Inte som vanligt

Envist ligger dimmar kvar.

Den vill stanna, bädda in oss i mjukt grådis och dämpade ljud. 

Det är skönt, avkopplande på sitt eget speciella sätt. 

Medan maken ligger nerbäddad och hostar och snorar ser jag mig omkring. 

Min gamla vanliga lilla promenadrunda ser inte ut som den brukar. Dimman förtrollar allt. 

Allt. 

Utom Morris för han är alltid magisk.