Förtrollat

Jag kunde bara inte låta bli! Mina små gömmor har fått en storasyster.

Det är inte bara roligt att sy den här filurerna, de är väldigt lätta att ändra storlek på också. 

Jag har klippt till fyra-fem till men undertråden tog slut i symaskinen när storasyrran var klar och alla som syr vet hur otroligt tråkigt det är att spola upp ny undertråd... Nästa gång jag sätter mig vid maskinen måste jag börja med det och då är det lättare. Konstigt nog.

Gömmorna har perfekt form för småsaker som behöver finnas lättåtkomliga och nära till hands.

Ett alldeles onödigt stresspåslag idag dämpades av ett fantastiskt vinterlandskap.

Allt det här vita, mjuka och lugna gör mig alldeles lycklig. 

Trollhasseln är beredd på vår men den väntar tålmodigt under sitt täcke. 

Mycket ser ut som konstverk när färger och former ändras. 

 Viken är nu helt vit och det som i vanliga fall är vatten ser ut som en fast yta. Allt ser ut som i en dröm. 

Till och med månen log och njöt, det är jag säker på. 

Vårt eget lilla Narnia. 

Utan den vita häxan hoppas jag. 

Det är inte många dagar på ett år som är så förtrollande vackra som denna. 

Ofrivillig lågfart

I huset vid havet råder trötthet ikväll. Jag hamnade plötsligt på reservtanken och allt jag gör går långsammare än vanligt. 

Jag orkar inte ens lyssna på en ljudbok för hjärnan är för trött. Jag försökte men tappade koncentrationen efter mindre än en minut. Några varv på den randiga sjalen då och då är lagom sysselsättning.

I brevlådan låg en bok jag beställt, Everyday style av Lotta Jansdotter, och den ser riktigt lovande ut med sina fina basmönster och inspirerande bilder men jag sparar läsandet till en annan dag. 

Idag är en sån där dag när jag vill mycket mer än jag kan.

Små rara ärtor

Det är lätt att fastna för vissa saker och när jag för första gången för några veckor sedan såg Lazy Girl designs mönster Sweetpea Pods så visste jag att jag ville sy en sån. Tyvärr har jag ännu inte fått tag i något mönster då de var slut på ett ställe och inte inkomna på ett annat, så på egen hand klurade jag ut hur de kanske är gjorda och har sytt något som i alla fall liknar originalet lite grann.

Det var minst sagt beroendeframkallande och nu har jag redan sytt en hel bukett.

Det är små gömmor som man kan ha allt möjligt i, godis, hårklämmor eller kanske sina mediciner. 

Varje liten gömma har en fin insida. 

De är inte stora men väldigt söta.

Jag kommer absolut sy fler!

Dagens promenad var en riktig solskenshistoria. 

Inte ett moln på himlen så kylan kommer nog att hålla i sig åtminstone någon dag till. 

Maken har blivit rejält förkyld så nu försöker jag se till att inte bli smittad.

Kanske kan solgula apelsinklyftor hjälpa.

Is, mera is

Mina två likadana mössor, fast de är ändå inte helt lika.

Den valkade hade jag på mig på dagens promenad. Det är ingen snö längre men väldigt kallt och isigt.

Fortsätter det så här kan isen lägga sig långt ut i Kalmar sund. 

Makalöst fint. 

Nu ska jag lägga mösstickandet åt sidan ett tag och ägna mig åt något annat. 

Mössmys

Min andra Nördic knitting-mössa är klar. Jag är så glad att jag gjorde en till, en med bättre masktäthet, och den här passar perfekt utan att valkas i maskinen. 

Mönstret finns kvar på Nordknit.blogspot.se till sista januari för den som har lust att sticka en egen. Det var riktigt roligt att göra dem!

Jag såg ett tips härom dagen att vända mössan ut och in på de sista varven, så att tråden som löper får yttervarv och inte riskerar att dra ihop maskorna.  

För mig fungerade det jättebra. Ett tips som jag måste försöka lägga på minnet.

Det blev en del trådar att fästa, men en fästfest passar alltid bra på en fredag! 

Nu väntar jag ivrigt på att mössan ska torka. 

Den är stickad i sockgarner, alla med 400 m/100 gram. Det grå bottengarnet är Regia tweed.

Jag vet att jag ofta visar bilder på samma vy men det är för att den finns mitt framför näsan på mig, och för att jag tycker att den är så vacker.

Den gör mig lycklig den där utsikten. 

Näsor och nosar

Vi tycker att det är en aning kallt, jag och katterna. Tolv minusgrader biter lite i näsor och nosar och kallare ska det visst bli. Kanske kommer vi också ner till minus tjugo eller så.

Idag blev det ingen promenad men väl en sväng ut på bryggan för att titta på isen och utsikten. 

Det är bara lite is längst in. Utsikten är finast längst ut.

I brevlådan väntade ett mjukt paket, söta kissar och nystan, från Husqvarnabutiken i Vimmerby.

Det får nog lov att bli en stickväska av dem till helgen.

Nu är det bara två bårder kvar på Nördic knitting-mössan. 

Varven är korta nu så jag hinner en bård till ikväll. Kul.

En blå glimt

Träd. 

Träd, inte alla men vissa, är så magiska, så stolta och så hemliga på något sätt.

Himlen, vad är den egentligen? 

Det går inte att tröttna på att titta på himlen. Den har sett allt och rymmer allt, alla hemligheter och allt som som inte varit dolt för någon.

Havet, havet som både fascinerar och skrämmer. Som kan vara ändlöst vackert och lika hotfullt. 

Jag är så tacksam för att jag alltid haft nära till havet.

Havet är som en vän, en tröst. Det lugnar och läker, även när det vrålar och ryter. 

Ännu en bård har lagts till de tidigare. Som livet liksom.