Cockatoo Brae

 Det händer att jag glömmer bort att blogga om saker som blivit klara, Cockatoo Brae-koftan har nog inte synts till i färdigt tillstånd här på bloggen tror jag. 

Den var klar i början på november och jag har använt den ganska mycket sedan dess. Mönstret är gjort av Kate Davies och finns med i boken Yokes. Den är stickad i Jamieson & Smith 2-ply jumper weight på rundsticka och uppklippt mitt fram.

Jag är väldigt nöjd med mitt färgval, allt från den vinröda bottenfärgen till de rosa och blågröna detaljerna. Jag har ändrat mycket från mönstret, jag har t ex stickat koftan uppifrån och ner i stället för tvärt om, jag gjorde några förkortade varv i nacken men borde gjort fler för ringningen är väl djup. Ärmarna är vidare än i mönstret eftersom jag ville kunna ha koftan över mina linneklänningar med ärmar som tar lite plats. Jag har också gjort några intagningar i ryggen för det passar bäst på mig tycker jag. 

Trots modifieringar sitter inte modellen helt perfekt på mig, jag passar sällan riktigt bra i kläder med runt ok, men de är ju roliga att sticka så jag fortsätter att göra dem ändå, och alltför ofta blir de alldeles för urringade bak i nacken trots mina försöka att korrigera för det. Koftan är i alla fall flitigt använd och det är ett gott tecken. Jag har gjort många saker som sällan eller aldrig använts, det är svårt att veta på förhand hur bra eller dåligt ett plagg kommer kännas när det används och ibland är jag mer missnöjd med min figur än med själva plagget, vilket är väldigt dumt egentligen för den här kroppen är den som håller mig vid liv, håller mig samman och för mig framåt oftast utan att klaga eller protestera. Jag får helt enkelt bli ännu bättre på att anpassa kläderna efter kroppen i stället för att försöka göra tvärtom.

Så en dag i februari när det singlade ner några snöflingor hamnade Cockatoo Brae till slut framför kameran på den kropp som är jag. ❤