28 juni 2015

Kattbonanza

Fasligt vad fort den här helgen gått! Den gör ju det när man har roligt.
Igår var vi på kattutställning. Inte för att ställa ut våra kissar men för att titta på andra. Lilla Lily somk jag sytt två burskynken till vad med och henne var vi särskilt intresserade av.
Lily, eller Waterlily som hon egentligen heter, är en helig birma och tio månader gammal. Söt som socker är hon.
Det senaste burskynket jag sytt är rosa men när vi kom så såg hon lagom uttråkad ut men jag tror inte det berodde på det nya tyget utan snarare på mängden konkurrerande katter.

För mig, som aldrig varit på en kattutställning, var det kul att se hur domarna jobbade. 
Det var också roligt att se så många olika sorters katter. 
Domarna var från flera olika länder och en del var ganska svåra att förstå men de skrev flitigt på sina bedömningsblanketter. 
Den franske domaren var i alla fall roligast att följa. Han var så otroligt hängiven sin uppgift att det smittade av sig.
Här bedömer han lille Elvis, en riktigt fin liten kille. 
Elvis kanske blir pappa till Lilys framtida ungar.
Vår lilla prinsessa gjorde bra ifrån sig och kammade hem en ny rosett till samlingen. 
Sötnosen.

Dagen idag började med en fantastisk morgon. Det är verkligen sommar nu! 
En kopp te på bänken, en stickning och en riktigt slöstart på dagen gjorde att det kändes som semester men jag har inte semester än på länge. 
Det gäller att passa på att njuta!
Min svägerska bakar de allra finaste och godaste macarons jag vet och i fredags fick jag en hel burk av henne. Snacka om lyx! 
Just de här, i finaste färgen, är fyllda med lakrits. Mums!

När jag inte druckit te eller ätit godsaker så har jag lyssnat på en ljudbok. Den här gången blev det en bok av en fransk författare, Véronique Olmi. 
Jag hade aldrig hört talas om vare sig boken eller författaren men jag slängde mig över den. Boken börjar med en kärlekshistoria där en kvinna är berättelsens jag men ju längre boken går, desto mer kommer boken handla om mannen, hans tankar, känslor och relationer. Det är en vemodig bok, en ganska lågmäld och sorgsen berättelse men vacker. I mannens förflutna gömmer sig en pianospelande mor och en tyrannisk far och det präglar hela hans liv, hans relation till sina egna barn och till pianokonserter. 
Det här är ingen bok man läser för att bli glad, det är heller ingen spänningsroman men det är bra bok med en oväntad utveckling. Klart läsvärd eller hörvärd om man som jag lyssnar.

Avslutningsvis en Morris-bild.
Den här säger allt om vad han tycker om att vi tillbringade hela gårdagen med katter men inte med honom! Bara så vi vet.

1 kommentar: