7 juni 2015

Utmattning och Utlottning

Jag är väldigt intresserad av stress och av vad stress gör med oss människor. Vad som utlöser starka stressreaktioner, så där i största allmänhet, är visserligen viktigt men inget jag fördjupat mig i. Inte än i alla fall. Vad som utlöst stressreaktioner hos mig själv däremot har jag ägnat många timmars funderande.
 I september 2010 finns den första noteringen i min journal på hälsocentralen om utmattningssyndrom. Jag hade sökt läkare flera gånger av olika skäl men den tillfälligt inhoppade pensionerade läkaren skrev ändå, efter ett långt samtal med mig, att det kanske var utmattning som låg bakom de problem som uppstått i min kropp. Jag nonchalerade det och nästa läkare jag träffade likaså. Efter knappt ett år med otaliga provtagningar, EKGer och läkarbesök och med en livshastighet på max så tog det stopp. Jag kallar det för kraschen men det var ingen krasch, det var en långsam, envis och tung uppförsbacke. En uppförsbacke som ledde till en punkt där jag inte längre orkade någonting. Inte prata. Inte läsa tidningen. Inte duscha. Ingenting mer än att hålla mig vid liv men envishet är mitt andra namn så jag försökte i det längsta fortsätta som förut för jag älskade ju det jag gjorde. Det gick inte. Såklart.
Citatet är från förordet av Marie Åsberg till boken Väggen skriven av psykiatern Pia Dellson.
Första gången jag såg Pia Dellson var i ett program på Kunskapskanalen, En bok, en författare, och jag satt som fastfrusen. Allt hon sa var så välbekant, som om jag upplevt samma saker som hon, som om jag tänkt samma tankar. Programmet finns kvar till 20 oktober 2015 och det är väl värt att se om man är intresserad av utmattningssyndrom. 
Att läsa Pias bok är som att gå igenom sin egen resa. Hon skriver korta stycken, mer klarar man inte av när man är där, i stressen, på botten, i mörkret. Hennes korta rader väcker så mycket igenkänning i mig att jag faktiskt måste le lite.
Jag kände mig inte som ett skolfall, jag kände mig bara ledsen, otroligt arg och oändligt trött. Trött och väldigt intryckskänslig. Jag fick flera gånger höra att jag var så överkänslig och det sas alltid på ett nedlåtande sätt, som om jag överdrev och om jag bara tog mig tillräckligt hårt i kragen så skulle det nog ordna sig. Nej, så är det inte. Det finns ingen krage att ta tag i och känsligheten är en varningssignal och en gåva, något att vara glad och tacksam över. Känsligheten är på sitt sätt en barometer på vad som är äkta omtanke och vad som är andra människors egoism.
Man blir friskare, det tar tid, men det går åt rätt håll. Sakta, sakta och ett steg i taget. Jag jobbar ständigt på att lyssna på kroppen; är jag trött så vilar jag, är det för stökigt i ett rum så går jag ut, gör jag en ansträngning så vet jag att jag kommer att få betala för det senare och det är okej. Jag mår bäst av fasta rutiner och rubbas lätt av störningar men jag kan hantera dem ganska bra nu. Jag har inget behov av att bli precis som jag var innan. Jag är en bättre version av mig själv nu tänker jag.

Jag skriver sällan om det här och jag pratar inte särskilt mycket om det heller. Det behövs inte. 
Under hela den här perioden har bloggandet funnits som en nästan daglig syssla. Jag är väldigt glad för att jag kunnat skriva och bloggandet har varit ett sätt för mig att vara mitt vanliga jag. De sämsta dagarna har jag inte skrivit något, eller kanske bara en rad, men alla andra dagar, och de är de flesta, har det funnits någonting jag velat dela med mig av. Jag har verkligen skrivit, fotograferat och handarbetat mig friskare. Och gladare. Massor med varma tankar sänder jag till dig som följer med i mina berättelser och läser mina rader och återkommer till den här bloggen!

Förra året blev vi med katter igen efter några kattlösa år. Det kanske inte är någon slump.
Katter är finfina förebilder, det tycker även Pia Dellson. 
Morris håller så klart med. Han är klok som en bok den kissen! En riktig förebild.

Denna sköna söndag har jag blockat en sjal, snäckskalssjalen i svart och grått. 
Den är virkad av två nystan Crazy Zauberball i färgen Domino.
Den här sjalen tänkte jag lotta ut till en av er som läser. Vill du vara med i utlottningen så skriv en kommentar till det här inlägget senast 10 juni kl 24. Tänk gärna på att vi har katter och att det finns katthårsrisk i den här sjalen.  
Mitten på en prästkrage - ett underverk, eller hur?

34 kommentarer:

  1. Tack för ett underbart inlägg! Jag är ju själv i samma situation och visst vore det underbart att kunna leva som en katt. Men det går knappast när man har ansvar för barn.... Även om tonåringar har lättare att klara sig själva ett tag och har förståelse.

    SvaraRadera
  2. Du skriver så klokt om en komplicerad problematik.
    Jag stickar ofta, mycket och gärna men virkar sällan. Att vinna en virkad sjal skulle ju vara helt fantastiskt :)
    Lena i Östersund

    SvaraRadera
  3. Jag är en följare som gjort samma resa som dej. Spröd, stark, klen, uthållig. Allt i ett, allinclusive. Mest lycklig för en älskad KM som läser mej när jag glömmer.

    Drömmer sedan lång tid om en sjal som just Du gjort!
    kramar och åter kramar.

    SvaraRadera
  4. Jag följer din blogg med glädje, värme och igenkänning och är väldigt glad att vi också träffats live några gånger (hoppas på fler). Inlägget i dag är klockrent! Kramar!

    SvaraRadera
  5. Så kloka och tänkvärda ord och tankar. Har inte själv drabbats av utmattning men har i perioder känt att gränsen varit nära och har personer i min närhet som drabbats. Då är jag glad för min stickning som hjälper mig att varva ner och koppla ifrån allt som tar kraft och energi. Och dina ord om katter var bra. De verkligen bara är och det skulle vi alla må bra av att ta efter lite mer.
    Ta hand om dig!
    // Stickbellis

    SvaraRadera
  6. Har följt dej några år är inte i samma situation men har jobbat ihop med flera, din blogg har blivit ett måste både nu när jag är heltidsledig och förrut när jag jobbade 5 skift. Tack för alla tänkvärda ord och härliga handarbete kramisar Märit

    SvaraRadera
  7. Det är fantastiskt att du orkat blogga under hela den här tiden, nästan varje dag. Så bra och igenkännande kompletterat med underbara bilder. Jag är så glad att Vänner-boken hittade mig och jag kommer att rekommendera den till alla som hamnar i samma situation som vi. Det är ju skriven så att man orkar läsa även om man har svårt med det. Kram

    SvaraRadera
  8. Hej Anette - och tusen tack för detta inlägg som rör mig djup eftersom jag har precis samma problem som dig med att hitta det där läget i livet som passar just mig. Om det bara var upp till mig så vore det inte alls svårt men eftersom det dagliga livet hela tiden gör sig gällande så är det lite knepigt ibland. Känner igen allt du skriver och jobbar fortfarande intensivt med att försöka hålla en balans i min vardag för att den ska bli så angenäm som möjligt. Följer din underbara blogg och din vardag varje dag och har även skrivit några kommentarer ibland - men för det mesta så känns det inte som om jag kan tillföra något - utan jag bara njuter när jag läser. Idag var det särskilt speciellt att läsa ditt inlägg och jag vill bara tacka dig för att du delar med dig.
    Kramisar

    SvaraRadera
  9. Jag följer och läser din blogg varje gång som du uppdaterar och fastnar så många gånger för alla dina välformulerade ord. Du har en bindande skrivade gåva som alltid är facinerande.. Och alla dina underbara saker som du frambringar, hur snabbt som helst ibland, så självklart hade jag bliver överlycklig över en sjal, gjord utav dig, särkilt när man inta kan sticka eller virka själv med någon ordning:O) Kram Immi

    SvaraRadera
  10. Du skriver så många fina ord och inlägg, tänkvärda , och det är med glädje jag följer din blogg, med ditt handarbete, din fina natur omkring dig och dina go'a katter. Förstår inte hur du hinner med allt du syr,stickar o virkar. Att vinna en sjal med katthår!? Tänk vad vår egen lilla Lotus skulle snosa o lukta på den. Hälsningar Birgitta från Bollebygd

    SvaraRadera
  11. Du skriver så bra och visar så fina bilder! En sån vacker sjal vore inte dumt att värma mina axlar med. Kram Anneli

    SvaraRadera
  12. Jag följer din blogg och får titt som tätt små ahaupplevelser när jag är här inne.
    Och en så fint virkad sjal skulle jag gärna svepa om mina axlar.
    Carina

    SvaraRadera
  13. Jag läser alltid din blogg och håller nästan alltid med om dina tankegångar!
    Har man som jag mer än en gång sprungit rakt in i den där väggen så känner man igen sig i din beskrivning och förstår vad du menar!
    Skör är ett så bra ord...
    TV programmet SKA jag se och boken ska läsas!
    Eftersom jag är allergisk mot katter och troligtvis inte alls skulle må bra av att svepa in mig i din vackra sjal så skulle den bli en perfekt present till min mor som har svårt för att klara virkningen nu för tiden.
    Kram Maja

    SvaraRadera
  14. Din blogg hör till min vardag, jag tittar så gott som varje kväll om du har skrivit något. Tack för att jag får ta del av ditt liv, dina funderingar. Känner igen mig i en del, är tacksam att jag har fått min erfarenhet efter att jag varit sjukskriven med samma diagnos. Nu några år efter är jag tacksam att fått mina erfarenheter, erfarenheter som varit dyrköpta men värdefulla återstoden av mitt liv. Jag har fått insikter som format mig och ger mig dagligen reflektioner om vad som är livet. Min stickning, mina hundar och mina promenader med naturupplevelser ger mig kraft att leva livet. Tycker om mitt jobb men behöver inte ha det i tankarna alltid, uppskattar rena golv men behöver inte tvätta dom varje dag man behöver inte baka allt matbröd man får säga nej tack. Jag uppskattar din blogg som ger ro, ro att göra och se saker som är värdefulla för just dig själv och även mig själv. Tack än en gång för att du delar med dig av bilder tankar och fint handarbete/ Marie

    SvaraRadera
  15. Jag är också en som läser din blogg varje dag, har skrivit kommentarer några gånger. Känner att jag får mycket till mig av det du skriver, då min man har nyss gått i väggen så jag känner igen saker du beskriver. En sjal vore härlig att vinna skulle passa på ljumma sommar kvällar i torpet.

    SvaraRadera
  16. Så kloka och viktiga ord. Precis innan jag läste dina ord läste jag denna artikel: http://www.alltforforaldrar.se/artikel/stress-det-finns-en-gr%C3%A4ns-f%C3%B6r-vad-barn-t%C3%A5l
    Den är såklart applicerbar på oss vuxna också, men det vet du.
    Att få vara som en katt - iallafall ibland, måste vara målet!
    Jag avstår utlottningen, men läser ofta dina tankar och vilar i dina bilder av havet och kattsyskonen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om länken ej fungerar så heter artikeln "Stress - Det finns en gräns för vad barn tål" och hittas på Alltforforaldrar

      Radera
  17. Alltid
    Läsvärd
    Tänkvärd
    och
    Värdefull
    =^..^=
    Marie

    SvaraRadera
  18. Tack för allt bra och tänkvärt du skriver! En så fin sjal vore fint att ha runt axlarna för jag undrar var den där sommaren har tagit vägen. ;)

    SvaraRadera
  19. Start skrivet! Jag deltar gärna i utlottningen av sjalen :) Sköt om dig, kramar!

    SvaraRadera
  20. Kloka fina ord som går rakt in i själ och hjärta. Känner så väl igen mej i det du skriver. Har varit där . En lisa för min själ är att följa dej på Bloggen., jag blir så lugn av att läsa dina ord......har ju skrivit det förut jag vet men.....

    Kramar om <3

    SvaraRadera
  21. Instämmer med vad de övriga skrivit, det första jag gör på morgonen är, att läsa din blogg. En tröst för mig när jag själv mår dåligt. Det är otroligt att du orkar göra så fina saker oxå. En inspiration för mig är du. Lite lika är vi nog, jag hade precis börjat läsa en feelgood bok och sen skrev du om den. Ha det så gott i ditt nya fina hus med familj och katter. Kram Monika i Åryd

    SvaraRadera
  22. Hej. Stort tack för ditt fina, underbara och välskrivna inlägg om utbrändhet. Det är viktigt att berätta om utbrändhet, det kan hjälpa andra,som nyss gått in i väggen. Så ett stort tack till dig och alla andra som har skrivit om utbrändhet och livet efteråt. Kram anonym Lena.

    SvaraRadera
  23. Kloka ord. Jag följer din blogg dagligen. Du skriver så bra.
    Å katter, det är livet. Själv har jag sex stycken och en lika älskad hund. Det blir lätt så när man jobbat ideellt på ett djurhem.
    Den fina sjalen är jag gärna med på.
    Mvh Elisabeth

    SvaraRadera
  24. Känner mig lyckligt lottad som får ta del av din vardag och dina tankar och tittar dagligen in hos dig för att läsa och njuta av dina vackra fotografier. Älskar så klart katter och stickar mycket. Reflekterade aldrig tidigare över att människor kan vara sjuka och må mycket dåligt utan att det syns utanpå tills den dagen min levnadsglada dotters liv fullständigt rasade samman. Har sedan nyår försökt lära mig mera för att förstå och kunna hjälpa. Tack åter igen för din fina blogg! Kram från Kristina B och kissen Frida

    SvaraRadera
  25. Jag känner verkligen igen mig i dina ord. Läser din blogg nästan dagligen och ler när jag ser bilder på dina söta katter. Vi kan inte ha katt längre eftersom maken blivit allergisk mot katter.
    Vill gärna vara med i utlottningen om din vackra sjal.
    Mia

    SvaraRadera
  26. Vackra människa! Jag är ytterligare en som delar din resa och har liknande känslor och erfarenheter. Jag uppskattar enormt att du skriver så öppet om det. Man känner sig mindre ensam och "ryck-upp-ufo-aktig" då. Dessutom älskar jag att få se och läsa om dina fantastiska alster; stickat, virkat, sytt, fotat...och Livet!
    Den vackra sjalen vore toppen att få vinna, för jag trivs bra i din energi! (Även om vi inte träffats irl...än).
    Varma kramar från Sofia på Gotland

    SvaraRadera
  27. Din blogg är helt underbar!
    Du skriver så otroligt fint och är en fantastisk inspirationskälla. Det skulle vara roligt att vinna din fina sjal.
    Kramar Kristina

    SvaraRadera
  28. Jag har följt dig under flera år och du sprider glädje med varje blogginlägg även om inlägget handlar om negativa saker så skriver du så tänkvärda ord. Jag beundrar dig. Kämpa på. Du är fantastisk.

    SvaraRadera
  29. Tack för att jag får ta del av dina nedskrivna tankar-de går rakt in i hjärtat och hjärnan och ger mig hopp om att kunna må bättre! För mig är stickningen avstressande och gör mig glad. Jag deltar gärna i utlottningen av den fina schalen. Var rädd om dig! Hälsningar Ulrika i Luleå

    SvaraRadera
  30. Det är ett "måste" att gå in och läsa din blogg varje kväll innan läggdags. Få ta del av ditt liv, dina tankar & funderingar. Se dina fina kort på naturen & kissarna. Jag hade gärna vunnit sjalen då jag tyvärr inte kan sticka själv. Hade varit mysigt att värma sig med den en kylig sommar kväll. Kram Stina

    SvaraRadera
  31. anette, så klok du ändå är, dina tankar o skriverier följer jag med spänning, för att inte tala om fina foton o dom små raringarna missarna, tur att du har handarbetet som hjälp o inspiration i livet, så är det även här hos mig

    SvaraRadera
  32. Det är så skönt att läsa din blogg för den ger något. Ibland ger den igenkännande nickar, ibland tänkvärda funderingar, någon gång påminner den mig om saker jag helst vill glömma men bör minnas. Jag njuter av de underbara bilder du delar med dig av. Och katterna givetvis i både ord och bild! Tack för boktipset, verkar vara något för mig.

    SvaraRadera
  33. Helena i Uppsala
    Jag gick en gång en helgkurs i stresshantering. Man skulle ställa tre frågor till sig själv, men jag kommer bara ihåg den sista: Vad händer om jag inte gör det som stressar?
    Svaret är oftast: INGENTING!
    Så ta det lugnt, skjut upp till morgondagen. Det har hjälpt mig i 20 år.
    Vi hade katterna Hilma, Misan och Hosianna i prästgården. Katterna valde oss och jag blev Misans, så hon fick följa med mig när vi flyttade. Hon var en kvarts norsk skogskatt, mycket vacker och lurvig och snäll. Hon kände på sig när jag behövde tröst och närhet, så katter är suveräna helbrägdagörare!

    SvaraRadera