30 apr. 2018

Blåvinge

Blåvinge, så heter mönstret från Yll och tyll.
Sjalen är precis klar och ännu oblockad men den kanske inte behöver blockas, den hamnar kanske runt halsen direkt. 
Den är stickad i Malabrigo Lace i tre olika färger, Amoroso, Shocking pink och Pagoda på stickor 4,5 mm. 
Det finns två olika storlekar i mönstret, jag valde att göra den stora. 
En nästan helt i genom rätstickad sjal, mjuk som en dröm. 
Den känns fjäderlätt att ha på sig, en perfekt vårsjal mot lite kyliga vindar. 
Jag använder den ett tag och kanske blockar jag den längre fram om jag tycker att det behövs. 

29 apr. 2018

Prickar i prick

Modellen har ni sett tidigare, Onion 9004 (2070 i mindre storlekar).
Det plagg jag trivs allra bäst i.
Härlig trikå från Paapii, också det en favorit i repris. 
Jag kommer sy fler så det här är knappast den sista som visas upp här men alla klänningar har ändå sin speciella charm och sina egna detaljer.
Kläder ska vara sköna och praktiska och framför allt ska kläderna anpassas efter kroppen och inte kroppen efter kläderna. Ja det är min princip.


28 apr. 2018

Impressionists shawl

Nu är den färdig, min Impressionistsjal.
Mönstret är gjort av Helen Stewart/Curious Handmade och det har kommit en ledtråd i veckan i fyra veckor.

Ska du verkligen sticka i rosa och gult, sa maken, det var ovanligt. Ja, det skulle jag. Det finns många fina konstverk målade av impressionister i just den färgskalan. Calude Monet, Pion Daeni, Camille Pissaro och Edgar Degas till exempel. 
De två enfärgade garnerna är Från Moods of colors, Best wishes from Devon, och det multifärgade garnet med silverstänk är från Limmo-Design.
Det blev en stor sjal, en riktigt lång halvmåneformad sjal. 
Mest räta varv och lite spets- och hålmönster. 
Jag tycker sjalen blev riktigt fin men är inte säker på att jag själv kommer använda den, den är inte riktigt min stil. 
Den kommer alldeles säkert hitta rätt axlar att värma och slingra sig runt. Det gör nästan alla sjalar. 
Och rosa och gult, ja det blev vårljuvt tillsammans. 
Ett roligt och relativt snabbstickat projekt. 
Nog syns impressionismen?

27 apr. 2018

Sånt man inte visste att man vet

När jag inte mår på topp blir jag ofta fåordig, har jag inget bra att säga tycker jag att det är bättre att vara tyst. Ibland är det det enda valet man har, att vara tyst. När orken inte räcker till att formulera ord finns inte mycket annat att göra. Jag har varit väldigt tyst senaste dagarna, energin har inte räckt till allt det jag gör; leva, tänka, jobba, äta, sova, umgås, finnas, sticka. Det är mycket som ska orkas med i ett liv, även ett liv som inte innehåller kändisskap eller hårt yttre tryck. Vi är inte alltid snälla, vi ställer tuffa krav både på andra och oss själva, och ändå samlar ingen guldstjärnor i himlen av alltför tuffa krav. Jag tänker på fina ord som ödmjukhet, förnöjsamhet och inspiration. Och andra vackra ord som månsken, havsbris och fågelsång. Och varma klipphällar, djupa andetag och befriande suckar av avslappning. 
Stress och press gör inga bra saker med människor. Jag ser det nästan varje dag, pressade människor som inte kan vara sitt naturliga jag. Jag känner det i mig själv, hur jag förändras av press och stress, hur det får mig att tänka tankar som jag annars inte skulle tänka, hur det får mig att säga saker på ett sätt som jag inte annars skulle säga, hur det får min kropp att reagera som den annars inte skulle reagera.
Det är så lätt att skylla på andra; det är han eller hon som gör fel, säger fel, tycker fel, låter fel, är fel, men tänk om det inte alls är så. Tänk om det bara är han eller hon som försöker leva upp till kraven som ställs på honom eller henne? Tänk om det är jag som är så anspänd att jag bara hör, ser och känner saker på ett sätt som inte är till den andra personens fördel? Så där tycker jag om att tänka, vrida och vända på saker, sätta mig själv i motpartens sits och fundera från det hållet på hur saker och ting ser ut när man har den utsikten. Jag vet att inte alla gör så, jag vet att inte alla har något intresse av att vrida och vända och tänka tvärtom, jag vet att alla inte har förmågan och förutsättningarna att göra det och då tänker jag att mitt ansvar att fortsätta vrida och vända är än större. Inte kravfyllt större, utan med tanken att om jag fått möjligheten och gåvan att se utochin och uppochner och bakochfram så tar jag tacksamt emot den. Hur andra tänker vet jag inte, det är ju ett av livets mysterier, vi har faktiskt ingen aning alls om hur andra tänker. Den enda glimt vi kan få av andras tankar är kanske via det nedskrivna? För om vi pratar byter vi ju tankar hela tiden, vi anpassar oss efter varandra, speglar oss i varandra och ingen tanke är obruten utan de fortsätter och växlar.

Anette frågade i en kommentar härom dagen vad jag lyssnade på för ljudbok när jag var trött och behövde ladda batterierna. Jag skrev i mitt inlägg att jag lyssnade på en bok jag lyssnat på många gånger förr. Faktum är att när jag är trött, stressad, har ont eller av någon anledning behöver något uppbyggande och uppiggande, då lyssnar jag på trygga röster. Jag väljer uppläsare före boktitel och jag kommer oftast tillbaka till sagoberättarna. Jag älskar att lyssna på Astrid Lindgren och Tove Jansson. Toivo Pavlos röst är som bomull för själen när han läser Barbro Lindgrens böcker och jag blir alldeles lugn av att höra Gösta Ekman läsa Tage Danielssons Sagor för barn över 18 år. Stephen Fry kan jag lyssna på timme efter timme och hans röst vaggar min själ. När jag behöver ladda behöver jag inte höra vad som sägs, det är hur det sägs som har betydelse och det är kanske sexåringen i mig som bäst behöver det lugna, trygga upprepandet av bekanta ord och bekanta ljud.
När jag inte mår på topp blir jag ofta fåordig, fast ibland bara rinner orden ur mig. Jag visste inte att jag hade något att berätta, men fingrarna mot tangentbordet visste. Tänk så det kan vara.

25 apr. 2018

Medicin

Jag önskar ni kunde känna doften efter regnet.
Det doftar vår! Friskt, klart, hoppfullt.

Det är precis vad jag behöver just nu. Min dag har varit alldeles full av stress och anspänning, precis sånt som jag inte tål så bra längre så nu är det tid för återhämtning och vila.
En ljudbok jag hört många gånger förr och långsam stickning är som medicin. 
Och så vårregnet förstås. Och den ljusa kvällshimlen och havet.

24 apr. 2018

Fikasällskap

En regnig och blåsig tisdag som denna fikade jag med Muminmamman och Lilla My,
jag stickade några ränder på Blåvingesjalen 
och jag upptäckte att jag minskat lite snabbare på ena sidan än på den andra. Sjalen får helt enkelt bli lite lätt asymmtrisk för jag tänker inte repa upp och göra om. I själva verket kommer det nog inte synas alls när sjalen är klar.

Ända sedan jag först såg tröjan Vinterfjell har jag tänkt sticka den och de första varven är nu gjorda.
Fast det blir ingen tröja, det blir en kofta. Som vanligt.

23 apr. 2018

På andra sidan

Ikväll är jag så trött att allt jag har att säga är:
Vi ses på andra sidan av den här fina boken!
Och att björkarna har musöron förstås.
Det var visst en sak till...
Gokatt! Gonatt menar jag!



22 apr. 2018

Tulipa och tvekan

Jag jobbar mig ner i högen av tillklippta plagg, ett plagg i taget.
En tunika/kort klänning blev det av ett tyg som jag tycker så mycket om. De enkla tulpanerna och det grafiska anslaget tilltalar något i mig. 
Jag har fortfarande inte provat den här klänning sedan den blev klar och pressad. Jag mådde inte på topp när jag sydde den, det är ju bättre att låta bli att sy när man inte mår bra men ibland gör man knasiga saker för att man mår bättre av att göra än att inte göra (dilemmat för oss som skapar och gör saker). I vilket fall som helst så kommer den nog bli bra och kännas rätt så småningom, bara inte riktigt än. Får låta den vädra ute och fylla tyget med solenergi och vårglädje.
Tills vidare hänger klänningen där på sin galge.
Kanske provar jag den i morgon, kanske en helt annan dag.

21 apr. 2018

Eirin

Eirin heter sockorna i vitt och vårgrönt.
Mönstret har Eli/Skeindeer gjort och det ingår, tillsammans med Brit och fyra andra mönster i hennes sockserie Sokkelester. Socklästen - inte ofta det ordet används nu för tiden. Jag gillar det, och jag springer gärna runt i bara socklästen. 
Det vita garnet är Novita Nalle och det gröna Järbo Mellanraggi. De är stickade på 25 cm-rundsticka i storlekarna 3 och 3.5 mm. 3 mm användes till tå, häl och mudd. 
Sockorna blev klara mellan ogräsrensning, nedklippning av gamla döda grenar och allmänt trädgårdsröj. Många pauser behövs när jag ska göra något. 
Men slitet var mödan värt när jag hittade den här lilla ljuvliga julrosen och hennes kompisar.

20 apr. 2018

Oförberedd

Oj oj oj, 28 grader är väldigt varmt. I alla fall när det alldeles nyss var snö och vinter.
Även om värmen bara är på tillfälligt besök så har det varit en härlig dag och buskar och träd är lika tagna på sängen som vi som tog av oss vinterkängorna bara härom dagen och fortfarande inte hängt undan vinterjackan, eftersom det säkert blir kallt på Valborgsmäss som det brukar. Fast jag tror träd och buskar fattar snabbare än vad vi gör och anpassar sig snabbt nog. 
I morgon är det säkert mycket som redan blivit grönt. Mina ben är dock väldigt vinterbleka ännu ett bra tag. 
Det gick faktiskt inte att sticka ullsockor, det var för svettigt helt enkelt, men jag lär ju inte behöva dem än på ett tag. Dels har jag ju ett rejält socklager, dels ska det vara varmt i morgon också. Inte 28 grader, men kanske 18. Man kan ju hoppas.

19 apr. 2018

In i rotation

Redan igår kunde ni skymta den här klänningen på bild.
Ett Paapii-tyg jag haft på hyllan ett bra tag har äntligen blivit en klänning.
Mönstret är Onion 9004 (2070 för mindre storlekar) med en del modifieringar, t ex ringning och så har jag sytt fickor i sidorna. 
Skönaste sortens trikå, mjuk och stadig och den blir inte sladdrig efter några tvättar.
Som ni förstår kom den in i garderobsrotationen direkt. Då är det bra.
Jag har redan läst ut Husmoderns död och jag tycker ännu mer om den nu. Skarp, rolig, varierande, klok och intressant. Den lockade mig att googla ett par fotografer som nämndes och det jag såg var fascinerande spännande bilder. Att få veta lite mer om vem Sara är var som grädde på moset, så jag mosade i mig gräddmuffins när boken var utläst och tänkte på hennes text om det skamliga i att tycka om socker. Ja, det finns en del att fundera på.

Efter att ha klivit ut från bokvärlden satte jag mig på trappan och stickade lite. 
Det var varmt och fint idag igen. Man kan vänja sig. Fort.

18 apr. 2018

Tack för det Akademien

Tack vare debaclet i Svenska Akademien så läser jag nu Husmoderns död av Sara Danius.
Det hade jag inga som helst planer på för några veckor sedan men tänk så finurliga ödets vägar kan vara ibland! Jag har inte lagt ifrån mig boken sedan jag plockade den ur bokpaketet som kom med posten för några timmar sedan, och drygt en tredjedel av den 400 sidorna är redan lästa. Med nöje! Boken är en samling korta texter, essäer och artiklar, de flesta publicerade i Dagens Nyheter. Sara skriver att urvalet är gjort utifrån hennes intresseområden: "förhållandet mellan högt och lågt, som Proust och majonnäs; relationen mellan estetik och teknik, modernism och maskin; kvinnliga författarskap och frågor om genus; samt de "mindre" konstarterna, som mode, fotografi och konsthantverk." Jag gillar hennes språk, hur hon målar med både bred och smal pensel, jag gillar de tydliga och också de subtila referenserna, jag fullkomligt älskar hennes analys av Bonniers kokbok i utgåvorna från 1960 till 2010 och vad innehållet i dem säger om tidsandan och kulturen, om makt över liv och död. Det som dock ger en väldigt bitter smak är en rad i hennes tack, allra sist i boken. Hon tackar en rad människor som på ett eller annat sätt bidragit till bokens tillkomst och så "Sist men inte minst: stort tack till Jean Claude Arnault, mannen bakom kulturinstitutionen Forum". Det vilar något olycksbådande över den där meningen, något som, i ljuset av senaste månadernas berättelser, känns unket och faktiskt motbjudande men bortsett från just den raden så är jag ändå glad att läsa Husmoderns död, jag har redan strukit under flera stycken i boken, markerat saker jag vill komma ihåg och återvända till. Så, hade inte de aderton hamnat i konflikt, och en och annan trångsynt gubbe visat sina osympatiska åsikter,  hade våra vägar kanske aldrig korsats; Saras ord och mina tankar. Tack för det Svenska Akademien!
Här började dagen med regn men när jag körde hem från jobbet var det 20 underbara grader ute. April, du är verkligen allt i ett!
Nu har den här trötta människan vinkat godnatt till rådjuren som smyger över tomten i skymningen
och Husmoderns död, som på intet sätt är någon deckare, ska få en stunds uppmärksamhet till i sänglampans sken.