Förutsättningar är inte allt

Det nya etuiet jag skrev om igår är perfekt till mina tuschpennor. Jag ska absolut sy några till, de passar till mycket. 

Jag har inte haft ro i kroppen att rita men försökte ändå nu ikväll. Jag hade perfekta förutsättningar

men för mycket oro i kroppen. 

Det blev ändå något. 

Julen är svår på många sätt. 

Varför göra saker direkt?

Ibland är jag expert på att skjuta upp saker, även saker som jag egentligen tycker är roligt. Till slut så gör jag det där jag borde gjort för länge sedan och då fattar jag inte varför jag skjutit på det så länge. Nåja, lilla dot har en kompis som väntar barn och jag lovade för länge sedan att sy ett bäbisnäste (babynest på engelska). Nu, när bäbisen snart är här, kom jag till skott.

En fin prickig insida och 

en fin turkos utsida.  

Det är nästan så man vill krypa ihop i ett sådant själv. Så mysigt det vore!

Av resterna testade jag att sy en Sleeping bag pouch som flera av mina vänner redan gjort. Färgen i vår skrivare är slut så jag kunde inte skriva ut mallen utan fick improvisera. Det gick bra det med. 

Etuiet är lagom för pennor, glasögon eller kanske smink. 

'

Det första nålade jag ordentligt när jag sydde fast blixtlåset men så gjorde jag ett till utan att nåla. Det gick nästan dubbelt så fort att göra det andra. 

Roligt pyssel!

Medan jag har lyssnat på radio och sytt så har maken slitit för att vi ska få någon ordning till jul. Han har stekt köttbullar, flyttat möbler och fixat middag bland annat. Bra man jag har!

Nu blir det ändå julmys - filmen Love Actually på SVT1.

Fönsterprydnad

Idag har jag haft migrän så jag knappt kunde ta mig hem från jobbet. Surt. Ingenting, absolut ingenting har blivit gjort. Det är säkert bra fast också väldigt frustrerande. Jag har ju inte ens kunnat rita!

Nåja, det blir snart jul i alla fall.

Svärmors samling av Jenny Nyström-tomtar som vi fått står redan och kikar på oss i ett av fönstren i utbygget. (Jag tänker att det vore fint med ett  annat namn på utbygget så vi slipper säga utbygget hela tiden men namnet har inte uppenbarat sig än.)

Förutom tomtar har vi andra saker i fönstren. I alla fall då och då.

Luna är en speciell katt på många sätt. Jag tror inte hon vet att hon är katt över huvudtaget.

Dagens händelse var en havererad postbil på vår pyttelilla väg. Det är tur att vi inte har någon passerande trafik för den blockerade allt under nästan två timmar innan den kunde bärgas därifrån. Paketen den hade med sig bärgades efter bara en halvtimme så de kom dit de skulle innan fredagen var slut. 

Ja det var den fredagen det. Kan jag få en lördag utan migrän eller allt för jobbiga följder efter dagens omgång vore jag tacksam. 

Bryta sig loss

Det är inte bara julstress man får akta sig för så här års. Snart nog är året slut och det är säkert fler än jag som har uppgifter som borde bli färdiga innan nyårsklockorna ringer. Det var kanske de där nyårsklockorna som omedvetet dök upp i mina tankar när jag ritade utifrån dagens tips från Maja på Näset. Eller så var det tvärtom, att dagens teckning fick mig att tänka på klockor. Blåklockor och glasklockor. Och nyårsklockor.

Det är du som väljer, så var noga med ditt val. Det är du som väljer vem du är.

Vill du vara den med stark växtkraft som bryter dig loss och slår ut i den fantastiska blomma du egentligen är?  

Den där gyllene buren kan vara förrädisk. Den glittrar och gnistrar men den kan också vara ett fängelse som tvingar oss in i en bestämd form trots den vackra ytan. 

Det är du som väljer så var noga med ditt val. Det är du som väljer vem du är.

Sockstickningen fick komma fram en stund i kväll igen. 

Om du lärt dig nåt om livet, om du valt slitstarka skor...

Verkliga verkligheten

Jag har äntligen sett filmen The imitation game, en film jag velat se länge men först nu har tillfället kommit. Filmen handlar om Alan Turing, mannen som på många sätt är hjärnan bakom dagens datorer, mannen som hade en mycket stor del i att knäcka tyskarnas enigmakoder under andra världskriget och sparade på så sätt många tusentals människors liv, mannen som tog sitt eget liv för att han på grund av sin homosexualitet dömdes och tvingades till kemisk kastrering och fick ett ovärdigt liv. Filmen bygger på en verklig person och verkliga händelser. Alan Turing spelas av Benedict Cumberbatch och han gör rollen alldeles strålande. En riktigt bra film, bra för att den är bra som spelfilm, bra för att den till sin grund är alldeles sann och verklig. Den är också fasansfull just för att den bygger på en sann historia så jag sitter här med en klump i magen och känner mig ganska mörbultad. 

Ibland är ett liv skört som is.

Jag forstätter att rita efter uppslagen i Maja på Näsets julkalender. 

Som vanligt blir det på mitt eget sätt, där vad som helst kan hända och inget är som i verkligheten.

Let it grow, let it grow.

Vi har haft några kalla dygn men prognosen pekar på mer än 10 plusgrader till helgen.

Konstigt. Vad som helst kan hända. Är det här verkligheten?

Om att vilja men inte kunna

Det händer då och då att människor jag möter säger "Åh vad du är duktig på att sticka/sy/rita/skriva. Jag önskar att jag också kunde!". Numera säger jag oftast tack, ibland svarar jag lite ursäktande att jag inte är så bra som många andra men allt oftare har jag tänkt att jag borde svara "Du kan du också, om du vill och övar". Det är ju faktiskt så att de flesta saker man är bra på, är man inte bara bra på från födseln eller första gången man testar. Nej, det ligger många långa timmars övning bakom. Om du vill kunna eller göra något - är du beredd att lägga tid på det, lägga tid på att öva? 

Jag har under en stor del av mitt liv sagt att jag skulle vilja kunna spela piano och jag var ofta avundsjuk på dem som kan spela och jag framhöll, ganska suktande, att jag inte är begåvad nog för att spela vare sig piano eller något annat instrument. När jag för några år sedan rannsakade mig själv så kom jag fram till att jag inte hade viljan nog att lägga flera timmar i veckan, kanske någon timma varje dag, på att faktiskt lära mig. Jag ville, men jag ville inte på allvar. Jag kan lära mig att spela piano och om jag ger mig sjutton på det skulle jag kunna bli ganska bra men jag är inte beredd att betala den höga insatsen som det är att öva, öva och öva.

Många säger att de vill kunna rita, de är avundsjuka på dem som kan, men säger att de inte har talangen, fallenheten eller begåvningen för att kunna rita. Hur många timmar har ni som säger eller tänker så övat? Hur ofta har ni försökt och hur mycket vill ni på riktigt? Har ni ritat alls sedan ni gick i skolan? Min slutsats är, som ni nu säkert förstår, att om man inte övar så kan man inte vara bra, inte heller brilliant, direkt fast uppfattningen tycks vara att förmågan att rita är något "man bara kan". Vill man verkligen kunna rita så är man beredd att öva och då kan man bli bra. En provocerande tanke kanske?

Samma sak gäller att sjunga (en del påstår att de inte kan men finns inga fysiska hinder så kan de allra flesta lära sig och bli riktigt bra!). Det gäller också att sy kläder (om man aldrig försöker, gör fel, gör om, lär sig, ja, då är det svårt att komma till stadiet när man kan). Det gäller på jobbet också förstås, har man aldrig gjort en analys, fickparkerat med en lastbil, försökt lära ut något eller snickrat ett hus, ja, då kan man inte det "bara så där" utan det tar många, många timmar av övning och erfarenhet innan det går så bra att man kan säga att man kan.

Jag tänker att i stället för att gå omkring här i livet och vara besviken för att man inte kan rita, snickra, baka, springa ett maraton eller prata franska så är det bättre att fråga sig själv "Hur mycket vill jag det här? Vill jag det så mycket att jag är beredd att lägga tid på det?" Om jag inte är det kanske jag ska sluta skicka besvikelse-signaler till hjärnan om att jag inte kan, inte duger, inte är lika bra som andra och så vidare. Jag skulle fortfarande vilja kunna spela piano men nu känner jag inte längre någon besvikelse eller avundsjuka på dem som kan, i stället beundrar jag dem för deras hängivenhet att lära sig. Jag har stickat i 40 år, jag har sytt i åtminstone 30, ritat och målat har jag bara gjort i perioder i livet och därför är jag inte så bra som jag skulle vilja vara men jag vill bli bättre och lägger gärna tid på att öva!

Vad vill du kunna? Vill du så mycket att du känner att det skulle berika ditt liv om du kunde? - Go for it! Lägg tid på det, öva, ge inte upp när det känns motigt eller går dåligt för förr eller senare har du tagit dig upp till en ny kunskapsnivå och då är du bättre och mer erfaren. Gnäll inte om att du inte kan, gör något åt det eller var snäll mot dig själv och släpp det. 

Livet är för kort för att gå omkring och känna sig besviken på vad man inte kan.

Så här makalöst vackert var det när jag kom hem från jobbet idag. 

Bilderna är inte redigerade på något sätt, himlen var så här rosa.  Magiskt fint.

I soffhörnet fick sockstickningen första tjing i kväll.

Jag har övat länge men än finns det massor jag vill bli bättre på. En del av det är jag beredd att lägga tid på, det andra släpper jag taget om.

Gränslöst!

Det är mörkt nu, den mörkaste veckan på hela året och mycket som ska hinnas med innan det här året övergår i ett nytt. Stressen vill gärna knuffa till mig men jag försöker hålla den på en armlängds avstånd. En och en halv timmes sömn efter jobbet gör att dagen känns väldigt kort men det var skönt att vila.

I stället för att laga middag så plockade jag fram pennor och papper.

Vi är verkligen gränslösa och vi kan åstadkomma de mest fantastiska saker! 

Elisabet undrade häromdagen hur man stickar det här mönstret. Det är väldigt enkelt:

Man stickar *x rm, 2 m tillsammans, x rm, öka 1 m* och så upprepas detta hela varvet, varje varv. Antalet maskor att lägga upp ska vara x+x+2 (om x=7 så blir det 7+7+2=16m) upprepat så många gånger man vill upprepa mönstret. Om man vill lägger man till en kantmaska på var sida. x= valfritt antal maskor, t ex kan 5 eller 7 vara lagom beroende på garntjocklek. Jag varvar två garner och gör två varv av varje men det går fint att göra allt i ett garn eller göra ränderna bredare. Bara att testa sig fram. 

Tomtemors stövel

Flera år i rad så har jag varit på en maskinbroderidag strax innan jul hos Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby och idag var det dax för årets omgång.

Det var roliga projekt på schemat för vi nåltovade snöstjärnor på maskin som ska bli kuddar 

och så sydde vi julkulor på filt. 

Vi gjorde också varsin julstövel, för vem vill ha en julstrumpa när man kan få en högklackad stövel? 

Tomtemor-stajl.

Utanför fönstret var det soligt men kallt och

när jag körde hem var det klart. Det blir kallt i natt. 

Något ritat har det inte blivit, det får jag ta igen i morgon.

Hoppas ni haft en fin lucia-dag!

En del av livet

Inte den minsta gnutta inspiration hade jag när jag satte mig en stund med papper och pennor men en bra stund senare upptäckte jag att tiden försvunnit och pappret var fullt.

Idag blev det ett budskap till några av mina vänner, vänner som inte alltid tänker på att deras sätt att sätta ord på saker till andra sätter spår i dem själva. Det är också ett budskap till mig själv - mina val och mina tankar igår formar mina val och mina tankar i morgon.

I Maja på Näsets kalender var dagens utmaning snäckor fast mina figurer blev fossiler av snäckor.

I huset vid havet är utbygget klart! Hurra!

Det är lite målningsjobb på utsidan kvar och någon liten bättringsmålning inne men nu står bordet mitt i rummet. Ett par sköna fåtöljer drömmer jag om att ställa vid fönstret ut mot havet.

Jag tycker verkligen om det här rummet! Jag tänker tillbringa delar av mitt liv där. 

Kvällen har jag tillbringat i gott sällskap.

Vad kan vara godare än stickningar, nygjord Rocky road-fudge och 

en bit nybakat fröknäcke?

Säkert en hel del men det här passar mig bra.

Innehållet är allt

Vissa dagar är det en sällsam lycka att bo vid havet. 

Det är så lätt att glömma bort att verkligen se. Idag tog jag en annorlunda väg hem och tittade på en annan vik än den vi bor vid och trots att det är samma himmel och samma hav så var det som att se allt med nya ögon. 

Så lugnt och stilla. Vackert. Äkta. 

Den stora tröttheten fortsätter att cirkla över mig och ett tag trodde jag att det inte skulle bli något ritat idag men det blev det.  

Ytan är ingenting. Innehållet är allt. 

- Men vad är vad?