Just nu fokuserar jag på sockor av restgarner och andra smånystan. Det ger en extra bra känsla när små snuttar kan bli något helt och fint.
Kanske är det en metafor för livet, att det kan bli något bra till slut även om vissa dagar känns lite vissna och trista.
På de här sockorna är det ränder, bara ränder. Två självrandande nystan, ett varv av varje, om och om igen och ett litet nystan turkost till tårna.
Oftast gör jag två likadana sockor, även när jag gör restgarnssockor, men den här gången fick sockorna bli olika. De är ändå lika på sitt sätt.
I resåren gjorde jag två varv av vardera garn, bara för att markera en skillnad mot resten.
Finfina blev de tycker jag. Rester som blev en helhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar