En dag med Filifjonkan, hattifnattarna och Mymlan

Stora snökanonen är på och det har vräkt ner snö hela långa dagen.

Vi tycker att det är ganska mysigt att elda i kaminen, dricka te och njuta av att det är söndag men

Morris var tvungen att jobba. Oj oj oj så många snöflingor han jagat idag. Nu är han helt slut.

Jag har passat på att sy och fotografera till en ny beskrivning; väskor med blixtlås. 

Hattifnattarna, Snusmumriken, Mymlan och Filifjonkan var så samarbetsvilliga så det blev en rolig stund. 

Mumintyget är ett örngott, inköpt för att klippa sönder och sy om, handtagen är från en lyxig shoppingkasse som jag tagit tillvara och det prickiga sidenbandet är återbruk från något annat som jag inte minns just nu. Fodret är vårgrönt bomullstyg från Stoff och Stil. 

Nu har jag många foton att sortera och välja bland och många bildtexter att skriva men det får bli en annan dag. Det största jobbet är i alla fall gjort och snart kommer det en ny fotobeskrivning här i bloggen!

Rosa och grönt, det är fint det, särskilt en vintervit dag som idag, och Tove Janssons figurer gläder mig alla dagar, i alla väder.

Clivian som blommar är också fin, den gör att jag blir alldeles varm och glad inuti. Det bor så mycket lycka i blommor att det smittar!

Fredagsfunderingar

Ibland får man anledning att fundera. Fundera på var girighet och snikenhet har för berättigande i den här världen till exempel. Varför har de överhuvudtaget uppstått sådana beteenden? Till vilken mänsklig nytta? Finns det något straff för girighet, summeras det på livskontot tillsammans med allt annat man gjort under livet? Och om man är snäll kan man utgå ifrån att man kommer att bli utnyttjad, även av de man inte trodde skulle utnyttja en. Ska man sluta vara snäll då? Ska man skydda sig själv och strunta i andra? Ska man misstro alla för att de kanske kommer att dra en vid näsan en dag? 

I mina svartare stunder känner jag hopplöshet och misströstan, att det inte går att göra gott och snällt, men sen skakar jag på huvudet och tänker att okej, jag kan inte ändra på andra men jag kan påverka mitt eget sätt att vara. Jag vill bemöta andra som jag vill själv vill bli bemött, jag vill vara snäll och även om det inte ger effekt nu så hoppas jag att det ger effekt en annan gång men jag går inte under om det inte ger någon effekt alls. Jag vill inte vara girig även om jag drabbas av ha-begär då och då, jag vill visa omtanke och uppskattning och jag hoppas att andra också vill det. Jag vill kunna krypa ihop i mitt eget skal och skydda mig när jag känner att det behövs, bara räcka till för sig själv och ingen annan, och kanske finns det någon som förstår vad man kan behöva skydda sig emot utan att värdera utifrån sina egna ramar. Kanske förstår ingen annan, kanske förstår man inte ens själv men man bara måste in i skalet, tystnaden, ensamheten.

Nej, det är inte något speciellt som hänt just nu, det är bara tankar som rullat runt i mitt huvud en tid sådär som tankar kan göra.

Jag plockade fram ett mumintyg idag och sydde lite. 

Jag gillar mumin, jag gillar figurerna, Tove Janssons finurliga språk och den lite vemodiga tonen

och jag gillar mörkret hos Mårran, lugnet hos Snusmumriken och beslutsamheten hos lilla My.

I min blixtlåslåda har jag några gamla metallblixtlås från Vasa Europa. Undrar hur gamla de är? 

Priset har sedan länge bleknat bort så det ger ingen ledtråd.

Kvällssolen hittade en liten lucka mellan träden så den kunde säga Godkväll till mig. 

Så fint.

Var snäll när du kan. Jag tror det lönar sig på något sätt.