Ända ner till botten

Jakten på den perfekta väskan pågår ständigt, eller hur? När en av deltagarna på symestern visade sin köpeväska och undrade om jag visst något mönster som liknade den så surfade jag runt på mobilen och hittade ett köpemönster som  verkade ganska krångligt. Under tiden satte hjärnkontoret i gång att konstruera och fundera. Jag bestämde mig för att sova på saken och

ett dygn senare hade jag ritat och sytt en prototyp. 

Den här väskan är verkligen fiffig, den går att öppna rejält vilket betyder att man alltid kommer åt det som ligger på botten, utan att något ramlar ut.

Den har dessutom snygga detaljer och ett axelband som regleras efter hur man vill bära väskan, över ena axeln eller snett över kroppen. 

För att vara en prototyp blev den ganska bra, 

så pass bra att fyra andra genast testade att sy egna.

De blev jättefina! Det är den snabbaste återkoppling jag någonsin fått. 

Första bästa svala dag när jag inte har annat för mig ska jag skriva ner hur jag gjorde och jag tror jag ska sy en till, en som inte är en hastigt framkastad prototyp. Fast risken finns att tankarna drar i väg på nya upptåg och filurar och konstruerar nya saker. Hjärnan, det är allt en bra grej, både när den funkar snabbt och när den maler lite långsamt.