Sakta smyger augusti bort och det mörknar alldeles för tidigt om kvällarna. Ljuset, det älskade ljuset, går aldrig att fånga. Det slinker iväg mellan fingrarna.
Jag tänker att jag ska omfamna hösten och det känns lätt och rätt, hösten är ju så vacker. Det är så mycket svårare att omfamna att det mörknar fortare och fortare. Vi får göra som vi brukar, lysa inifrån.
Jag tänker omfamna hösten i min nya sjal som nu nästan är helt klar för användning.
Ishneich-sjalen i Malabrigo Mechita med sina keltiska knutar som varit min hjärngympa.
Färgerna på garnerna heter Teal feathers och Mandragora. Perfekta namn.
Hortensiorna gör allt för att glädja mig och de lyckas så bra.
Vi lyser inifrån. Tillsammans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar