Lite extra magi i vardagen, det tror jag alla behöver.
Tänk om man hade en egen Mary Poppins? Tänk om vi alla faktiskt har det?
Emily Blunt som Mary Poppins och Lin-Manuel Miranda som Jack gjorde min kväll lite extra magisk. Härligt!
För övrigt stickar jag vantar, förstås, och nu håller jag tummarna för att det blå garnet räcker till båda tummarna. I morgon blir det tumstickning på schemat.
Jag har huvudvärk för femte dagen i rad och det är tröttsamt, riktigt tröttsamt men det bästa är att för varje stund det värker närmar sig stunden när värken är borta igen. Den håller inte på för evigt och det gör inte dimman heller.
Händerna har jobbat med sockor när huvudet sysslat med annat.
Det här är Peter, eller Pelle Kanin som han kallas på svenska, andra paret i Kay Jones sockserie inspirerad av Beatrix Potter.
Ett enkelt strukturmönster och tår och hälar i egen färg.
Det blå garnet är Alegria från Manos del Uruguay och det gula är från ett restnystan i min stora korg med sockgarnsrester.
Lättstickat och väldigt sött strukturmönster som jag kommer återvända till.
Igårkväll trotsade jag huvudvärken och var med maken på bio. Som det stora Queen-fan jag är så ville jag absolut se Bohemian Rhapsody om bandet och kanske främst Freddie Mercury, spelad av Rami Malek. Jag blev inte besviken.
Freddies livshistoria var tragisk på många sätt men han och hans bandkollegor var, och är, musikaliska genier. Det var mycket musik i filmen och vi var många i publiken som nynnade och mimade oss genom alla låtarna.
Det var nästan lite vår i luften hos oss idag. Sol och fyra plusgrader. Och den nya sjalen!
Den är stor men väger bara 124 gram. Mjuk och lätt som ett moln.
Mönstret Mahy är gjort av Karie Westermann, finns att köpa på Ravelry och är på engelska men det mesta är ritat i diagram och är man van att sticka efter diagram så behöver man inte vara så bra på engelska sticktermer.
Min sjal är stickad i Supersoft, de två ljusaste färgerna och den allra mörkaste, och Geilsk tynd uld, mitten- och den näst mörkaste färgen. Jag hade 50 gram av vardera och fick garn över i alla färger.
Idén att göra sjalen i fem färger fick jag för länge sedan när jag såg Karins på Ateljé Norrgården. Hon hade stickat sin i gult, via orange till rött, och den var otroligt fin. Jag köpte de två Geilsk-nystanen då men saknade resterande färger och de har jag köpt till ganska nyligen.
Min sjal är stickad på stickor 5 mm men jag hade kunnat gå ner i stickstorlek och sjalen hade ändå blivit skir och fin och tillräckligt stor tror jag. Känslan hade förstås inte blivit riktigt lika viktlös då så jag är riktigt nöjd med mitt val.
Färgerna på Supersoftgarnerna är Iced, Opal och Navy heather och Geilskfärgerna är kort och gott nr 2 och 3.
Nästan vår, ja det kändes verkligen så när jag var ute en stund. Vinden var lite kylig men fåglarna har börjat kvittra i buskar och träd. Solen värmer inte riktigt än men vad gör det när himlen är alldeles blå?
Vi stod på bryggan en stund när vi hade varit ute, jag och Luna. Som vi brukar göra.
Sju femtiograms härvor i färgfamiljen luktärt, färgat av Tant Kofta i samarbete med Evelina Roos, och Veera Välimäkis mönster Confetti blev så bra tillsammans.
Efter några turer hit och dit, inklusive att jag gjorde om mer än en halv tröja, så är jag nöjd med resultatet.
Jag följde mönstret, så när som på sättet att randa, ända till den sista biten på kroppen då jag slutade göra ökningar för att garnet skulle räcka
och garnet räckte, med nöd och näppe. Formen ska egentligen vara helt A-formad men min planar ut lite längst ner. Det är jag helt bekväm med.
Varje rand är 12 varv. Garnet är ganska tunt, 400 meter per 100 gram och tröjan är stickad på stickor 3.5 mm. Ärmarna är 3/4-långa.
Runda kvinnor i sin bästa ålder passar bra i tvärrandigt i glada färger!
Morris håller med, vilket framgår av svanskroken i nederkanten på bilden. 😊
Det är tur att jag inte gör saker för att sälja för det skulle aldrig gå att få en skälig timpenning för det jag gör. Bara antalet timmar jag lagt ner på att fundera, testa, sy eller sticka prototyper och göra några till med modifierade mått och detaljer är ansenliga. Utvecklingskostnaden blir stor och sedan kräver själva produktionen sitt. Jag gör saker för att jag tycker det roligt och det utmanar mitt hjärnkontor, det betyder inte att jag gör saker till vem som än vill ha något och helst inte betala för det "för du gör det ju för att det är kul". Jag vill inte göra saker till de som betalar bra heller. Hur som helst, jag bestämde mig för flera år sedan att inte göra något för att sälja och det har varit befriande och nödvändigt för min kreativitet.
Efter mycket funderande och testande så har jag nu konstruerat den för mig perfekta projektväskan för ett lite större projekt. Jag är äntligen nöjd med proportioner och mått, hur delarna sys samman och det färdiga resultatet. Jag har velat göra en enkel konstruktion där det inte ska vara svårt att sy fast blixtlås, foder eller handtag, och nu är den klar!
Det kan se ut som en vanlig tygkasse och för många vana sömmare så är det här ingen raketforskning men jag är supernöjd med min tvist på det hela.
Blixtlåset ska inte vara i vägen, garn och trådar ska inte fastna i det.
En fiffig liten detalj där stickmarkörer, en sax eller något annat som behövs kan fästas.
Den här storleken är mjuk så den går att trycka ner i en resväska men ändå lagom stadig så kassen kan stå upp.
Så klart gjorde jag två, varje moment måste testas ordentligt så jag vet att det fungerar.
Nästa steg är att sy den perfekta projektväskan för ett litet projekt. Jag vet hur jag vill ha den, nu måste jag bara testsy den också.
Kanske gör jag en beskrivning och lägger ut här, om det finns intresse förstås.
Vill ni följa med till min lilla kreativa hörna i huset vid havet?
Små snuttar filmade lite då och då och som ni kommer att se, jag håller på med många olika saker parallellt. Det är det som passar mig bäst. Muminkassarna är med liksom stickning, pärlor, min skrivbok som jag skriver och ritar i varje dag och lite annat. Häng med!
Nu ska jag knuffa undan en katt och sno åt mig bästa soffhörnet och ladda för Eurovision Song Contest. Jag hoppas någon vinner, att ingen försvinner och att det blir en rolig kväll.
Solsken och tolv grader varmt lockade ut mig på en fin liten runda idag.
Jag tog spången över till en närliggande ö.
Vattnet var klart som glas.
Den gula laven på stenhällarna lös ikapp med solen.
Jag satte mig en stund och önskade att jag haft fika med mig.
Gul lav, grå klippor och blått hav. Kan det bli finare?
Hon syns knappt men där ute längs horisonten ligger Blå Jungfrun.
Jodå, hon är där.
Alla stormar har slitit bort den gamla vassen och nu står bara stubbar kvar under vattenytan.
Fåglarna kvittrar för fullt och på väggen hemma hos oss hänger ett fågelsträck.
Skogsduva, blåmes och domherre, allt enligt garntillverkaren West Yorkshire Spinners. De har sju fågelsorter till i sitt sortiment. Tänk om man skulle sticka alla... Jag, precis som professor Slughorn, vill gärna ha en komplett samling, ett helt set.
