I helgen mötte jag en hel skock hattifnattar.
Precis som alltid så sa de inte ett ord.
Det ligger ju i hattifnattarnas natur men det var ändå lite tråkigt att inte få veta vad de hade för sig.
Flugsvampen däremot, han proklamerade högt och tydligt att det varit en bra höst och att han hittat den perfekta platsen att stå på. Vaktad och skyddad av några hundratusen myror.
Jo jag tackar jag.
En gammal stubbe hade äntligen fått utlopp för sin inre önskan och satsat allt på volanger.
Riktigt stiligt höll jag med honom om. Vem vill inte ha krås liksom?! Jag gillar när personligheten syns.
Lunas personlighet är att ligga nära mig när jag stickar.
Hon tycker om att hålla koll på garn och stickor. Jag är säker på att hon skulle vilja sticka om hon bara kunde. Nu får hon nöja sig med att försöka bita på stickorna! Nej, det får hon inte alls! Hon har redan förstört både en rundsticka, en socka och en virkad filt. Det räcker mer än väl!
I vilket fall som helst så har jag nu många centimeter slätstickning framför mig på Tealeaf Cardigan.
Det är spetsmönster både på ärmar och framkanter så jag har lite rolig stickning att motivera mig med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar