Alldeles nyss vilade jag blicken på en rosa kvällshimmel och intensivt röd azalea.
Vackraste vyn som går rakt in i själen.
Det är så mycket att ta in nu, allt jag vill hinna se och uppleva. Intrycken står på kö.
Bäst att vila lite i skuggan under parasollet.
Trots värmen fortsätter jag sticka i tjock varm ull, och stort blir det, så stort att projektväskan inte räcker till.
Det blir nog bra det här.
När jag grävde runt i ullådan låg de här sötnosarna på botten.
De vill bli något tillsammans. Vad har de dock inte sagt.
Medan de funderar tittar jag till azalean en gång till.
Det gäller ju att titta nu, i morgon ser den kanske inte ut så här längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar