Det exklusiva hoppet

En del människor upplever att de förlorar lite av sitt värde om de inte är behövda av andra. Det är så sorgligt att vår egen uppfattning om oss själva inte alldeles självklart kommer inifrån och att vi alla, var och en, känner att vi är värdefulla även utan andras bekräftelser. Somliga väljer hellre att vara bekräftade i destruktiva förhållanden än att vara ensamma och känna sitt eget värde och vara stolta över det. Ensam ensamhet är inte lika ensam som ensamhet i ett förhållande, om det så är ett parförhållande eller en vänskap som bara kretsar kring den ena parten. Livet är för kort för dåliga, negativa, destruktiva och skadliga relationer. Hur svårt det än kan vara att lämna dem så måste man ändå tänka på sitt eget värde. Alla är värda att må bra, på ett sunt sätt. Man måste inte offra sig hela tiden. Man måste inte alltid vara den som biter ihop, ger sig, förminskas eller ställer upp.

Några maskor blev det på mössan ikväll och 

jag låter ljuset brinna. Ett ljus av hopp för dem som för länge sedan gett upp tanken på att något så exklusivt som hopp finns kvar.

Guldkant på vardagen

Vardagen sägs vara grå och dagen idag har inte varit annat än grå. Det gick inte att särskilja duggregnet från dimman.

Det var riktigt trivsamt att vara tillbaka på kontoret, i lysrörens sken, och faktiskt ganska mysigt att komma hem och köra rakt in i dimman. 

Det är inte ofta som udden runt viken inte syns från vårt hus. Horisonten ligger liksom närmre än vanligt idag. 

Den andra Nördic knitting-mössan växer långsamt. Den här gången finns goda chanser att den blir lagom stor. Hoppas jag, för jag kanske inte ska ropa hej än...

En kär vän satte guldkant på vardagen och gav mig presenter idag; en fuktkräm och en tvål som hon gjort själv. De doftar underbart!

Det ska bli riktigt spännande att testa en fuktkräm utan en massa syntetiskt fillijox i. Tvålen vet jag redan är bra. Det är så roligt med saker gjorda med omsorg och kärlek!

Tack snälla A!

Siktar framåt

Nu närmar sig min julledighet onekligen sitt slut. Det har varit bra veckor men jag har förstås inte hunnit med att göra allt som jag önskade. Symaskinen står oanvänd och mycket annat är ogjort men det gör ingenting. Det kommer fler dagar.

En sak som i alla fall har blivit gjord är promenaderna. Precis som förra julledigheten så planerade jag att gå lika långt som ett maraton och det har jag gjort, med ett par kilometers marginal. 

Det har varit sol, torrt, regn, snö, oplogat och halt, ja lite av allt. Många härliga timmar! 

På dagens runda såg jag att det var fler som tagit sig en sväng eller två.

De senaste två dagarna har varit fullbokade men jag har stickat några maskor, med betoning på några. 

Hur som helst, i morgon är det vardag igen och då är det dax att börja på min nya kalender.

Från en grå till en ljusblå. 

Nu siktar jag framåt mot ett ljust och fint år.

Kalibrering

Nördic Knitting-mössan som var alldeles för stor är nu en mössa som är helt perfekt, så som jag tycker om att ha en mössa, ordentligt neddragen över öronen.

En snabbtvätt i tvättmaskinen på 40 grader valkade mössan alldeles lagom mycket. Nu är den tätare och kommer definitivt skydda mina känsliga öron mot de friska vindar som vi ofta har här vid havet. 

Mönstret framträder inte riktigt lika tydligt nu men det gör inget tycket jag.  

Något måste ha hänt med min stickkalibrering på sistone för mössan blev ju för stor och idag har jag stickat på en socka som är för liten och knappt går på min fot. Undrar vad som stört min stick-inställning?

Kan det vara snön? 

För det kan ju knappast vara alla mina promenader? Eller att ledigheten snart är slut?

Fötter i fokus

När man är ledig så är det bäst att passa på att ta hand om sig själv lite extra., Idag har jag trotsat snö och blåst och varit ute och gått och dessutom har både mina fötter och min själ blivit väl omhändertagna hos min bästa zonterapeut.

Verklig lyx. 

Det snöade ganska mycket när jag var ute och alla vägar var oplogade men det var en härlig promenad. 

Jag har inte deppat det minsta för mössan som blev för stor. Just nu ligger den i tvättmaskinen och valkas. Kanske kommer den ut som en lagom stor mössa, kanske kommer den ut som en liten boll som kan fyllas med garnrester och bli en leksak. Hur som helst så blir den nog bra till någonting och en ny mössa är redan på gång. 

Lite tunnare garn och en något tunnare sticka borde ge mig en lagom stor mössa. Hoppas jag.

Ispussel

Jag visste det redan igår men nu är det bekräftat; Nördic knitting-mössan är alldeles på tok för stor trots att jag stickat så hårt jag kan! Färgerna är jättebra, den var väldigt rolig att göra men mössan är stor som ett badkar.

Frågan är om den kommer passa på någons huvud eller om jag ska repa upp och göra om. Jag har bara sista delen kvar att sticka så jag gör den nog klar och i värsta fall kan katterna använda den som koja... Ja, jag är lite sur på mig själv just nu för jag förstod tidigt att den var för stor och fortsatte ändå. 

Nåja, värre saker har hänt och kanske dyker det upp någon som verkligen vill ha en tefatsstor basker.

Ute är det vinter på riktigt, även med kustnära mått mätt.

Minus åtta grader mesta delen av dagen och viken blir mer och mer täckt av is. 

Ingen skridskois direkt men is som katterna är knasiga nog att ge sig ut på. Luna plurrade och kom in med istappar i svansen. Dessa katter!

Dagens promenad blev ovanligt tung eftersom jag utrustat mig med termobyxor och säkert ett lager för mycket på överkroppen. Varmt, trots kylan. 

Ispussel.

Ledighetslycka

Jag behövde verkligen den här ledigheten. Det är underbart att ha tid att ta en lugn morgon och att gå en promenad när det är ljust ute.

Idag tror jag att jag log hela vägen på min runda.

Sol, snö och blå himmel har en magisk inverkan på mig. 

Att ha tid att njuta - det är bra grejer! 

Över Öland låg tunga snömoln som vi trodde skulle komma vår väg men det gjorde de inte. 

Många stickar Nördic Knittings mysteriemössa. Även jag, fast jag ligger efter med några ledtrådar. 

Tur att jag är ledig några dagar till!

Intuitionen

Intuition.

Vad är intuition? Finns den? Om den finns, har den alltid rätt?

Nog finns intuitionen, det vill väl de flesta tro antar jag. 

Ibland är intuitionen stark och ibland hörs den nästan inte. Ska man lyssna på den när den är så där svag? 

Visst är det en vacker tanke att intuitionen är hjärtats röst?  

Det var väldigt vackert på dagens promenad. Isen börjar lägga sig i viken nu. 

Klipporna är täckta av tjock is på sina ställen. 

Vassen har iskjolar.

Eklövsvanten är nästan klar, den saknar bara en tumme. 

I stället för att sticka tummen direkt så la jag upp till en ny stickning.

Vi kan säga att intuitionen sa mig att göra det.

Fast så var det ju inte... det var latmasken för tummar är lite pilliga tycker jag.

En dag för det man vill

En hel dag utan en enda inplanerad sak är en underbar lyx när man har så mycket roligt man vill göra och jag har tagit väl vara på dagen.

Jag tog en långpromenad i det lätta snöfallet och så många som jag mötte idag har jag inte mött på någon av alla promenader jag tagit runt ön. Är det all julmat som ska bort eller nyårslöften som ska infrias?

Jag gissar att jag inte kommer möta lika många när jag går samma väg om en vecka.

Jag har stickat lite på en eklövsvante. Mönstret har Johanna på Fjällboshop gjort. 

Och så ville min inre gudinna lämna ett meddelande. Ja så tolkar jag det.

Tro att det går. 

Det är lyx att ha intressen så man kan fylla en dag.

Flera i en

Vissa dagar passerar så fort och det känns som man inte hunnit någonting alls. Andra dagar, som den här, hinner man nästan göra så mycket att det känns som flera dagar gått sedan i morse. 

En långsam förmiddag med kära vänner, en kroppkaksfest med syrran och hennes stora familj,  

en färdiggjord kofta och så filmen Monica Z på tv. 

Många dagar i en. Det är bra som kompensation för de dagar som knappast ens tar sig.

Den långa resan

Årets första dag är alltid en dag för långsamma vilsamma saker. Som att sticka långa varv på tweedkoftan som inte blivit klar ännu.

Nu är det inte mycket kvar, kanske blir den färdig ikväll.

Nu kan nog de flesta andas ut lite grand, de som tycker att stora högtider är mer smärtsamma än glädjefyllda. Vardag är inte så dumt när allt kommer omkring, även om den kan kännas grå emellanåt trots att solen skiner.

Så här vid ett årsskifte är det lätt att undra hur det kommande året ska bli, om det kommer dyka upp nya vägar man inte tidigare gått eller om gamla vägar rasar samman och inte längre är framkomliga. Så brukar det vara varje år, nya vägar kommer och gamla försvinner. Det är skönt att veta att allt är både föränderligt och konstant på en och samma gång, i en sällsam mix. Både tryggt och läskigt. 

Det som är gammalt och lite trasigt kan med ens kännas som det vackraste och skönaste man sett. Något som väcker både omtanke och respekt. 

Så jag fortsätter min resa, resan att utforska mina egna funderingar, och sticka ett varv ett två.

Gott Nytt År kära du! Kanske möts våra vägar någon gång? Vem vet vilka vägar vi ska vandra 2016.