När andra bestämmer

Att det är de som tar plats som blir lyssnade på blir så löjligt tydligt ibland. Ju högre de pratar, desto mer säkra är de på att de har rätt att bestämma över andra.

Ju mer den som pratar pratar, desto mindre tid finns det att lyssna på den som inte hörs så tydligt. Varför ta hänsyn till någon som ingenting säger liksom? 

Tänk om det är där som de viktigaste insikterna och idéerna finns? Tänk om. Det är inte så att jag är en tyst person, tvärt om så kan jag i vissa sammanhang ha svårt att hålla inne med vad jag tycker, men jag tycker att det måste finnas plats även för de som inte genast höjer sin röst. Alla kan ha något intressant att säga, ibland måste man bara våga lyssna lite längre.

Jag är lite trött och lite usken, sopbilen tömde inte vår soptunna idag och Postnord lade annan persons post i vår låda för fjärde gången på ett par månader. Det är ett besvär att ha en full soptunna i två veckor till och det är ett besvär att behöva bära tillbaka andras post till en gul låda och jag kan inte låta bli att fundera på var vår post tar vägen... Motigt lite här och lite där med andra ord. 

Jag tror det är bra, det stimulerar kreativiteten på något sätt. Jag vet bara inte hur. Fast det fick mig ju åtminstone att rita lite.