En hyllning

Det snöade mer i natt och världen var vit och mjuk och tyst när jag vaknade.

En lucka i det stora molntäcket gjorde viken ovanligt vacker. 

I vårt finaste fönster kunde vi titta ut på vårt eget Narnia. Minerva satt på spaning. 

En liten stund tittade solen fram och himlen blev blå. 

Jag var inte ute så länge men försökte spara varje liten detalj jag såg. 

Ibland känns det som om vi bor i en saga. 

Tiden stod stilla när jag satte mig vid symaskinen och började kvilta täcket med de lila stjärnorna. 

Jag glömde allt, till och med att äta. Det är så härligt när man får frihandsquiltningsflyt. 

När jag slutade för dagen var 128 rutor kviltade och 16 återstår.

En dag som denna passar ett Anthem.

Livet liksom

"Du deltar i en skola som kallas livet. Varje dag i skolan får du nya lektioner med chansen att lära dig många nya saker. Du kan välja att tycka om dina studier eller tycka att de är onödiga och dumma. Att växa är en process av experimenterande. Misslyckade experiment är lika värdefulla som de som lyckas. " Ur Varför växer gräset? Av Klas Hallberg och Magnus Kull. 

"Man upptäcker inte nya områden utan att förlora sikte på land under väldigt lång tid. " - André Gide

"Det finns inte något problem som inte medför en gåva till dig. Du söker problem för att du behöver deras gåvor. " Ur Illusioner av Richard Bach. 

Om inget annat funkar, gör som Morris: lev, ät, sov och busa lite då och då. Mjau på det!

Sticka på!

Nu nyper det lite i skinnet. Det är inte många minusgrader men ändå en påtaglig kyla.

Kanske blir det en bister vinter den här gången. Jag hoppas på ganska mycket snö så våra grundvattenreservoarer får en ordentlig påfyllning.

Den nyröjda skogen känns lite naken så här i vinterlandskapet. Det tar ett tag att vänja sig. 

Utemöblerna står visst ute en vinter till. Undrar om de klarar det. Nåja, de står där de står just nu.

Westknits mysteriesjal är avmaskad och ligger på sträckbänken. 

Den är väldigt lång och ganska speciell i formen. Det ska bli spännande att känna hur den är att bära över axlarna eller runt halsen. Jag gillar den och jag gillar hur färgerna framträder mot varandra.

Väldigt mycket mer traditionella blir de nya sockorna. 

Den här gången blir det ett enkelt strukturmönster på ovansidan. Sockor behövs om det ska fortsätta vara snö och kallt så det är bäst att sticka på!

Snöstjärnor hela dagen

Kuddarna. De där kuddarna som tog så lång tid att göra att jag än så länge är orimligt rädd om dem. De står nu i soffan i utbygget och väntar på jul.

Stora och mjuka, i ull och linnetyg. 

Än så länge får ingen knöla till och sova på dem och inga katter få håra ner dem men snart släpper jag taget om kuddarna och de får behandlas som kuddar ska behandlas. 

Jag gillar de tovade snöstjärnorna på den otraditionella röda bakgrunden.

Snöstjärnor har vi gott om just nu.

Luna är en finfin snöstjärna. Först var hon väldigt skeptisk men sen kom hon ihåg hur roligt det är att leka i snön. 

Morris hade inte glömt, han älskar snö. Han är en stor snöstjärna hela han.

Det är hög tid att fylla alla fågelmatställen. Jag måste komma ihåg att göra det i morgon.

Vattnet är fortfarande ganska varmt, det kommer inte bli is än på länge. 

Huset vid havet har haft det tufft i de senaste dagarnas regn- och snöstormande men idag var det lugnt och stilla. Riktigt fridfullt. 

Jag har varit riktigt trött, allt går långsamt och trögt, men jag har trots allt nålat fast 576 säkerhetsnålar i täcket med lila stjärnor. 

Det är nästan som snöstjärnor för visst är snön lila ibland?

Berätta för mig om snön, sa Mumintrollet och satte sig i pappans solblekta trädgårdsstol. Jag förstår den inte. Inte jag heller, sa Too-Ticki. Man tror att den är kall, men om man gör ett snöhus blir den varm. Man tycker den är vit, men ibland blir den skär, och ibland blå. Den kan vara det mjukaste av allting och den kan vara hårdare än sten. Ingenting är säkert.

Ur Tove Janssons Trollvinter.

På hög

Kuddarna är färdiga! Nu ligger det en hel trave kuddar och väntar på att jag ska ta en bild på dem i dagsljus, när det nu blir dagsljus nästa gång. Med tanke på snöstorm och regnskurar så kanske det tar några dagar innan ljuset återvänder. I vilket fall som helst så ser kuddarna finfina ut där de ligger på hög. 

Idag har jag sytt lite på den bleka quilten. Den kommer få en vit bård och sedan en svagt rosa ram runt alltsammans. Jag tror den kommer att se svalt elegant ut när den blir klar, eller jag hoppas i alla fall det. 

Svalt elegant låter tjusigt men är egentligen ingenting som passar en så blåsig och ruggig dag som denna. Det bästa är att det kommer dagar när den här quilten kommer att bli helt perfekt och liksom bara smälta in i sammanhanget.

På tal om eleganta saker så har jag uppdaterat smyckebeståndet. En i vår lapptäcksförening, Lena B, gör de mest fantastiska pärlsmycken. Jag köpte några av henne, bland annat ett halsband och ett armband som matchar mina elefanter. 

Man får göra vad man kan av en snöstormssöndag.

Ingen sysselsättningsbrist

Hur mycket tid kan man lägga på att sy kuddfodral?

Rätt svar är: hur mycket som helst. Tydligen. För idag har jag ägnat hela dagen åt att sy mönstersömmar, sy baksidor med blixtlås, nåla samman och kanta. 

Och jag är inte klar än. 

Handsömnad återstår på två av fyra kuddfodral. 

Det är bra för då har jag något att göra i morgon också. 

Sagans magi

Jag älskar sagor och köper då och då sagoböcker till mig själv. Att läsa i min ensamhet eller läsa högt för små barn som vill lyssna. Min senaste bok är ett faksimiltryck av Tove Janssons allra första bok om mumintrollen, skriven 1945. Småtrollen och den stora översvämningen heter den därför att förlaget ville att läsarna skulle veta vad boken handlade om. Tove Jansson hade helt andra titlar på förslag. 

Jag vet inte hur andra läser muminböcker men jag läser dem högt inne i mitt huvud på så klingande finlandssvenska jag bara kan. Böckerna om mumintrollet är vackrast på finlandssvenska tycker jag. 

Lilla Flora och jag har sytt lite idag, inte så mycket ännu men vi har haft en god start på vår relation. 

En liten nåldyna är klar och

snöstjärnorna jag tovade inför förra julen har fått ramar av linnetyg. De ska bli kuddfodral när de är klara. 

De kommer pryda sin plats i soffan så småningom. 

Välkommen Flora!

Att bejaka sitt inre jag, den delen av en själv som inte syns så tydligt eller som man helst håller utanför rampljuset, kan vara precis det som behövs när livet är lite motsträvigt. Inne i mig bor ju en liten flicka som älskar rosa, volanger, blommor och prinsesskronor och som bara vill leka, busa,sjunga, klättra och bygga kojor. Hon fick komma fram och välja en ny liten symaskin. En blommig. Så klart.

Alla mina inre jag, i alla åldrar, är härligt nöjda och glada över valet och maskinen heter förstås Flora. En Tula Pink-designad Bernina B 350 Special Edition. En liten maskin med stora egenskaper hoppas jag. Lilla Flora kompletterar maskinparken jag har och maken undrade försiktigt om vi skulle bygga ett garage till samlingen. Ingen dum idé!

Det är inte bara jag som är nöjd. 

Morris blev överlycklig av att få en ny kartong! Hurra!

Jag blev väldigt trött av så mycket glädje men det är ju den perfekta känslan, att vara trött OCH nöjd.

I morgon ska jag sy!

Uppfyllda förväntningar

När det snöregnar utomhus får jag sällskap inomhus mest hela tiden. Morris har tillbringat dagen med att sova men då och då har han tittat ut och liksom suckat lite. Jag tycker att det varit riktigt mysväder och det tycker nog han också, egentligen.

Jag har ordnat om lite bland mina trikåtyger. Jag har en röd hylla 

och en turkos. Undrar när jag ska få ork och lust att sy något av alla mina skatter? 

Fast jag oroar mig inte, plötsligt händer det och flera av tygerna blir mjuka och sköna plagg. Kanske skulle jag börja med att sy en monsterpyjamas? 

Tången som fyllt vattenytan längst in i viken bestämde sig idag för att ge sig iväg på nya äventyr. Varje gång jag tittade ut hade ännu ett sjok försvunnit. Det är vardagsspänning det. 

Det, och att se vågorna slå emot de yttersta klipporna. 

Jag gillar november så här långt, den lever liksom upp till förväntningarna och det är bra. 

Det är 520 maskor per varv nu och det ska bli 24 varv av den här färgen. Tur att jag har så fina stickmarkörer som förgyller jobbet.

Socktobers sista sockor

Socktober är slut men jag hann maska av ytterligare två par sockor innan november började.

De är stickade i Kroy socks på stickor 2,25 mm. Vanliga bassockor från tån och uppåt med fleegle-häl. 

Garnet är riktigt mjukt och skönt. 

Det blev ganska mycket garn kvar på de två 50 grams-nystan jag använde så jag fortsatte sticka till garnet nästan var helt slut. 

Det blev ännu ett par från tån och uppåt men den här gången med tå och häl, häl med förkortade varv, i brunt. 

Toppen att få ut nästan två par sockor i storlek 39 på 100 gram garn.

Jag klev nästan i ett berg av blåmusslor på väg ut till bryggan. Undrar hur alla musslorna hamnat bland kottar och barr? Vi har inte haft högvatten på länge i alla fall. 

Fem par i socktober. Det är jag nöjd med.