19 okt. 2015

Min katt och jag

Jag har konstaterat några saker:
- att det gömmer sig guld och fantastiska omtankar i människor som heter Annika (oavsett hur de stavar sitt namn) eller Jenny eller för den delen något annat. Man känner igen dem på ögonen, ögon som både ser och känner. 
- att jag oftast vill mer än jag orkar. Det är inget nytt konstaterande, bara en tråkig upprepning som jag blir frustrerad av. Igen och igen. 
- att en glassbåt faktiskt innehåller tillfredsställelse. Inte heller något nytt konstaterande men nöjsamt ändå. 
- att jag dör lite när jag ser ett vackert gammalt träd sågas ner på grund av mänsklig fåfänga. Det gör inte lika ont om avsikten är att värma ett kylslaget hem men det känns. 
- att en plastkork kan sysselsätta två katter i minst en halvtimma och att det under den tiden är bäst att dra upp fötterna i soffan.  
Morris konstaterar att han aldrig får tillräckligt med mat, kel och bus. 
Vi är rätt lika ändå. Morris och jag. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar