Fikafredag

Det blev visst en riktig fikafredag idag. Först gofika på jobbet och sen stickfika. Känns lyxigt!

I knäet på stickfikan hade jag ett nytt restgarnsprojekt.

 I ett annat knä fanns en underbar Vernal equinox. 

Och på andra sidan bordet påbörjades söta barntröjor. 

När jag kom hem låg det guld i brevlådan. Guld i form av två underbara härvor av rent silke med glaspärlor. 

Midnight och Velvet heter färgerna och garnet heter Flirtatious beaded lace och de kommer från Fyberspates.

Lyx. I kubik.

Så gott!

Har tankat energi idag och känt mig väldigt nära meningen med livet.

Tittat på himlen... 

...stickat... 

...gått på konsert... 

...lyssnat till fantastiska röster... 

...och fått uppleva en underbar försommarkväll.

Ibland är det allt bra gott att leva!

Gömma hjärta

Ibland kan man verkligen fundera på vad som är meningen med saker och ting. Idag har jag försökt låta bli att tänka på just det och för att slippa slå knut på mina redan krokiga hjärnvindlingar så har jag gjort rofyllda och stillsamma saker som att repa upp en sjal som inte blev bra och fortsätta stoppa och sy hjärtan.

Fantastiskt vackert och mjukt garn men en totalt misslyckad sjal som nu är ett minne blott. 

Billig och bra polyesterstoppning kan man köpa på IKEA. En kudde Gosa slån kostar 12:- och innehåller 350 gram fin stoppning.

Alla hjärtan är fyllda och jag har börjat sy ihop dem. Just nu gömmer de sig på altanbordets duk. Bra kamouflage där.

Garnet, det får nog bli en virkad sjal till en liten tjej som älskar lila. 

Tror jag. Ändrar jag mig kan jag ju repa upp det igen.

Gula fält förgyller

Tjugo mil i bil har det blivit idag och resan förgylldes av gula rapsfält. Åh vad fina de är! 

Anledningen till resan var träff med finaste tjejerna. Kram till er! Och en stor kram till E som inte kunde vara med idag. 

Jag passade också på att köpa mer stoppning så nu kan jag göra de återstående sex hjärtanen.

Roligt pyssel!

Hjärtepyssel

Husqvarnabutiken i Vimmerby säljer så söta materialsatser just nu och jag håller som bäst på att knepa och knåpa på en ursöt hjärtekrans.

24 små hjärtan ska sys och fyllas men tyvärr har jag inte tillräckligt med stoppning hemma till alla.

En liten hjärtehög har det i alla fall blivit.

Ute fortsätter regnet och eklöven trivs.

Snart är de riktigt stora och starka.

Vid havet

Trots att solen lyst med sin frånvaro idag så har vi varit ute vid havet. Vackert, blåsigt och blött.

Vi avstod villigt från alla dopp. 

Ingen ville sitta i hammocken. 

Nu är det skönt att krypa upp i soffhörnet, dricka te och filura lite.

Vad som ryms

Vår altan är också vårt växthus. Nu rymmer den tomat- och gurkplantor.

Vårt vardagsrum har på något konstigt sätt transformerats till syrum fastän det finns ett sånt rum i källaren. Det rymmer bland annat en massa fina trådar och band.

Min kropp är också en provdocka. Den ryms i en pågående koftstickning.

Min blogg är en plats för vila och fröjd. Den rymmer massor av ord och bilder. Till glädje för mig och förhoppningsvis för dig.

Kram!

Planttider

Det är finfina tider för pelargonälskare nu.

Jag har för länge sedan gett upp försöken att hålla reda på namn på olika sorter eftersom jag tar sticklingar och förökar och blandar bort mig direkt men den här lilla skönheten har små blad och ganska små blommor, namnlös som den är.

Ute på altanen väntar två lådor på pelargoner på att få planteras ut i stora krukor. Det blir kanske inte frost mer men i morse var det bara 7 grader så de får stå där de står en stund till eftersom plantorna är ganska små än.

I morgon blir det omplantering av tomat- och gurkplantor. 

Där jag är

Okej, så här är det: Det blommar!

Jag trycker in huvudet i syrenbuskarna och stannar där en stund.

En liten stunds ovillkorlig kärlek liksom.

För övrigt så är skallen full av Tric. Ja, jag vet att ni redan vet men någon kanske vill se hur det ser ut nu?

Ärmmaskorna är avhängda och nu är det kropp och dekorationsmaskor på ryggen som gäller. 

När jag stickar koftor håller lust och energi i sig tills kroppen är klar, sen, när ärmarna ska stickas är liksom inget lika roligt längre och där någonstans brukar projektens hastighet avta med en väldig fart. Undrar hur det blir med den här?

Medan vi funderar på det så vet ni var jag finns.

Just det!

Tålmodiga

Efter några grå och regniga dagar var det riktigt skönt med sol fram på eftermiddagen, och även om det blåste ganska friskt så satt jag ute en stund och Tric-sade.

Om jag satt nära marken så blåste det inte så mycket, så jag satt på trädäcket. 

Nu är det alldeles strax dax att sätta ärmmaskorna på tråd medan kroppen stickas klart. 

Trots den annorlunda konstruktionen och att man måste ha koll på mönstret hela tiden så har det ändå gått riktigt bra. Jag har bara fått tillämpa lite kreativ stickning vid ett tillfälle och plocka upp några missade ökningar. Än så länge är väl bäst att tillägga.

Vid fötterna hade jag naturens små underverk där jag satt.

Visst är de fantastiska de där små tusenskönorna - de blir nedklippta av gräsklipparen gång på gång men reser sig och vänder sin vackraste sida mot oss.

Så tålmodiga på något sätt.

Tålmodighet, visst är det ett fint ord? Det andas ödmjukhet, långsamhet och beständighet. Lugnt och tryggt.

Vilket trick!

Jag hörde någonstans att kroppen kan producera en halv liter snor per dygn och tänkte att det inte kan vara möjligt. Nu funderar jag på om det inte är sant trots allt...

Tur att det finns så fina näsdukspaket.

Jag stickar vidare på Tric-koftan och har nu fått till ärmkullarna. 

Det artar sig bra tycker jag och jag hoppas och tror att det pilligaste och krångligaste nu är passerat.