Stopplikt

Jag brukar säga att när man inte har tid att stanna upp så ska man verkligen stanna upp för annars kan det gå fel. Mina dagar är just nu fyllda med föreläsningar och samtal och när kollegorna tog fikapaus tog jag en paus på egen hand. Jag tittade in i Eks lilla bod. 

Kvalitetspaus kan man kalla det. 

I en mysig liten stuga utanför Värnamo ligger boden, en bod fylld från golv till tak av mjuka godsaker. Fler sorters garner än man kan drömma om.

En påse blandat kom jag ut med och resten av eftermiddagen har jag haft ett leende på läpparna av stillheten i boden och det trevliga bemötandet där. Det är verkligen värt att stanna upp när man inte tycker att man har tid för tid finns på något konstigt sätt alltid. Tid är ju elastisk, ibland går den långsamt och ibland går den snabbt.

Dagens ruta är inspirationsblå. 

Det som repades upp igår börjar nu formas till en kofta igen efter några timmars stickning igår kväll.

Jag har lagt undan mönstret och stickar efter min kropps mått och det känns genast bättre. Vilken tur att jag stannade upp och tänkte efter tänker jag nu, för annars hade jag gjort klart en kofta som inte passar mig och som jag förmodligen inte hade använt. Stopplikt borde vi ha lite här och där.