Sommartrio

Nu har jag på ganska kort tid läst Lucy Dillons tre böcker som alla utspelar sig i Longhampton. Jag älskade den första boken och att då genast ge sig i kast med följande böcker medför en risk. Risken för att man blir besviken, att det är samma story som uppspelas igen och igen utan riktigt förnyelse finns men så är det inte med Lucys böcker! Varje bok har verkligen en unik berättelse och språket upprepar sig inte som hos många författare. Det finns subtila kopplingar mellan alla böckerna, som jag uppskattar oerhört, men de är ändå helt skilda från varandra.

Alla tre böckerna handlar om relationer och vänskap. Och hundar. 

Hjärta och smärta finns förstås också med. 

Helt underbara må bra-böcker! Jag hoppas Lucy Dillon redan kommit en bra bit på den fjärde boken...

Fler klänningsbilder

Idag är jag en riktig tröttmössa och sov nästan 14 timmar i natt (och halva dagen idag...). Sömnaden i flera dagar tar ut sin rätt men det har varit skönt att slöa och slappa sen jag kom hem, med en bra bok i handen och en kopp te på bordet som hela tiden hinner kallna innan jag druckit ur den. Maken har snällt bytt ut och fyllt på allt eftersom teet varit för kallt.

Klänningarna som upptagit nästan all min vakna tid senaste dagarna har jag inte kunnat släppa riktigt ännu så här kommer en hel rad med bilder.

Ute faller regnet just nu och åskan mullrar på avstånd. Jag kryper ihop på min altan och trycker näsan lite djupare i boken. Teet är visst kallt igen.

Veckan som gick

Nu är min sömnadsvecka slut och så även min semester. På måndag återgår livet till något annat men först en summering av en underbar vecka.

Vi har varit 12 stycken tjejer/damer/kvinnor som tillsammans slitit och kämpat för att fixa lite nytt till höstens garderob under finfin handledning från en mycket konstnärlig och duktig kvinna. Jag är så tacksam för att jag fick en plats i ett hörn så jag kunde pyssla med mina grejer och få lite lugn runt mig, för även om det är jätteroligt att vara tillsammans med andra så räcker inte orken riktigt till för allt och att kunna koncentera sig är inte så tokigt när man syr. Det har gått bra och även om jag inte sov alls första natten så blev det en kanonvecka. Jag hade inga som helst krav på mig att prestera men det blev faktiskt en klänning om dagen måndag - torsdag. Idag blev det inte så mycket gjort för så fort uppbrottsstämningen infinner sig så blir det lite stressigt och oroligt.

Vad blev det då?

Jo i måndags började jag med att rita av ett mönster från en ganska ny Allt om handarbete. Det skulle bli en tvåfärgad enkel klänning i linnetyg men mönstret jag valt visade sig vara avsett för lite stretchigt tyg så det blev till att korrigera och fixa så att klänningen passade mig. Mörkt lila och cerise blev kombon.

På tisdagen sydde jag en klänning med flikig fåll - en modell som många av veckans deltagare sydde. Alla inspirerade av vår inspiratör och handledare. Att välja knappar, utan att ha tillgång till sitt eget lilla knappförråd hemma blev en utmaning men jag är nöjd med hur det blev med en röd och åtta tennknappar.

Onsdagen ägnades åt att fritt skissa ett mönster av en klänning som en hade på sig. Kjolen är i rektangelform. Fnuligt med sidfästpunkterna mellan överdel och kjol men det gick. Lite tygtryck på rygg och i nacken "för att det ska vara fint på galgen" blev det också.

Sista klänningsdagen sydde jag och K var sin lång modell av en köpetunika. Det gick bra att måtta, höfta och rita av. Min klänning är sydd i en underbar kypertvävd linnekvalitet som skimrar mellan marinblått och grönt och den breda snedställda fållen är fodrad både för lyst och fall.

De sista timmarna idag ägnade jag åt att sy samman resttyger till en tunika eller kanske blir det ett linne. Någon gång ska jag nog orka packa ur syväskorna och då gör jag det förmodligen klart.

Veckan är som sagt slut, jag är rejält trött och har till och med dragit på mig en skada. En blåsa i handen men vilket utav av momenten rita, klippa, nåla och sy som lett till den vet jag inte. Den tyder på kroppsarbete i alla fall.

Nöjd är jag med härliga dagar och garderoben har fått sitt och minnesbanken sitt. Tack alla!

Nu blir det börja jobba-uppladdning i helgen. 

Livet går vidare. Erfarenheterna byggs på. Nyfikenheten är fortfarande stor. Det bara vill bli bra!

Färgstarkt och marint

Tänk så roliga och färggranna saker det finns. 

Som den här märkliga svampen. Något liknande har jag nog aldrig sett. Inte så färgstark i alla fall. 

Morgondis över Gamlebyviken ser vi inte varje dag. 

På syfronten har det jobbats med kypertvävt marinblått linne och pärlemor, omöjligt att fotografera så färgen blir rättvisande. 

Jag börjar närma mig linnetygsmättnadsgränsen för den här gången men att göra sådana här sömnadsryck är roligt. Helt klart kul och höstens nya plagg hänger snart i garderoben. 

Drömmarnas koja

På dagens morgonpromenad såg vi en helt otrolig kastanj. Den såg ut som en gigantisk buske med grenar ända ner till marken. 

Inuti trädkronan fanns världens bästa koja. Tänk om man haft en sådan att gömma sig i som liten!

Jag vet inte vad det är för sort men fröhusen var släta i stället för taggiga förutom att växtsättet skiljer sig från vanlig kastanjer. 

På linnefronten har jag pysslat lite med tygtryck. Kul är det och kladdigt. Det hade passat att greja med i kastanjkojan. 

Tisdag i linneveckan

Den här veckan ägnas åt linnesömnad och så här dag två jobbar jag med knappnålar igen...

... och knappar.

Till skillnad från gårdagens marin och cerise blev det turkost idag. Så klart. På fredag visar jag veckans resultat - om det blir något. 

Linnepyssel

Idag är knappnålar och linnetyg det som sysselsätter mig. 

Det blir infodringar och fickor med överraskning. 

Trivsamt helt enkelt. 

Troll i skogen

Ikväll har vi tagit en promenad på Garpedansberget, jag och bästa K. På det berget, som ligger i Gamleby, skulle jag inte vilja gå själv när det är mörkt. Berget är fullt av skulpturer och alla är Garpes vänner men inte mina. 

De flesta är ganska fula och läskiga.

Trots det är det värt promenaden upp på berget för högst upp är utsikten över Gamlebyviken underbar. 

Vidunderligt och vackert. Och på nervägen slipper man otäcka troll. 

Att lära är att leva

Hade det inte varit för att det är så otroligt roligt att sticka på spetskoftan så hade jag nog börjat på ett par sockor i det här läckra garnet.

Det finns verkligen finfina garner! Den här härvan slank med en beställning från Garnkorgen när jag behövde nya stickspetsar. Händer det er också, att man får med mer än man behöver när man handlar?

Koftan den växer, fast periodvis har det varit svårt att sticka idag. Det var för varmt. Varmt och skönt utan en ullkofta i famnen.

Ärmmaskorna är nu satta på trådar och jag har ännu inte stickat upp 100 gram garn. Otroligt dryg Shetlandsuld från BC garn.

När jag satt på trädäcket och stickade så fick jag besök av den här lille krabaten.

Larv av Lönnaftonfly fick jag lära mig. Tänk så mycket man inte vet och som man fortfarande kan lära sig!

För några år sedan visste jag inte ens att man kunde sticka tröjor och koftor från halsringningen och neråt men det börjar jag få rätt bra kläm på nu. Det tar 10.000 timmar att bli mästerlig på något sägs det så jag har en bit kvar dit men jag jobbar på det.

Kluven men också hel

En smula ambivalent har jag varit idag för jag har ju både velat quilta på det stora frostnupna täcket och sticka på min roliga spetskofta. Sådan tvehågsenhet kan bara bemötas med att göra något helt annat så jag åkte till syrran för god fredagslunch tillsammans med henne, vår bror och deras familjer. Lite fastermys är toppen (så mycket mostermys blev det inte för 15-åriga systerdottern tycker det är så lagom kul att busa med mig, eller någon annan som inte är i hennes ålder för den delen).

När jag kom hem, mätt och nöjd, så kunde jag enkelt prioritera. Först satt jag ute och stickade tills myggen blev för närgångna.

Sen flyttade jag in på altanen och quiltade de resterande åtta blocken.

Nu återstår att quilta en drygt tio meter lång och 15 cm bred bård. Det tar jag tag i vilken dag som helst när andan och orken faller på. Faktum är att jag tycker att det är lättare att quilta mitt inne i ett stort täcke än ute längs kanterna. Det drar sig så lätt för täcket är tungt.

Nu är det helt klart upplagt för fredagsmys - alltså fortsätter jag med spetskoftan!

Gillar´t.

Nu känner jag mig hel igen!

Tid, både snabb och långsam

Taadaa - Augusti är här! 

Jag förundras ofta över hur fort tiden går och ändå går den med samma hastighet hela tiden. Hur är det möjligt?

Även om tiden rinner så fort så tar det en evig tid att quilta mitt stora täcke.

Nu är 56 av 64 block quiltade och hur stora mina ambitioner än var att jag skulle bli klar med alla idag så fick jag ge upp. Nacken och axlarna sa ifrån och det är klokast att lyssna på kroppen. Hur jag ska quilta bården runt hela täcket har jag inte ens kommit på än men jag har ju tid på mig att göra det. Det är inte bråttom, jag har ingen tid att passa - men ändå vill jag så gärna ha täcket klart. Vi är roliga vi människor. 

Nåväl, jag tog mig ändå tid att ligga en stund på trädäcket och fundera lite. Regnet har slagit hårt på pelargonerna där men idag var de, precis som jag, glada för solens strålar. 

Molnen var lätta, skira och lite lekfulla.

I morgon tar jag nya tag. Kanske kan jag quilta resterande åtta block då, eller så blir det en annan dag för det är ju lite jobbigt att bära ut alla grejer på altanen där jag tycker det är bäst att sy så här i sommartid.

Men det där med bården... vad ska jag hitta på?