Carl, Kristina och jag

Är på resande fot idag och har åkt buss, tåg, buss som ersätter tåg och ännu mera tåg. 

Väldigt stressigt vid ett byte där jag hann med en minuts marginal på grund av en kvarts försening men i övrigt mycket vilsamt. Skönt att åka tåg tycker jag. Får fjärrskådarblick då. 

Framme vid målet åt jag sen lunch och gav mig sedan av till Nationalmuseet och den aktuella utställningen Carl Larsson, vänner och ovänner. 

Fint! Han var verkligen skicklig den där  Carl! 

Och klok. Jag blev alldeles glad av citatet från boken Åt solsidan:

"När jag blir trång i själen..." Nog vet jag hur det känns även om jag aldrig satt just de orden på känslan. "Lugn, fast och glad". Fast? Jag tror ändå jag förstår. 

Utställningen pågår till tredje november i år. Absolut värd att se!

Jag blev rörd när jag läste Carls hälsning på en av tavlorna. 

"Med Tack för gammal Trofast vänskap". 

Gustaf af Geijerstam var tacksamheten riktad till. Jag hoppas och önskar att han uppskattade den enkla ömhetsbetygelsen. 

På Livrustkammaren, som har öppet länge på torsdagar, såg jag utställningen om Drottning Kristina. Den var lite mindre och tråkigare än jag hoppats. 

Nåja, Kristina är en mytomspunnen person som fortfarande håller på sig. På något sätt. 

Nu är mina fötter trötta, liksom resten av mig. Virkar lite innan ögonlocken blir för tunga. 

I morgon blir det jobb och så tåg igen.