En sista ros blommar i rabatten. Lite medtagen men oändligt vacker.
Busken med små solgula bollar blommar för andra gången i år. Snart får den dra in all sin kraft för att spara till nästa vår.
Inuti lilla Luna bor ett mycket större djur, ett djur som spejar och spanar och hjälper oss att hålla vakt.
På mina stickor växer en isblå kofta sakta fram.
Jag ska försöka få den klar innan november är slut tänkte jag. Jag tror att jag behöver en isblå kofta i december, det skulle passa bra. Som en kontrast mot alla som alltid, eller nästan alltid, klär sig i svart på vintern. Jag funderar då och då på varför så många så ofta klär sig i svart. Färg gör något med humöret och svart är tungt att bära på många sätt.
Fast i kväll låter jag spolen snurra och spinner lite i grönt och blått.
Lagom ansträngande en trött fredagskväll och fint och färggrant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar