid på att öva? 

Jag har under en stor del av mitt liv sagt att jag skulle vilja kunna spela piano och jag var ofta avundsjuk på dem som kan spela och jag framhöll, ganska suktande, att jag inte är begåvad nog för att spela vare sig piano eller något annat instrument. När jag för några år sedan rannsakade mig själv så kom jag fram till att jag inte hade viljan nog att lägga flera timmar i veckan, kanske någon timma varje dag, på att faktiskt lära mig. Jag ville, men jag ville inte på allvar. Jag kan lära mig att spela piano och om jag ger mig sjutton på det skulle jag kunna bli ganska bra men jag är inte beredd att betala den höga insatsen som det är att öva, öva och öva.
Många säger att de vill kunna rita, de är avundsjuka på dem som kan, men säger att de inte har talangen, fallenheten eller begåvningen för att kunna rita. Hur många timmar har ni som säger eller tänker så övat? Hur ofta har ni försökt och hur mycket vill ni på riktigt? Har ni ritat alls sedan ni gick i skolan? Min slutsats är, som ni nu säkert förstår, att om man inte övar så kan man inte vara bra, inte heller brilliant, direkt fast uppfattningen tycks vara att förmågan att rita är något "man bara kan". Vill man verkligen kunna rita så är man beredd att öva och då kan man bli bra. En provocerande tanke kanske?

Samma sak gäller att sjunga (en del påstår att de inte kan men finns inga fysiska hinder så kan de allra flesta lära sig och bli riktigt bra!). Det gäller också att sy kläder (om man aldrig försöker, gör fel, gör om, lär sig, ja, då är det svårt att komma till stadiet när man kan). Det gäller på jobbet också förstås, har man aldrig gjort en analys, fickparkerat med en lastbil, försökt lära ut något eller snickrat ett hus, ja, då kan man inte det "bara så där" utan det tar många, många timmar av övning och erfarenhet innan det går så bra att man kan säga att man kan.
Jag tänker att i stället för att gå omkring här i livet och vara besviken för att man inte kan rita, snickra, baka, springa ett maraton eller prata franska så är det bättre att fråga sig själv "Hur mycket vill jag det här? Vill jag det så mycket att jag är beredd att lägga tid på det?" Om jag inte är det kanske jag ska sluta skicka besvikelse-signaler till hjärnan om att jag inte kan, inte duger, inte är lika bra som andra och så vidare. Jag skulle fortfarande vilja kunna spela piano men nu känner jag inte längre någon besvikelse eller avundsjuka på dem som kan, i stället beundrar jag dem för deras hängivenhet att lära sig. Jag har stickat i 40 år, jag har sytt i åtminstone 30, ritat och målat har jag bara gjort i perioder i livet och därför är jag inte så bra som jag skulle vilja vara men jag vill bli bättre och lägger gärna tid på att öva!

Vad vill du kunna? Vill du så mycket att du känner att det skulle berika ditt liv om du kunde? - Go for it! Lägg tid på det, öva, ge inte upp när det känns motigt eller går dåligt för förr eller senare har du tagit dig upp till en ny kunskapsnivå och då är du bättre och mer erfaren. Gnäll inte om att du inte kan, gör något åt det eller var snäll mot dig själv och släpp det. 

Livet är för kort för att gå omkring och känna sig besviken på vad man inte kan.
Så här makalöst vackert var det när jag kom hem från jobbet idag. 
Bilderna är inte redigerade på något sätt, himlen var så här rosa.  Magiskt fint.

I soffhörnet fick sockstickningen första tjing i kväll.
Jag har övat länge men än finns det massor jag vill bli bättre på. En del av det är jag beredd att lägga tid på, det andra släpper jag taget om.

6 kommentarer:

  1. Så många kloka ord du skriver! Det ligger ju verkligen något i uttrycket "Övning ger färdighet"...

    SvaraRadera
  2. Många kloka ord. Mem så är det. Gillar verkligen din soda, följer den varje dag.

    SvaraRadera
  3. Ja det är så rätt så. Om man tänker efter! Men en glädje är det att kunna något med lätthet...och önska kostar ingenting. Ha en bra dag. Kram LenaJ

    SvaraRadera
  4. Vilka sanna ord du skriver, tänk om alla kunde tänka i de banorna.. Kram Immi

    SvaraRadera
  5. Så klokt så, som sagt övning ger färdighet, och vissa får öva mer än andra för att bli nöjda med sig själva, även om andra kan tycka att det som är ev. sytt, skrivet, målat, ritat är bra. Fotbollsproffs blir man ju inte heller på en dag!

    SvaraRadera