Att sticka med restgarn är som att äta smågodis,
man får lite av varje och det mesta är sött och något är surt.
Att randa två självrandande garner med varandra är spännande, oftast blir det oväntat fint men ett och annat möte hade man inte valt om det inte varit just restgarner.
Det ser till och med ut som godis.
Som de allra flesta restgarnssockor hamnar de här i min egen strumplåda, jag har en extra kärlek till de där som är lite udda, skapade av det som blivit över och ändå är helt perfekta.
Någon, jag avslöjar inte vem, är väldigt sur på att hennes lillhusse inte är hemma. Hon har surat i flera dagar nu och hon blänger mest på mig, som om det är mitt fel att han inte är hemma. Jag tror han glömde berätta för henne att han skulle åka iväg ett tag.
Jag står ut med en sur katt. I alla fall ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar