Goth Kitty

Stickpoddar har periodvis varit ett troget sticksällskap till mig och många av de jag lyssnat på stickar socka efter socka i garnet Knit Picks Felici. Knit Picks skickar inte till Sverige så även om jag ville testa garnet alla pratar om så fick det lugnt vänta till den dag jag hittade ett sätt att komma åt några nystan.

Dagen kom när en brittisk webshop sålda några av Felicifärgerna och jag kunde beställa. Just den här färgen heter Goth Kitty. 

Garnet är ljuvligt mjukt och underbart att sticka i. Jag vet inte alls hur hållbart det är och jag tror att garnet kommer noppa sig ganska snabbt men det får jag veta när det är dax att använda de här sockorna, förhoppningsvis inte än på några månader. 

Det är ett kommersiellt dussingarn som finns i massor av fina färger och det skulle vara kul om det gick att få tag i dem lite lättare men det finns ju många andra fina garner som är betydligt mer lokalproducerade än det här. Kul att ha testat i alla fall och jag har några nystan till i mitt garnskåp. 

Det har varit en fin och lugn dag här, maken och många andra runt omkring klippte gräsmattorna för första gången i år och jag har mest vilat. 

Nu går solen ner och gräsklipparna har äntligen tystnat. Så skönt.

Busrus och bilmil

Vissa dagar blir mer spännande än man kan tänka sig och idag visade sig vara en sådan dag. Jag åkte för att hälsa på min bror med familj. De föder upp Birmor och har just nu en kull med snart tio veckor gamla kattungar som jag ville gosa med. När jag bara hade någon mil kvar började plötsligt tre varningslampor lysa i bilen, alla indikerade olika fel. Det blev svettigt sista biten men jag kom fram. När jag skulle hem lös samma varningslampor någon mil för att sedan slockna och ersättas av att motorlampan började lysa. Jobbigt men jag körde på. Tre mil hemifrån bestämde sig en älgko för att kliva ut på vägen framför mig. Jag hann precis att tvärnita och var oändligt tacksam att jag inte hade någon bakom mig just då, efter att ha haft en bil precis bakom mig i fyra-fem mil. Vi glodde lite på varandra, älgen och jag, och sedan rullade jag försiktigt hemåt. Jag tror jag ska låta bilen stå över helgen. Pust.

Men kattgos, det blev det! 

Det är två små killar och en tjej och jag kan omöjligt skilja dem åt.  

Från värsta busruset till djup sömn på bara några sekunder, precis som det ska vara med kattungar. 

Jag hade planer på att smuggla ner en eller två i väskan när jag skulle hem men jag lät bli. Morris hade nog blivit ledsen om jag kommit hem med en ny lillkille. 

Mamma Elsa är så fin med sina ungar. 

Det blev inte marsipantårta till lunch men 

det hade varit rimligt. Jag hade nog behövt lite marsipantårta med tanke på bilbekymmer och älgmöte.

Detta krig

Jag fortsätter på samma tema som igår och läser ord som Bodil skrev. Vissa stycken som inte betydd något särskilt tidigare får plötsligt nytt ljus över sig och lyser rakt emot mig på boksidorna.

Detta krig som jag utkämpat mot kroppen, denna medfödda motsättning mellan själ och kropp. ... Kriget är över nu, jag vann och gratulerar mig till segern även om den kom väl sent. ... Den gamla dam som har suttit och samlat erfarenhet och lärdom inne i mig i alla dessa år är på väg fram i ljuset och nu nalkas den visa varelsen med stormsteg. 

Bonjour Madamde! Bienvenue.

Ja vad säger man, genialt!  

Har du inte läst Bodil Malmstens böcker så gör det! Både romanerna och dikterna sveper en med sig, ut på nya äventyr och nya tankebanor, och när man läst Priset på vatten i Finistère vill man åka dit. Jag vill det i alla fall! I maj eller kanske september och se solen gå ner i Atlanten med ett rött fräsande.

Restgarnssockorna har fått mycket uppmärksamhet idag. Många små nystan är instickade och 

ute står äppelträdet och vippar sina nästan utslagna blommor. Jag tror det lagom kommer slå ut när 

slånbärsbusken blommat över.

Att låta sig påverkas

Och så var det det där med balansen. Att inte ge mer än man har, att inte omfamna mer än man kan hålla i, att inte le mer än ögonen orkar för priset blir så mycket trötthet, så mycket tomhet och en håglös blick mot de som förtjänar så mycket mer. 

Jag läser Bodil Malmstens Samlade dikter och jag kan inte förneka att det påverkar mig. Det får mig att tänka och känna, lite annorlunda än igår. Jag låter hennes ord rycka med mig in i något annat, något som jag inte visste om. Det är spännande och jag läser halvhögt för mig själv, behöver liksom höra orden samtidigt som ögonen tar in dem. Bodil hade något, hennes texter berör på ett alldeles eget sätt och jag tycker om det även om det hon behandlar inte ska tyckas om utan bara processas. Tänk att ord kan användas på så många olika sätt! De kan vara som de vassaste och dödligaste vapen eller som den mjukaste smekning som betyder något i evighet. Bara vanliga tillgängliga ord! Otroligt, magiskt och samtidigt farligt och viktigt.

Balansen var det. Jag balanserar energibrist  med restgarnssockor och lågkänslor med rosa färg

och några späda streck i min bok. 

Långsamt, hållbart och försiktigt färgglatt.

Tagedag

Tage har tittat på ett par Harry Potter-filmer med mig idag. Han tycker att det är så mysigt att vara med och om någon försöker hämta honom kryper han in och gömmer sig i en kattbädd.

Det är bara en sak, han gillar att bita på kuddhörn så nu ligger alla prynadskuddar i en stor hög där Tage inte kommer åt dem. 

Min petrolfärgade sjal har nu övergått i limegrönt.

När det petrolfärgade nästan var helt slut letade jag efter något passande i garnskåpet och hittade några nystan limegrön silketweed. De är också i en ull och silkeblandning så de funkar fint ihop med det jag började sticka med. 

Omöjliga färger att fånga på bild men de passar fint ihop

och det känns extrabra att använda garn jag redan har i stället för att köpa till nya nystan.

Helvitt (och lite rosa)

Idag vaknade jag 5:55 av makens väckarklocka som han hade glömt att stänga av. Jag hade gärna vänt mig om och sovit en stund till men jag blev helt klarvaken när jag såg hur mycket det snöade.

Det vräkte ner och flingorna var både stora och kom riktigt tätt. 

Vi fick minst 15 cm snö på några timmar. 

Vi hade tänkt grilla i helgen men nej, det får vänta.

Det var skönt att kura inomhus, det tyckte både jag och  

Morris som vanligtvis gillar snö men idag var det nog för mycket och för blött även för honom.

Lite senare på dagen klarnade det upp lite och började töa. 

Förra helgens resestickning är helt klar. 

Ett par enkla sockor med flätresår. 

De är stickade från tån och uppåt med en häl med förkortade varv.

Garnet är från Kate Selene, det som blev över när jag stickat Thomasina-sockorna och en liten rest rosa från West Yorkshire Spinners. 

Perfekt resestickning och en välbehövlig färgklick denna helvita dag.

Utmaning antagen

Nej, vi kom inte undan. Det blev ett bakslag i vädret även hos oss.

Det är svårt att få ihop ekvationen när det var 24 varma soliga grader i fredags och lördags i Visby och nu snö och kallt här. Burr.

Fast det var inte så farligt, snön försvann fort även om kylan var kvar och det blev till och med några solglimtar.

Jag har börjat på en ny sjal, och det är inte så konstigt, det konstiga är att jag redan från början vet att jag bara har garn till ungefär halva sjalen och jag vill inte köpa ett nystan till. Varför ger jag mig på sånt här? Varför utmanar jag mig själv gång på gång genom att förhålla mig till en begränsad mängd material? - Jo för jag blir så inspirerad av det och utmaningen att lösa problemet med det jag har triggar mig  mer än att bara sticka på med generös tillgång till material. 

Garnet är en ull/silkeblandning och jag har några restnystan av annat märke och annan fördelning mellan ull och silke som skulle kunna funka med det jag använder just nu fast de är i två olika grå nyanser och inte alls i petrol. Intressant, hur ska jag lösa det här?  Att köpa ett nytt nystan petrolfärgat är en för enkel väg att gå, eller hur?

Spaningsställe

Det är inte bara jag som tycker om att sitta på trappan.

Trappan är faktiskt ett väldigt bra spaningsställe, oavsett om man är människa eller katt. 

Det var alldeles för kallt och blåsigt att sitta på trappan och virka idag, även om solen sken. 

Garnslukarfilten växer och snart är den så stor att den kan värma medan jag jobbar på den. Då kan jag sitta ute även om det blåser.

Mjuka värden

Gårdagens stenhårda inlägg kompenseras genast med ett mjukt. Visby visade sig från sin finaste vårsida.

Murgrönebär stora som golfbollar, 

ett helt hav med vad jag tror är stjärnhyacinter, 

nästan blommande blommor i kastanjen och 

ett köttbulleträd som nästan är moget. Egentligen är det en Platan men nog ser det ut som köttbullar på grenarna? 

Magnolior är magiska och vi såg en inne bland husen och 

en enorm jättemagnolia i botaniska trädgården vars

blommor doftade ljuvligt.

I botaniska växte också en liten söt regnbågsbräken och

ett tulpanträd visade musklerna. 

Utanför Kränku blommade körsbärsträdet och 

söder om ringmuren höll ett pilträd på att skifta färg. 

Tulparner såg vi överallt, 

i flera färger och 

bakom ett plank växte ett fikonträd. 

Inne på Yllet blommade det i taket och 

den sista blomman ni får se är den här mycket rara Female lassor (Tröttluva) turcosa.

Att maj skulle bli grön i min kalender kändes självklart. 

Det är redan dax att vända blad och gå vidare. 

Kanske stöter du på en Female lassor i maj, arten förekommer i fler färgställningar än turkos, eller möjligen en Female vividus. De kan vara förvillande lika vid en hastig anblick men efter en tids studerande slokar Lassor medan Vividus glatt dansar vidare. Båda bör hanteras varsamt och vattnas regelbundet.