21 jan. 2018

En bok om att samla på garn

Oj oj oj vad vi latat oss idag!
Några av oss har busat en del men vi andra har mest gjort ingenting. 
Jag läser A stash of one´s own, en samling små essäer skrivna av några av stickvärldens nuvarande kändisar. Ibland känner jag igen mig, ibland undrar jag hur andra kan tänka som de gör, då och då ler jag lite generat över att andra samlar och förvarar garn ungefär som jag och ibland far ögonbrynen upp i förvåning. Det här är inte en bok för en person som inte vet vad garnpassion är för något, en sådan läsare kommer tröttna redan på andra sidan, men vi andra, vi som vet hur det kan kännas när man hittar det perfekta garnet (eller för all del tyget) och man bara måste ha det, eller alla vi som upplevt att garnet pratar med oss, drar oss till sig och kräver att få följa med hem, det är vi som kommer ha glädje av den här boken. Vi vet precis vad det innebär att ha en egen samling, liten eller stor och det är faktiskt lite trivsamt att läsa om andra garnälskare. Förvånansvärt många av författarna har inte någon garnsamling, i alla fall inte någon stor som hotar att välla över alla breddar och sluka ett helt hem, men några har det. Det är ju en tröst när man själv har ganska mycket hobbymaterial. 
Amy Herzog, Susan B Anderson, Anna Maltz, Gudrun Johnston och Stephanie Pearl-McPhee är några av dem som skrivit varsin liten text, totalt är det 22 författare. Kanske känner du inte igen ett enda av namnen, kanske känner du igen alla. Oavsett det är boken en rar liten sak, den fyller inte något tomrum på den litterära himlen, det är inte en bok man måste äga eller läsa men den är trivsam och rolig och skänker i alla fall mig en viss eftertanke. Och ja, jag har ju både en garn- och en tygstash.

Jag stickar några varv på All the love-tröjan. Den ska vara stor, ca 50 cm extra i rörelsevidd, så det kommer att ta ett tag att sticka den. Nöje som räcker länge. 
Den här helgen har varit en bra uppladdning för veckan som kommer, den kommer vara tuff och full av saker att göra men jag är peppad!

20 jan. 2018

Socker och apelsin

Sockertopp. Så heter färgen på det självrandande garnet jag stickat sockor av. 
Det är Regia 4-trådigt sockgarn, färgen heter Zuckerstange (alltså sockertopp), nr 9410. Jag har gjort mudd, häl och tå i apelsinfärgat garn från Tant Kofta. Apelsiner och sockertoppar passar bra ihop tycker jag. 
Alldeles vanliga bassockor, stickade över 64 maskor på stickor 2.25 mm. Ja, ni känner igen det, precis som jag brukar göra.  
Jag är galet förtjust i det här garnet! Jag borde köpt fler nystan.

Den blå koftan var, som jag misstänkte igår, både för stor och för liten! För stor över ryggen och ärmhålen var på tok för små så nu har jag repat upp en bit och flyttat några maskor från ryggen till ärmarna och lagt upp några fler maskor i ärmhålens nederkant. Det verkar som om det kan bli bra. Jag stickar en bit till och provar igen. Göra och göra om, det brukar vara min melodi. 
Jag ska sticka en bit till på kroppen och sedan stickar jag en bit på en ärm för att kolla att de blir lagom vida. Det är lite pyssel att sticka utan mönster, eller för all del efter mönster om det inte passar ens egen kroppsform alldeles perfekt och det gör de sällan. 
Annars har min dag mest gått åt till städning. Jag önskar jag orkade städa i veckorna men det gör jag aldrig så det får vara helgjobb, vare sig jag vill eller inte. Nu är det i alla fall fint i huset vid havet och resten av helgen kan vi bara ta det lugnt. Härligt.

19 jan. 2018

Fredagstulpaner, visst är det ett ord?

Tusen tack för alla fina kommentarer om Stjärnhopen! Jag är så glad, både för den och för att ni är många som tycker den är fin eftersom det varit mycket möda instickat i den under lång tid. Nu har jag redan kastat mig över nästa projekt, jag ville inte riskera att fastna i vakuumet för länge. 😊

I huset vid havet är det nya fredagstulpaner på köksbordet,
vi ser ut över lite snö på klipphällarna runt viken och 
vi slappar efter arbetsveckan.
Mitt nya stickprojekt är en turkos tröja i alpacka och mohair. 
Jag är osäker på om jag kan ha en tröja i alpacka och mohair utan att klia ihjäl mig. Jag stickar en bit till och känner efter hur tyget blir. Jag är inte känslig för stickig ull men alpacka och mohair kliar på ett annat sätt. Mohairen är fin silke-mohair, långt ifrån den läskiga akryl-mohairen som fanns på 80-talet, så det kanske går.

Min uppmärksamhet är inte helt inriktad på den nya tröjan, för en pågående kofta pockar på.
All mönsterstickning är gjord så nu är det bara enfärgad motorvägsstickning kvar. Fast först ska jag prova koftan. Igår trodde jag den skulle bli alldeles för stor, ikväll efter att ärmmaskorna satts av på tråd, känns det som om den skulle bli för liten. Hoppas nu på att den blir lagom!



18 jan. 2018

Stjärnhop

Så den blev klar till slut.
Jag njuter av att titta på Stjärnhopen och jag ler varje gång. Jag fixade det!
Min sjal är stickad av Kauni ullgarn, dels i brunt och dels i blå-grönt, på stickor 3.5 mm. Det gick ungefär åt 250 gr av det bruna och 200 gr av det melerade garnet. Som mest hade jag 816 maskor på ett varv, det var när bården var som vidast. 
 Mönstret är framtaget för Stickas medlemmar och kan inte köpas.  
Bården är dubbel och fastsydd mot avigsidan. En snygg detalj för att dölja klippkanterna eftersom sjalen är stickad runt på rundsticka som en lång och spetsig strut. 
Jag vet inte hur mycket jag kommer använda Stjärnhopen som sjal, den är tung och ganska kompakt, men det förtar inte glädjen över att ha rott projektet i hamn. Den kommer pryda sin plats även om den bara kommer hänga över en stolsrygg.
Min lärsjal, den som på allvar fick mig motiverad att lära mig flerfärgsstickning utan att kämpa med varje maska, eller rättare sagt, i början fick jag kämpa med varje maska men det blev lättare och lättare. Sjalen innehåller en mängd olika experiment med att hålla de båda trådarna på ena eller andra eller tredje sättet, jag har testat att sno garnet ofta och sällan, jag har ändrat mönstret helt oavsiktligt på en stjärnrad och mer avsiktligt på andra där jag försökt komma ifrån långa flotteringar men helheten blev ändå bra. Det blev en hel hop med stjärnor!

Min kropp är lite motsträvig och öm efter några dagar med hög anspänning 
men idag har det fått vila och bara vara. Här och nu.

17 jan. 2018

Att spegla sig i skymningen

Vår stora ormhassel förbereder sig för vår
trots snö igår, dimma och regn idag.  
Den följer sin bana och vet vart den är på väg. Dit. Till våren, solen och värmen så att den kan sprida sina frön. 
Skymningsljuset var rosa, den allra vackraste sortens skymning om ni frågar mig. Den gör mig inte nedstämd utan bara uppfylld och upprymd.  
Jag speglade mig i det rosa ljuset en stund och kände mig så lugn.
I vårt sommarrum ligger Stjärnhopen på tork. Den är utspänd och stjärnorna tindrar mot mig när jag tittar på den. 
Jag har fortfarande lite svårt att ta in att den faktiskt är färdig. 
I vakuumet som uppstår efter ett stort och långt projekt är det svårt att veta vad man ska ta sig för. Jag gör som jag brukar göra när minsta tveksamhet uppstår, jag stickar sockor. Randiga sockor. 
Den här gången behöver jag inte ens tänka på att randa, det gör garnet åt mig. Det är bra för när jag är i vakuum har jag lite svårt att göra just det, tänka.

15 jan. 2018

En klart lysande stjärna i allt det grå

Idag blir det bara mörka och gryniga bilder eftersom det är det som gällt idag.
En kort promenad i snålblåsten medan skymningen föll och mössan rejält neddragen.
Det syns inte på bild men havet röt så det dånade. 
Inte ens en sjöfågel i sikte men
där ljuset är, där bor vi.

I stickhörnan har det hänt grejer! Stjärnhopen som påbörjades hösten 2012 är färdigstickad! 
Nu ska kanten sys ner på baksidan, sjalen ska sköljas upp och blockas men den är klar! Jag måste erkänna att jag under årens lopp funderat på om det inte funnits bättre användning för garnet men nu är jag otroligt glad att jag inte gav upp. Ni kommer få se mer av den här, jag lovar!

14 jan. 2018

Ljuskompensation

Idag har det varit mörkt hela dagen, grått och ruggigt. Jag tänder ljus och är glad för att jag köpte tulpaner i fredags. Är det inte mycket till dagsljus ute så får man ta till alla knep man kan.
Jag har flera nya projekt som jag skulle vilja börja på men jag vill också gärna bli klar med Stjärnhopen. Det är bara åtta varv och en avmaskning kvar nu men varven är på drygt 800 maskor... 
Nu ska jag sätta på något sevärt på tv, göra en kopp te och sticka ett par varv. Snart, snart är den klar!

13 jan. 2018

Djungeltema

Julen är ute och nu har vi djungeltema i vårt vardagsrum.
Grönt är skönt!
Jag tror Luna känner sig som en stolt lejonhona i vår djungel.

Från djungeldjur till zebror. 
Yll o tyll har just nu en knit-along på sitt sockmönster Zebra. Jag har stickat många randiga sockor som ni säkert vet och jag följde inte Zebra-mönstret till punkt och pricka utan gjorde mer som jag brukar men de får kallas zebror ändå. Ett nystan Zauberball 100 (det som bara är merinoull) i färgen Red to go 2305. Garnet räcker till ett par sockor till. Tå, häl och mudd är stickad i Trekking färgad av Tant Kofta
Sockorna är ordentligt katt-rolerade,  
av både Minerva och 
Morris.

Och nu är det klippt! 
Stjärnhop-sjalen är nu uppklippt och det är dax att plocka upp väldigt många maskor runt om för att sticka en bård. Det kommer ta tid men så här nära en färdig Stjärnhop har jag aldrig varit! Det är, som jag tidigare skrivit, min flerfärgslärsjal och det finns en hel del tokigheter i den, t ex så har jag uppfunnit en ny sorts stjärna någonstans mitt i. En designvariant skulle man kunna säga.

12 jan. 2018

Ordlöst pratar vi

Oj oj oj, vilken dag det varit. Jobb, snö, några par timmar i bil, en gudomligt god soppa, nymalet kaffe, semlor och prat och prat och prat med fina vänner i flera timmar. Så roligt och härligt och nu är jag så trött att jag inte orkar gå och lägga mig. Känns det igen? När det fylls på tar det tid att varva ner. 
- Nej matte, nu förstår jag inte alls vad du menar, säger Morris på sitt ordlösa sätt och tittar mig djupt i ögonen. Finaste Moshi!

Medan jag försöker varva ner stickar jag stjärnor. 
Jag närmar mig slutet! Slutet på stjärnorna alltså för sedan ska en bård stickas runt hela sjalen och den kommer blir lååång.

Mina C-vitaminsockor ligger på tork. 
De är ett experiment, de är stickade i merinoull utan nylonförstärkning. Fast tå, häl och mudd är gjorda i ett mer hållbart garn med nylon i. Kanske går sockorna sönder under foten direkt, kanske håller de för varsam användning, kanske håller de förvånansvärt bra. Ja jag får se, man vet ju inte om man inte experimenterar och tar lite risker och jag ville så förtvivlat gärna kombinera rosa och orange. Jag tror inte att jag någonsin känt den lusten innan men nu gjorde jag det så rosa och orange fick det bli, även om det rosa är slitkänslig merino. Jag återkommer med resultat någongång när sockorna är ordentligt testade.
En toppenfredag går mot sitt slut och förhoppningsvis stillar kroppen och knoppen sig så jag kan sova. I morgon är det ju tjugondag Knut, då ska julen ut. Ja, vi har fortfarande jul. En liten stund till. 

10 jan. 2018

Rutor och ränder

En färgstark dag idag!
Vantarna Ika, mönster från Yll o tyll, är klara för användning men idag behövdes de knappast eftersom det var fyra plusgrader, ganska ljumma vindar och ingen is att skrapa från bilrutorna.
De här rutiga och randiga vantarna är stickade av två nystan Schoppel-wolle Edition 3 i färgerna Wärmebild och Bodenprobe (jordprov) på stickor 3 mm. 
Garnet är underbart! Så mjukt och skönt. Och tumkilen är nästan löjligt snygg. 
Fastän det är många färger så funkar de ihop på något magiskt sätt. 
Synd bara att nederkanten rullar sig lite, jag borde tänkt lite i stället för att bara följa mönstret men vantarna är fina ändå.
Vad ska jag göra nu?
- Helt onödig fråga, jag har en miljon projekt!