17 okt. 2015

Höstdepressionens tid är här

Höstdepressionen flåsar mig i nacken. Jag tycker aldrig om skymning och så här års är det skymning mest hela tiden. Något inom mig vissnar när mörkret faller, även om det finns makalöst vackra och härliga höstdagar. Det hjälper inte att andra hurtfrisk säger att hösten är bäst eller finast, för att bli nedstämd av mörkret som faller är inget som jag valt självmant. Tyvärr känns det provocerande när en del nästan vill trycka ner i halsen på en att hösten är sååå fantaaastisk. Ja, jag tycker också om höstens färgstarka lövprakt, precis som jag tycker om den gnistrande snön som dämpar alla ljud eller vårens sol som får löven att slå ut eller sommarens himmel som skänker underbar lätthet. Jag kan bara inte hjälpa att humöret dalar i takt med mörkret och inga tända ljus i världen kan förhindra det. Jag tycker om tända ljus men de hjälper inte mot svärtan inuti. Så är det för mig, för någon annan är det säkert på ett helt annat sätt.

Idag hängde jag en stund med de här brudarna och det är härligt!
Fortfarande inga strumpor i skorna känns också bra. Sådana små saker piggar upp lite.
Gott-i-gott-gott att ulltussarna blir överlycklig när man kommer.

På bilrutan hade ett björklöv parkerat. Så vackert. 
Tänk att man kan se rätt in i det, se nerverna som förgrenar sig överallt.
Undrar hur träden känner för hösten.

Några mil i bil gav några varv på ett par höstfärgade sockor. 
Lyckoränder.

5 kommentarer:

  1. Som en tunnel med ljusinsläpp här och där. Plötsligt kommer man fram till en öppnare del och har man tur är där ett panoramafönster!! Så kan det känns för mig ibland. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fin liknelse! Jag gillar tunnlar som bildas av täta träd bäst och de släpper ju in en del ljus. En lövträdstunnel med höstfärgade blad låter inte så dumt! Kram

      Radera
  2. Håller helt och hållet med dig. Hösten och vintern är inga årstider som jag gillar.
    Först när det är ljust på morgonen och på kvällen, när jag kom tillbaka från jobbet, som livsandarna kommer tillbaka. Det är v7 som gäller.
    Tända ljus och mysa i mörkret, gör ingen skillnad. det får mig att må ännu sämre.
    Jag är sjukskriven, pga depression sedan 4.5 är tillbaka. jag räknar ändå veckorna fram till v 7 varje år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi tar sikte på vecka 7!

      Radera
    2. För mig är det första veckorna i mars som krafterna återvänder. Jag håller blicken krampaktigt fäst på mars medan jag stapplande balanserar mig fram i mörkret.

      Radera