Ordlöst pratar vi

Oj oj oj, vilken dag det varit. Jobb, snö, några par timmar i bil, en gudomligt god soppa, nymalet kaffe, semlor och prat och prat och prat med fina vänner i flera timmar. Så roligt och härligt och nu är jag så trött att jag inte orkar gå och lägga mig. Känns det igen? När det fylls på tar det tid att varva ner. 

- Nej matte, nu förstår jag inte alls vad du menar, säger Morris på sitt ordlösa sätt och tittar mig djupt i ögonen. Finaste Moshi!

Medan jag försöker varva ner stickar jag stjärnor. 

Jag närmar mig slutet! Slutet på stjärnorna alltså för sedan ska en bård stickas runt hela sjalen och den kommer blir lååång.

Mina C-vitaminsockor ligger på tork. 

De är ett experiment, de är stickade i merinoull utan nylonförstärkning. Fast tå, häl och mudd är gjorda i ett mer hållbart garn med nylon i. Kanske går sockorna sönder under foten direkt, kanske håller de för varsam användning, kanske håller de förvånansvärt bra. Ja jag får se, man vet ju inte om man inte experimenterar och tar lite risker och jag ville så förtvivlat gärna kombinera rosa och orange. Jag tror inte att jag någonsin känt den lusten innan men nu gjorde jag det så rosa och orange fick det bli, även om det rosa är slitkänslig merino. Jag återkommer med resultat någongång när sockorna är ordentligt testade.

En toppenfredag går mot sitt slut och förhoppningsvis stillar kroppen och knoppen sig så jag kan sova. I morgon är det ju tjugondag Knut, då ska julen ut. Ja, vi har fortfarande jul. En liten stund till. 

Rutor och ränder

En färgstark dag idag!

Vantarna Ika, mönster från Yll o tyll, är klara för användning men idag behövdes de knappast eftersom det var fyra plusgrader, ganska ljumma vindar och ingen is att skrapa från bilrutorna.

De här rutiga och randiga vantarna är stickade av två nystan Schoppel-wolle Edition 3 i färgerna Wärmebild och Bodenprobe (jordprov) på stickor 3 mm. 

Garnet är underbart! Så mjukt och skönt. Och tumkilen är nästan löjligt snygg. 

Fastän det är många färger så funkar de ihop på något magiskt sätt. 

Synd bara att nederkanten rullar sig lite, jag borde tänkt lite i stället för att bara följa mönstret men vantarna är fina ändå.

Vad ska jag göra nu?

- Helt onödig fråga, jag har en miljon projekt!

Tunn is

Årets första färdiga projekt blev de karamellglada kompissockorna. Vi är tre vänner som stickar likadana sockor, likadana på så sätt att vi använder likadant garn alla tre, men jag gissar att inte något par kommer se ut som de andra. Kanske kommer vi använda våra sockor nästa gång vi träffas! 

Garnet är Schoppel-wolle Zauberball i färgen 2310 Bunte grass (färgstarkt gräs?). 

En vanlig socka över 68 maskor på stickor 2.25 mm och med en Fish lips kiss-häl.

Det har varit en strålande vacker dag här. Redan från tidig morgon var himlen alldeles klar.

Lite frostvitt är det på marken men jag hoppas det kommer lite snö innan vintern är slut. 

Magiskt och stilla. 

En tunn ishinna börjar lägga sig över viken. 

Fint.

Fram med mikroskopet!

Måndag och vardag och jag är fulladdad för en period av lust, skapande och förändring! Livet är fullt av förändringar, massor av små och då och då några större. Jag satsar på små förändringar, det tycker jag är lagom för mig. Större förändringar är alldeles för ansträngande och jag vill att min energi ska räcka till för sådant som jag gillar och vill göra. Stora förändringar kan ju göra en människa helt matt och det har jag varit så det räcker, så det ska jag försöka undvika så mycket jag kan. 

Jag jobbar på att lägga märke till små förändringar, små förändringar i mig själv och små förändringar runt omkring. Det är så många som missar allt det lilla, det som kan vara det finaste och det viktigaste av allt, i vårt stressade samhällsklimat och jag känner att jag rusat genom flera år, både då jag haft full fart framåt och då jag nästan stått stilla och förtvivlat letat efter de stora förändringarna, rusat så att jag kanske har missat en massa små viktigheter och underverk. 

Det låter säkert alldeles helknasig i någras öron men vi är ju olika och för mig känns det lilla som det stora just nu. Det kanske är fler, kanske du?, som också har lust att byta fokus en stund? 

Det var inte mycket kvar på mina karamellsockor så de gjorde jag klart efter jobbet idag och 

en halv vante blev en hel. 

Nu är det dax att plocka fram det inre mikroskopet och fundera lite på vilka små förändringar jag iakttagit idag.

Nyfikna klubbens möte

Vilken solig och fin dag! Jag vill gärna ha snö så här års men jag säger aldrig nej till en solig dag. Solen väcker något inne i själen som liksom hoppar upp och ner av glädje.

Och vem tycker inte om en rosa kvällshimmel? Jag gör det absolut! 

Idag var det sockstickningen som drog längsta strået och fick komma upp ur stickpåsen. 

En liten enhörning hjälper mig att hålla koll på varven. 

De här sockorna blir inte alls lika men de kommer ändå höra ihop livet ut. Så kan socklivet vara.

Ikväll hade nyfikna klubben möte i min tyghylla.

Vad de avhandlade vet jag inte men det var tydligen ett intensivt möte för efter en stund hade ordförande lagt sig ner. 

Ja ja, han får väl ligga kvar där på scrapskorgen, sötnosen.

Härom dagen hade vi ett spännande möte i dimman. 

Tänk att ett hygge kan vara så vackert!

En. Sak. I. Taget.

Jag hade en idé om att koncentrera mig på Stjärnhopsjalen som jag började på i september 2012 och göra den färdig.

Det har inte gått så bra...

Jag har stickat på sockorna jag la upp härom dagen,  

jag har påbörjat ett par Yll o tyll-vantar och 

dessutom har jag plockat fram garn till Yll o tylls Zebrasockor. 

Det är ingen ordning, allt på en gång i stället för en sak i taget. Det kan kanske bero på att den långa julledigheten snart är slut och jag vill hinna göra allt. I stället hinner jag ingenting.

Fast jag har lyssnat på Märta Tikkanens inläsning av sin egen bok Århundradets kärlekssaga. 

Jag förstår inte att jag inte läst den tidigare. Den är fantastisk! Ärlig, rak, djup, hoppfull, svart, allt på en gång. Jag lät mig svepas med i Märtas berättelser och upplevelser, som om jag var där, som en fluga på väggen och såg och hörde allt. Kanske är det så att böcker kommer till en när man är redo att läsa dem, när man är mogen för att förstå och ta till sig? Jag vet inte men jag är så glad att den nu finns inuti mig, sparad på en egen plats på hårddisken. 

Jag ska försöka koncentrera mig nu och göra en sak i taget.

Trädspaning

Idag har det varit utflyktsdag med särskild inriktning.

Vi hälsade på den stora vackra linden vid Näshulta kyrka,

vi beundrade det fantasifulla och häftiga trädet på ReTuna återbruksgalleria och 

vi tittade på en gran gjord av böcker som är gjorda av, just det,

 träd! 

Garanterat barrfri, dock kan andra problem uppstå om man till exempel får plötslig läslust.

Jag har fortsatt sticka på min Stjärnhop och inte gjort en maska på sockorna jag la upp till i går kväll. 

De kommer bli karamellsöta!

En rest från förra året

Förra årets allra sista avslutade projekt var en sjal. En ljuvligt mjuk sjal i merinoull som skiftar från ljusblått, via mintgrönt, till lila.

Garnet heter Poema och jag köpte det på Ateljé Norrgården innan jul. 

Mönstret är en Brusch creek shawl (av Carina Spencer) som jag modifierade på slutet eftersom mönstret tog slut innan garnet gjorde det. Jag fortsatte upprepa mönsterbårderna med hål- och vågvarv och maskade sedan av, i stället för att sticka mönstrets avslutande spetsbård. 

Det är väldigt fina färgövergångar i garnet och de kom till sin rätt i den här sjalen tycker jag. 

Lagom stor att ha runt axlarna eller runt halsen. 

En finfin sjal i färger som passar det mesta i min garderob

och mina ögon tror jag. Matcha är grejen, eller hur?!

Övningsobjekt

Nytt år och nya föresatser men tänk om jag skulle ta och ägna min sticktid åt den här gamla godingen?

En Stjärnhopsjal i ullgarnet Kauni som jag började på för många år sedan och den har varit mitt testobjekt för olika sätt att hålla garnerna vid flerfärgsstickning. Det syns att jag testat flera olika tekniker men jag tycker att det har sin charm att veta att den här sjalen fått vara med om min flerfärgsstickningsresa. Kanske ska den bli färdig det här året? Även om min kunskapsresa långt ifrån är över.

Ett, två, tre...

Hej och välkommen till 2018-års upplaga av den här bloggen! Nej, det kommer inte att bli några större förändringar här, det mesta kommer förmodligen fortsätta på ungefär samma sätt som tidigare. En reklamfri blogg med mina egna fotografier i varje inlägg, bilder på massor av saker som jag åstadkommer med mina händer och bilder på sådant jag tycker är vackert eller roligt. Kattbilder kan inte undvikas med tre katter i hushållet och en och annan fundering kommer så klart också att dyka upp. En  ordvitsig rubrik kommer det säkert att bli emellanåt och garanterat en referens till Harry Potter då och då. Vid enstaka tillfällen dyker ett boktips upp och när jag varit i en bra butik med fina grejer eller superbra service eller på ett härligt utflyktsmål så berättar jag gärna om det utan att på något sätt vara sponsrad eller få betalt för det. När jag gjort något efter ett mönster skriver jag vad det heter och vem som gjort det. Gillar jag inte mönstret så skriver jag om det också. Den här bloggen är mitt lustprojekt, jag gör den och håller den levande bara för att jag vill, för att den ger mig energi och för att jag tycker att det är väldigt roligt att dela med mig. Jag blir glad för kommentarer men det är inget jag förväntar mig eller uppmanar läsaren till att ge. Ja, ni som hängt med här ett tag, och ni är ganska många som följt med mig ganska länge (Tack!), vet precis vad ni får. Ni kommer känna igen er och vill ni och tycker att det är kul att få veta vad jag för mig, vad jag funderar på och så, är ni mer än välkomna att följa med mig in i 2018! För att använda en mycket välanvänd fras:

- Nu kör vi!

Det här året började i gråskala här vid havet. Det har regnat till och från och dimman har legat tung. Jag gillar grått men jag gillar ju andra färger också så att virka lite på regnbågsfilten som vilat sedan i somras kändes som en perfekt syssla.

Jag hade gjort ganska mycket och konstaterade att en omgång regnbåge till skulle bli lagom för att få en filt i en bra storlek. 

Så nu har jag virkat, rand på rand. 

Det har varit varmt och mysigt under filten under tiden. 

Filten virkas i Catania. 

Nu är alla ränder virkade och jag har ungefär en triljon trådar att fästa innan jag kan börja virka en bård runt hela filten. Trådfästandet sparar jag till en dag när jag inte har lust att göra någonting annat... (risky business).

Min plan var att ägna en del av julledigheten till att rita. Än så länge har det inte blivit några längre stunder tyvärr men nån timme med snöstjärnor är i alla fall en början.

Skaparlusten är stor så här på årets första dag!