Mahy

I onsdags var jag ute och tog några bilder på den tredje svarta sjalen i min svit.

Igår lämnade jag alla tre till en kär vän som ska prova och klämma och känna och se om det är någon eller några som passar henne.

Det här är Mahy. 

Sjalen är stickad i Holst garn Supersoft, 136 gram väger den. Nästan ingenting. 

Lätt som en sommarvind. 

Luna var förstås med och kontrollerade allt när jag fotograferade,  

det måste ju göras på rätt sätt och Luna är proffs. 

Jag stickade på 4,5 mm sticka, en storlek mindre än förslaget i mönstret.

Precis lika vackert väder som det var i onsdags har vi haft idag. 

En riktigt fin långfredag.  

Jag har broderat lite och maken har räfsat ihop grenar som blåst ner i vinterns stormar. 

Luna är alltid aktiv och hänger med. 

Morris, not so much.

Ambient

Ambient socks heter andra paret i The Handmade Sock Society 3.

Garnerna jag använt är från Manduzana, garnkvalitet Sock. 

Det grå garnet har små prickar av gult och rostrött och heter Mollywobbles, vilket är en fin Harry Potter-referens som passar garnet perfekt. Det gula är Mustard. 

En riktigt lyckad kombination av garn och mönster.

Mönsterrapporten var lätt att lära sig. 

Andra paret i årets sockkollektion är alltså färdiga och de matchar det första paret.

Det har varit en otroligt vacker dag som tyvärr inte tillbringades utomhus särskilt mycket men bara att se ut får hjärtat att sjunga och det behövs just nu.

För övrigt tror jag att Minerva äntligen lyckats slå knut på sig själv. Kanske kan hon lära ut hur man gör mot en skälig betalning, typ räkor eller en köttbit.

Sprite´s fen

Tre svarta sjalar bestämde jag mig för att sticka. Den första var Ringbearer och den andra är den här.

Sprite´s fen. 

Jag har tidigare stickat en grön Sprite´s fen som jag tycker mycket om men mönstret framträder fantastiskt i svart.

Sjalen är stickad i handfärgad merinoull från Easyknits, förutom sista spetsbården som är stickad i mjuk Alpaca 1 från Isager.

Luna inspekterade sjalen, som hon alltid gör. Den fick godkänt.

*pust*

Precis som när jag tog bilder av Ringbearer var jag rädd att sjalen skulle blåsa i vattnet men jag ville gärna ta bilder med havet som backdrop och det gick bra den här gången också. Frågan är om jag törs fotografera även den tredje sjalen med hav i bakgrunden, det kanske är att riskera för mycket. Vi får se när det blir dax.

Jag hade tänkt göra en massa saker idag men orken vill inte riktigt infinna sig. Hela världsläget gör mig matt men om jag putsar ett fönster om dagen så är huset färdigputsat om några veckor... Det är ändå en plan. En plan som min artrosömma axel kanske kan acceptera dessutom. Hur planerar du dina dagar?

Oberäkneligt

April kommer med sitt vanliga oberäkneliga väder, ömsom sol, ömsom snö, stilla ena stunden och starka vindar nästa.

Det finns alltså saker som är precis som vanligt även om mycket känns allt annat än vanligt. Mitt i pandemin, som vi fortfarande inte vet utvecklingen av, tar vi en dag i taget. Jag begränsar alltjämt mitt nyhetsintag, det får inte bli för stora doser av oro i taget. Det har gått lite bättre att balansera de senaste dagarna tycker jag. Hur går för dig? 

Vi oroar oss i olika grad, vi har olika referensramar och olika bakgrund. En del slukar alla nyheter och andra, som jag, orkar inte riktigt med dem. Nyheterna klistrar liksom fast vid mig och jag kan inte skaka av mig dem ens om jag försöker. Det är sjukdomen, konkurserna, uppsägningarna, riskgrupperna, krispaketen och dåliga utsikter under lång tid framöver. Det är kaos och katastrof var än man vänder sig, det känner nog alla som är högsensitiva. Vi vet att vi kommer ur även den här situationen, och faktum är att vi allesammans har klarat exakt 100 % av alla dåliga dagar hittills.

Våren, som sagt, den tuffar på precis som den ska. Det känns tryggt. 

Hoppfyllt.

Min tredje svarta spetssjal är färdigstickad och väntar på att torka. 

Den är stor och luftig, väger nästan ingenting. 

Mönstret heter Mahy och jag har stickat i Holst Supersoft, ett tunt ullgarn. Jag har gjort en tidigare, i blågrått.

Nu har jag en hel hög färdiga projekt som väntar på riktigt fotografering och därefter blogginlägg. Om det inte regnar eller blåser för mycket i helgen kanske jag kan ta några bilder.

Var rädd om dig därute i den något overkliga verkligheten och

jag hoppas dui får en trevlig helg!

En talande blomma

Mars, du var en konstig månad, full av nyhetssändningar och orosmoln, statiskt och andningsskydd. Hur april blir vet vi inte än men förhoppningsvis lite ljusare, på flera sätt.

April i min kalender är lungört i en solgul mugg. Pulmo, i lungörtens latinska namn, betyder lungor och obscura betyder mörkt. Jag kunde inte låta bli, lungörten ville fram ur min hand.

En svalört och 

några blåsippor

får pryda kalenderuppslaget. 

Det är vår, det blir ljusare och förhoppningsvis lättare. 

This too shall pass 

hälsar Luna, vår lilla gulröda glädjespridare.

Luminary

Solen skiner denna första sommartidssöndag men det är kyliga vindar och inte särskilt skönt ute, inte ens på trappan där det är lä. Att bo vid havet har sina för- och nackdelar och en nackdel är att det kan vara ganska kalla vindar när det är varmare längre in åt land.

Senaste sockorna är färdiga. 

Det är Luminary socks, första mönstret i The Handmade Sock Society 3. 

Mina sockor är stickade i Manduzana Sock i färgen Mustard, ett underbart mjukt garn med fyllig och fin färg. 

Strukturmönstret var roligt att göra och det kommer jag säkert sticka fler gånger.

Vi har tillbringat helgen för oss själva, inga sociala kontakter i onödan för tillfället, och katterna klarar det förstås bäst av alla. 

Morris hälsar att det är ett himla tjat om att tvätta tassarna och hålla avstånd, det är ju hans paradgren. Kanske inte att tvätta tassarna förresten, de är ofta lite jordiga för det är ju så mysigt med torr jord i rabatterna, och så vill han ha lite magklappar då och då förstås, men annars är han faktisk bäst på att hantera social distansering. Det hävdar han bestämt. 

Igår klippte jag skott på palettbladen, det kommer bli många finfina plantor av de där bara de kommer ner i jorden. Inte i Morris favorit, torr rabattjord, utan i fin krukjord men det får bli en annan dag för idag vilar vi.

Sommartidsomställningströttheten är ett faktum.

Säkerhetsavstånd

Hur har ni det i dessa märkliga oroliga tider? Tycker ni att allt är överdrivet och onödigt eller är ni på riktigt bekymrade? Min stressnivå är fortsatt hög och jag blir igen påmind om att förnuft och känsla är två helt olika saker som inte alltid går hand i hand. Hur rationellt tankarna än går, hur logiskt man än resonerar så finns känslorna där och de går sin egen väg och det är känslorna som får musklerna i axlar och nacke att vara spända mest hela tiden och ger en molande oro i magen.

Jag har sytt min andra distansros så

nu har vi två kuddar i soffan. 

Det tar en stund att sy på en massa knappar men  

jag tycker att det är värt tiden det tar.

Den här veckan har varit ganska motig men ute spirar det, både här  

och där. Jag köpte en ranunkel i måndags och den har glatt mig varje gång jag går förbi. 

Vackraste av blommor. 

Nu tar vi helg, en bit från varandra, eller hur?

Det känns bäst att hålla säkerhetsavstånd.