Bro från ett till annat

Att avsluta saker kan vara jobbigt men nödvändigt för att komma vidare. Dagens ruta är fylld av tankar på att avsluta, med ödmjukhet och värme, för att ta nya vägar.

Det är viktigt att avsluta ibland, stänga ett ärende och arkivera resultatet och gå vidare.

Än så länge har maj inte varit en särskilt färgglad månad. Flera gladfärgade rutor vore på sin plats resten av tiden men jag misstänker att det kommer fler flyttkartongsfärgade framöver.

Jag fyllde på energidepåerna på favoritstället med den vackra bron.

Det porlade så glatt i bäcken. 

Att bara vara där en stund är bra för själen.

Trettondagsafton - redan!

Och så blev det plötsligt kväll på trettondagsaftonen och bara en enda dag kvar på ledigheten!

Hur gick det till? När jag tittade i min kalender tidigare i dag så kom jag ihåg hur oerhört fullt schemat för resten av månaden är och hjärtat slog med ens lite snabbare men jag slog ihop pärmarna och tänkte att det får jag tänka på en annan dag. Inte i dag.

Nej, i dag har jag insupit en stunds lugn på favoritplatsen.

Där är det alltid stillsamt och rofyllt. I alla slags väder. 

Som till exempel ihållande regn.

Jag har virkat dagens ruta. Gladröd. 

Hälsat på sykompisar har jag också gjort. Sykompisar som sytt sedan i onsdags och inte slutar förrän i morgon. De såg pigga och glada ut! 

Lite inspirerad blev jag nog för när jag kom hem åkte symaskinen upp på bordet. Inte för att sy men för att brodera. 

Ingrids fina stygnsatta bokstäver. 

När maskinen arbetar kan jag vila mig. Perfekt sysselsättning en söndagskväll.

Rariteter

Vi har sett en raritet. En fågel som flugit vilse men som drog en väldig uppmärksamhet till sig.

En vitnäbbad islom.

Jag har inte något bautaobjektiv som många av fågelskådarproffsen som var på plats men en bild blev det i alla fall. Pippin är en liten vit och svart prick på bilden. Det vita är den berömda långa näbben. Så här ser den ut i fågelboken.

Nu var den i Hyndevadsström, mellan Hjälmaren och Eskilstunaån i Sörmland, och vi råkade vara i närheten. Jättekul att få se den men lite synd tyckte jag om den också och jag undrar om den hittar hem... Den kalasade flitigt på fisk och kräftor men jag tror den hellre vill ha sällskap än mat i överflöd.

Över strömmen går Bibybron, tyvärr i alldeles bedrövligt skick men vacker ändå på något sätt. En raritet det också.

För mig som gillar broar var bron lika spännande som vitnäbben. 

Beträd på egen risk liksom. 

Det finns beslut på att den ska återställas men de ansvariga vill inte betala. Hoppas de gör det ändå.

Att sitta där på de gamla gistna och skeva resterna av en en gång så ståtlig bro, svänga med benen och titta ner på näckrosorna var mäktigt. 

Jag kan inte låta bli att tänka - Ännu en dag i paradiset.

Längtan

Mitt liv finns här och nu, min längtan likaså. Längtan efter något som är svårt att sätta ord på, längtan efter en känsla som inte låter sig beskrivas med enkla ord. En längtan som är en del av livet.

Längtan som är som ett vemod, ett stilla andetag medan man blickar ut över lätt krusande vatten. 

Längtan som att stå på bryggan, känna vågskvalpet under fötterna och känna vinden leka i håret.  

Längtan som att kliva ut på en gammal knarrande osäker bro, håller den eller håller den inte? 

Längtan som det vackra, det färggranna och det otroliga. 

Längtan som det milda, det förväntansfulla och hoppingivande.

Längtan som kärleksknutar i ett mjukt garn.

Längtan som en del av livet.

Äntligen färgbyte

Halt, kallt och - vitt!

Jag tog en sväng förbi älsklingsbron. Den är vacker i alla väder. 

Vattnet porlade glatt när jag kom. 

Och jag var också glad. 

Skönaste kragen, Honey cowl i Manos silk blend.  

Nu är det dax tycker jag, så ljusstaken är framplockad ur mörkret i källaren. 

Mysigt!

Strömmande solar

Vilken fantastiskt fin Valborgsmässoafton vi haft idag!

I strålande sol packade vi picnickorgen och åkte till - passande nog - Solstadström.

 Långa rader av nybyggda fiskestugor.

 Lite fika på den bryggan skulle inte kännas fel.

 Så välskött och fint!

 Och så naturligt.

 Marströmmen forsade på bra bitvis. 

 Kan man tänka sig - en stenbro!

 Den här underbara utsikten hade vi från vårt picnicställe. 

 Över Marströmmen går en gammal hängbro, men den är tyvärr i dåligt skick. Maken vågade sig ut några meter, men eftersom en del stag hade rostat sönder så blev det inte mer.

 Slånbärsbuskarna i full blom.

Ser ni, där på fundamentet - någon har målat av stenbron. Kul!

Som avslutning på Valborg, som föresten handlar om både häxor och helgon, tar jag och virkar kant på min sjal. En fri tolkning av Sarahs underbara rosa som hon hade på sig när vi var i Omberg. Att härma är den finaste av komplimanger.

Elda försiktigt ikväll!

Älvorna smyger

I dis och dimma smyger älvorna fram.

 Jag tror de bor nära min favoritbro, eller vad tror du?

 Som en saga är både bron, och vägen dit.

 Ser ni älvorna? Där bakom mig...

Etthundraelva skäl

Etthundraelva år har den här bron på nacken.

Mäktigt är den en gång så stolta bron. 

Bron ligger vid södra infarten till Vimmerby, men tittar man på Vimmerby kommuns hemsida så finns den inte nämnd som något kulturarv. Faktum är att jag inte hittar någon information alls om bron på nätet. Synd tycker jag! 

 Bron används inte längre då vägen är omdragen. Det är kanske både bra och dåligt - det blir mindre slitage på bron, men den kommer säkert inte underhållas heller.

1900 är hugget i sten, för en oöverskådlig framtid förhoppningsvis.

En gång i tiden satt en skylt av något slag på den högsta pelaren. Den kanske innehöll fakta om brons uppförande, vem som konstruerade den eller bekostade den. Nu finns bara hålen kvar. Sorgsamt.

 Jag har i alla fall varit här och både trippat och trampat, och jag tycker om den här bron!

 Rädda stenvalvsbroarna!