Ibland undrar jag var alla mina tankar, funderingar och kunskaper kommer ifrån. Skapar jag själv, inuti mitt huvud eller är allt bara en upprepning av sådant jag hört eller sett någon annanstans? När jag sätter mig framför tangentbordet utan att alls veta vad jag ska skriva så har jag efter en stund, nästan utan att veta hur det gått till, skrivit en lång text. Ibland med kloka tankar, ibland är det bara en massa ord. Är det sånt jag redan tänkt eller blir det till i stunden? Hur går det till att skapa tankar? Hur bygger vi system av det vi tänker så att det blir något användbart och konstruktivt utav det? Kan man vara bra eller dålig på att tänka? Finns det människor som är mer excellenta på att tänka och sammanfoga sina tankar till smarta konstruktioner än andra? Vad beror det i så fall på? Jag tror att det finns människor som är rädda för sina egna tankar, tankar kan faktiskt hitta på vad som helst och det behöver absolut inte vara sant. Hjärnan kan skrämmas, verkligen skrämmas, skapa oro, ångest och svartsjuka. Så det gäller att vakta på sina tankar, de kanske talar sanning, de kanske ljuger. Fast oftast är det ganska fantastiskt med tankar tänker jag.
Fantastisk är naturen också. Det var så vackert i duggregnet när jag kom hem att jag bara ville stanna och ta in allt, liksom sluka det och bevara det.
Att det vara kan vara så här fint!
Riktigt lika fina blir inte ormsockorna, stickade i garnet Snake från Hjärtegarn. De blir faktiskt ganska konstiga.
Eftersom det är färre maskor på foten än på skaftet så blir mönstret helt olika på fot och skaft. Trots det är de sköna, och lite roliga.
Både sköna och fina är mina nya skor från Brako och ser ni, solen tittade fram några minuter!
Jag skyndade mig att ta en solbild på löjtnantshjärtat också. Finaste!
Oftast kommer väl våra tankar från våra känslor, mår vi bra så tänker vi bra och glada tankar, är vi stressade så blir det ett virrvarr av tankarna.
SvaraRadera