Att göra är att leva

För mig är det så, jag gör saker hela tiden och har alltid gjort. Vad jag gör varierar över åren; ritar, syr, broderar, målar, kviltar, stickar, virkar, fotograferar, scrapbookar och så vidare. Det är mycket jag gjort och ännu mer som återstår att pröva. Görandet är ett sätt att leva och för mig också en förutsättning.

En snabb titt i mitt digitala fotobibliotek, som inte sträcker sig så värst många år bakåt, visar vad jag sysslat med i mitten på november.

2011 hade jag precis stickat en Honey cowl som lilla dot skulle få.

2012 sydde jag snöstjärnor under organza och höll kurs i flera olika sorters applikationer.

2013 stickade jag Karins Hitte på och i november gjorde vi stora ullsjalar.

November 2014 gjorde jag inte mycket alls men en Hitichhiker-sjal kom av stickorna.

2015 teststickade jag Actiniaria av Dödergök i garn från Manduzana och

i november 2016 hade jag precis maskat av en stor Rheinlust.

I november förra året var det syhelg med Kvilthäxorna och vi var flera som sydde dukar efter samma mönster och

i år har jag precis avslutat Fimmvörduhals-koftan. Den är inte torr än men Åh vad jag längtar efter att få ta den på mig!

Jag gör, alltså finns jag.

Jag finns, alltså gör jag.