30 dec. 2017

Fötter och händer

Om antalet par sockor man stickat under ett år säger någonting om hur man mår så mår jag 52 par sockor! I snitt ett par i veckan under hela året! 

Det här är årets sista par, det femtioandra.
Vanliga enkla sockor stickade av Regia pairfect, i en Arne o Carlos-designad färg. 
De här har varit min bilstickning sedan helgen vi åkte till Göteborg för en månad sedan. Det har inte blivit så mycket bilåkande för mig sedan dess, jag har oftast kört när jag ska någonstans, men nu är de klara. Alldeles lagom för att fylla upp årskvoten till 52. 
Ja och antalet säger säkert någonting om hur man mår fast jag spekulerar inte i det.
Jag har inte alla 52 paren kvar, ganska många har flyttat till någon annans fötter fast jag behöver inte frysa om mina egna fötter under överskådlig tid.

Jag har fortsatt knyppla lite, jag gör de allra enklaste övningarna för att komma igång. Efter lite handledning igår så jobbar händerna på. Så fort jag försöker tänka stannar flödet upp en stund.
Med små steg, från det enklaste och vidare uppåt, ett steg i taget. Lintråden jag använder fanns med på pinnarna när jag fick dynan som pappa köpt på loppis. Tråden är skör och lite ojämn men den duger att öva med. 
Jag ger det några timmar till, det är ju så roligt! Jag kan ju inte fortsätta sticka sockor i evighet.

2 kommentarer:

  1. När mina händer och armar inte längre klarade stickningens enformiga rörelser testade jag knyppling och det går mycket bättre. Jag började för fem år sedan med övningsspetsarna och de lärde mig det mesta jag behövde. Utom mandlarna - de flesta i knyppelgruppen uppfattar dem som tryckfel i mönstren! Det märks att du har kvar handgreppen för så jämna var då inte mina första spetsar!
    Stina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är fint att hitta en hobby som kroppen klarar av utan att få värk, härligt att du kan knyppla! Det ska bli roligt att se hur långt jag tar mig på egen hand, några spetsar ska jag nog få till. 😀

      Radera