De där migrändagarna är verkligen inga favoritdagar. I dag kraxade kråkorna värre än vanligt, björktrastarna ockuperade hela trädgården med sitt tjatter, grannarna klippte gräs som aldrig förr och naturligtvis gick ett billarm igång på gatan där jag bor. Bara för att jag tål ljud så dåligt de där dagarna så hörs allt mycket bättre. Visst är det märkligt? Och dumt.
Först fram på eftermiddagen kunde jag gå ut och sitta lite i skuggan. Jag tog stickningen med mig, men se vad som hände:
På vägen ut så lyckades jag dra ur stickan ur nästan alla maskorna. Suck.
Sen satt jag en stund under buskar och träd och blundade innan jag plockade upp stickningen igen.
Just nu blommar vallmon. Vi har en ensam rosa...
...och några stycken röd-orangefärgade. Alla är så vackra. Och så sköra.
Nu fram på kvällen har sommarkoftan två ärmar så när som på en kant. Trekvartslånga ärmar är bra för en som tröttnar snabbt på ärmstickning.
Föresten, härom dagen stickade jag ju en fuskpolo i värmen.
Det var Anna som behövde en ny. Ja, inte nu precis men sen, när det blir skidåkarväder igen.
Utav henne fick jag en chokladdoftande blomma!
Den är jättefin och blommorna doftar faktiskt kakao! Tack snälla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar