Upp och ner

Känner mig stark idag, så där som om jag stod stadigt på båda fötterna och inget kan rubba mig. Jag känner mig realistisk, pragmatisk och ärlig mot mig själv. Just nu. Jag vet att det är en bedräglig känsla för i morgon kan jag vara som en ynk igen men jag behöver styrkan. Jag behöver den så väl för jag har flera saker framför mig som jag är nervös och lite rädd för men igenom ska jag och ut på andra sidan måste jag. Det finns inga andra alternativ. Det är det där som ger styrka, att ge sig rakt in i det där man egentligen inte vågar men den ekvationen går ju inte riktigt ihop eftersom styrkan skulle behövas innan för att våga. Livet är allt bra komplicerat ibland. Uppför ibland, nerför ibland.

Nåja, jag tar en sak i taget. Det brukar bli bäst så.

Jag betar av ett projekt i taget i pågåendehögen också. Nu är blodapelsinsjalen klar.  

En tråd mulbärssilke, Shaman från Heavens hand, och en tråd mohair, Angel från Debbie Bliss och så stickor nummer 4 och favoritmönstret Shetland Triangel Lace som funkar bra i de allra flesta garner. 

Kanten är avmaskad med två trådar mulbärssilke och en stor picot-spets. 

Färgen som blev av de två garnerna är alldeles underbar. Om man gillar blodapelsiner.

Eller rönnbär.

Föresten, det blir extra kallt när vintern är här om rönnen har ovanligt rikligt med bär. Då är det säkrast med dubbla luvor om man vill slippa midvintersnuvor.