Café au lait

Sömnaden av mitt nougatfärgade projekt är påbörjad. Det får mig att tänka på chokladglass, café au lait och små söta bakverk. Mmm.

Tankarna på sötsaker passar på något sätt väldigt bra till Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Boken har några år på nacken men jag ville läsa den innan jag läser Barberys nyutkomna bok Alvernas liv. Igelkottens elegans är en stillsam berättelse om människor som känner att de inte passar in i det sammanhang de lever och i stället lever ett rikt inre liv, dolt för omgivningen. Huvudpersonerna är Renée, en medelålders portvakt i ett högreståndshus, och Paloma, en brådmogen 12-åring som bor i en av lägenheterna. Renée försöker leva upp till förväntningen på en portvakt som en imbecill person utan andra önskningar än att följa förutsägbara tv-serier men hon har ett stort kulturellt intresse och känner väl till klassiker i bokform, musik och film.  Inuti brinner hon av lust att lära sig men utåt ser hon tom ut. Lilla Paloma är en överintelligent lillasyster som iakttar världen men är besviken på den. Båda lever sitt liv i skuggan av andra, döda som levande. 

Boken är som en böljande sommaräng, mjuk, ändrar riktning efter vinden och när den närmar sig sin upplösning vill man hejda den, hejda händelseförloppet, stanna upp och njuta. En mycket trevlig bekantskap som är översatt till 40 språk och såld i över sex miljoner exemplar. Jag är glad att den korsade min väg och nu ser jag fram emot Alvernas liv. 

I utbygget börjar väggpanelen komma på plats. Fashion grey heter färgen. 

Tjusigt namn på en enkel färg men jag är väldigt nöjd.