Oväntad frossa

Idag funderade jag på att skriva om hur det känns när man blir kränkt men inte vill visa det, utan tar på sig sitt Happy Face, fyrar av ett strålande leende och tindrar med ögonen när man egentligen vill krypa ihop till en liten boll och storgråta. Jag hade tänkt att skriva om hur det känns när man känner sig värdelös och ouppskattad och outnyttjad. Jag hade mina planer på att skriva om hur en dag som borde vara solig och ljus och full av förhoppning, med bara några ord snabbt kan vända till någonting helt annat men så tänkte jag att det vill väl ingen läsa om, speciellt inte en fredag mitt i ljusaste sommaren när semestern står för dörren, alltså lämnar jag det ämnet till en annan, mycket mörkare och kallare och tråkigare dag. Skulle jag glömma bort att ta upp det igen så påminn mig inte är ni snälla, för visst mår vi bättre av att läsa om mjuka, fluffiga saker? Mjuka och fluffiga och fransiga till och med! 

Ja, för igår fick jag fransfrossa! Jag som inte ens gillar fransar gick riktigt bananas på just det.

Inspirerad av fina Catarina så började jag och min snällaste K virka kärleksknutar när vi träffades i midsommarhelgen. Jag fick ett par nystan av något mjukt, lurvigt, mohair och alpackablandat garn som heter Delano och K tog ett annat i underbara havsblå-gröna toner och så satte vi igång att testa oss fram. Så roligt vi hade! 

På Drops hemsida finns en videosnutt som visar hur man gör, och söker man på Youtube finns många andra filmer. Har du inte testat kärleksknutar så har du något roligt att se fram emot! 

Jag funderade hur jag skulle göra kanten och resulatet ser ni - fransfrossan slog till med kraft.

Käre maken, ni vet han som ibland blir tvingad att bli fotograf, fick ställa upp och ta några bilder igen. Jag frågade "hänger sjalen mitt bak?" "-Ja då" svarade han glatt. Jag kan väl säga att jag inte är helt överens med honom i den frågan...

Han har det inte lätt, min man den motvillige fotografen.

För övrigt har jag nu gått in i semesterläge och tänker tillbringa så mycket tid som möjligt i solstolen som har den här utsikten.

Jag tänker njuta varje sekund när den motvillige fotografen blir Grillmästaren med stort G, en roll han trivs bättre med.

Min egen semesterpresent till mig själv, för visst är det bra att ge semesterpresenter?!, ser ut så här. 

Mmm, godis! Genast känns dagen lite ljusare, lite gladare och så är det ju fredag! Trevlig helg!