Söndagsnöje

Efter intensiva dagar är det skönt att bara ströva omkring lite.

Njuta av vattens porlande i Marströmmen.

 Äta vildväxande björnbär som är alldeles söta och goda.

 Fundera på vad det är för maskliknande formationer i vattnet. - Är det någon som vet vad de rörformade påsarna är för något? Och vad är det blanka i vattnet?

 Tänka att naturen allt är bra fin.

 Ja, det är sånt man kan göra på en söndag när ögonen börjat vänja sig vid starkare glas.

En trevlig kommande vecka önskar vi oss nu!

Vägen fram

Nu är jag där igen - och behöver ta ett beslut hur vägen framåt ska vara. Antingen så tar jag en rak och väl utstakad, en grön och fin och ombonad väg.

Eller så får jag väl ta en väg som känns lite kyligare, men fram till målet kommer man ju. Förhoppningsvis utan allt för kalla tår.

Fast man kan ju chansa lite också och ta en väg där man inte vet vad som väntar i slutändan. Uppför är det visst också.

Tja, vilken ska jag ta?

Nygifta

VisaLisas mönster Gratitude är så roligt att sticka!

Min första blev blå - och vit, för det blå garnet, Rowans Cotton wool, räckte inte. Jag fyllde på med vitt Drops Extra fine merino och det gick ju bra. De gifte sig fint som det brukar heta i matlagningsprogram.

 Jag stickade den lilla modellen enligt mönstret, och såg fram emot att lägga den runt halsen.

Så där ja!

Blev jag glad eller blev jag glad? 

Ett superTACK till VisaLisa för det fina och roliga mönstret! 

Jag letade i mina gömmor efter ett passande garn för att sticka en Gratitude till, i den större storleken den här gången, och jag fastnade för ett Fleece artist garn i äppelblomsfärg. Garnhärvan var ett felköp en gång i tiden, men nu kanske det blir helt rätt?

:o) 

Vattenfall mitt i stan

Vid en av våra promenader i Linköping så hörde vi plötsligt vatten som skvalade och vi letade oss fram för att kolla om det var översvämning eller nåt sånt, men det var det inte. Det var ett vattenfall - mitt i stan!

Åh så fint! Det är Tinnerbäcken som rinner genom stan, och forsar fram i Sandbäcksfallet.

Läckert! 

Och skulle man, mot förmodan, bli av med sin cykel när man är i Linköping så kan man ju alltid gå till Tinnerbäcken och kolla.

Det låg uppdragna hojar på flera ställen, en del mer rostiga än andra. Undrar vem som drar upp dem? Och varför lämnas de vid bäckkanten? Jaja, rost är ju modernt. ;o)

En oas - mitt i stan!

Förövrigt - ett STORT GRATTIS till Lilla Dot som fyller år idag! <3 <3 <3

Okej, jag erkänner

Visst, jag skaffade röda läsglasögon bara för att de skulle matcha min sjal i Recycled Sari Silk!

Eller...nej, så var det inte, men visst passar de? Läsglasen är så starka så de kommer jag nog bara använda när jag ligger i soffhörnet och läser eller broderar, men då får jag väl passa på att använda sjalen samtidigt.

Det är fina färgskiftningar i garnet, köpt på Ulsans.

Det är inte ofta jag stickar i så grova garner som detta, så det kändes lite ovant, men sjalen är förvånansvärt lätt trots det grövre garnet.
På tal om lätt fast grovt...
Tänk att en liten, liten sten, på två andra lite större stenar kan hjälpa till att hålla uppe ett helt hus!

Fascinerande tycker jag! 

Portad

Det finns så mycket att titta på när man kommer till en ny stad - som portar till exempel.

Portar kan vara stora och nästan överdrivet dekorerade som porten till Domkyrkan i Linköping.

 Själva dörren är ett konstverk i sig! Wow!

Portar kan vara vackra och minna om andra tider, som de här båda portarna på Drottninggatan.

Portar kan vara väldigt mycket 50-tal också.

Det finns portar som inte har någon tydlig början eller något tydligt slut, som pergolan i Trädgårdsföreningens park.

 Och så finns det portar som välkomnar fantasin att stiga in.

Välkommen in!

Växtlighet på något sätt

Att växter betyder mycket för oss är inte så konstigt, de bidrar ju till vårt liv.

Den här fyndiga komposten finns i Trädgårdsföreningens park i Linköping.

Rabatten man möts av när man går in i parken är tjusig.

Och det finns en skojig blomstersäng att inspireras av.

Kuddarna har brett ut sig lite under sommaren och täcket är fullt av svarta petunior.

På hotellet, intill parken, där maken och jag bodde finns en läckert formad växt (kanske en fikus av något slag?).

Jag var tvungen att kolla om den är äkta...

Det är den!

Växtlighet inspirerar till mycket, som till exempel mönster på glas och gardiner i Lilla Dots lägenhet.

Och jag är löjligt förtjust i hennes fina te-koppar!

De är designade av Lotta Külhorn. Hon gör häftiga grejer!

Visst betyder växter mycket!

Och så är de ju vackra också.

:o)

Första gröna toppen i regnbågen

Regnbågsutmaningen går sakta men säkert framåt. Jag hoppas ni tittar in på regnbågssidan ibland, för det kommer ständigt nya fina quiltar att njuta av.

För egen del så har jag tjuvstartat på grönt redan innan gult är helt avslutad. Min tredje gula är en topp, men den är inte klar - och nu är mina första gröna också en topp.

Sommargrön, eller vad tycker ni?

Tygerna är från ett Nantucket Summer-mixpaket från Lapp-elisa. Jag köpte till det rosa och vita för jag tyckte det behövdes lite kontraster, och så köpte jag mer av det blommiga.

Mönstret finns i Lintottarnas första bok. Den jag brukar använda.

Ska det vara så kallt?

Kallt i augusti... Nej det gillar jag inte!

Tur att man kan värma sig lite, med en sjal som varit färdig en stund men inte blivit blockad. 

Det är den fortfarande inte, men jag behövde den...

Lilla Lintillan ligger så bra runt halsen och är så söt med sin volangkant.

Stickor 3.5 mm och garnet Tallulah från Chili Gredelin i en skön blå färg.

Mer värme Tack!

Anettes ofullbordade

Det börjar bli många nu. Quiltarna som är i toppform - alltså de som bara väntar på att få vadd och baksida.

De hänger bra där de hänger just nu, och jag klappar lite på dem när jag går förbi.

Härliga känslor att se sina pågående arbeten.

Utmaningstygerna från Ingrid har blivit en färdig topp.

 Jag tänker mig en stor blomquiltning i de vita fälten och något enkelt i de mönstrade.

På några ställen ser det ut som jag sytt fel, men det är där väldigt ljusa tyger hamnat kant i kant med det vita. Inte helt bra, så det får fixas med quiltningen. Så där kan det gå när man lägger alla mönstrade tyglappar i en kasse och tar upp vilken som helst utan att titta så den passar in. Är det scrappy så är det, och det är roligt att sy på det sättet.

Jag undrar hur det går för mina utmaningskompisar.

Ingrids egen kan man skymta här men det finns några till på gång...
Förövrigt är jag ledig idag! :o)

Vad är detta?

Det här är en riktig favoritbild!

Någon som kan gissa vad det är?

Och är det någon som kan förklara vad den lille tjock glasögonprydde mannen gör på tavlan nedan? Han ser ut att ha hamnat både på fel plats och i fel tidsålder. 

Personligen tror jag att det är konstnären som målat in sig själv i händelsernas centrum.
Det finns oväntade saker lite överallt, men det är kanske inte så oväntat att jag börjat på en ny sjal?
VisaLisa har gjort ett så fint mönster som jag genast köpte: Gratitude.
Nöjsam stickning!

Mönstret kommer snart på svenska, om det inte redan gjort det.

Gillar!

Vippigt värre

Det är tur att jag brukar sy lapptäcken!

När jag skulle klippa till delarna till den här kjolen så räckte nämligen inte tyget till alla delar. Jag fick helt enkelt skarva lite - men jag är ju van att sy ihop små bitar till större, så det blev jättebra. :o)

 Tyget, som *förstås* är ett quilttyg köpt hos Ingrid är så fint med sina stora blommor. Synd att skära sönder i för små bitar alltså.

 Den vippiga kjolmodellen var lätt och snabb att sy (mönster från Ottobre Woman 2/2007), så det blir kanske fler - om det skulle vara så att fler tyger vill hoppa ner från tyghyllan och bli något annat än lapptäcken...

Tjillevipp!