26 maj 2016

Mata på

Alldeles vanlig slätstickning är ibland det allra bästa. Bara att mata på maska efter maska.
Alldeles perfekt när man har lite svårt att slappna av och inte kan sitta stilla. Då funkar det bra med en stickning som man kan plocka upp och lägga ner när som helst, inget mönster att hålla reda på.
Den rödvita planteringen är så fin just nu och rhododendron och azaleor avlöser varandra i trädgården. 
Blå Jungfrun är blå, som vanligt. 
Tänk att det kan vara så vackert med fjolårsvass och alldeles ny vass på väg upp.
Färdigförpackad lyxvara - himmel och hav!



25 maj 2016

Hav som bas

Det där grå Fine donegal tweedgarnet som inte passade till sjalen jag visade igår passar så otroligt mycket bättre med blågrön Donegal tweed från Magasin Duett. Så bra att de två tillsammans med ett mörkare garn vill bli en Ravellotröja.
Varje färg har sina bästisar och varje garn har sin uppgift. 
Det här kommer bli toppenbra!

Ute blåser det kraftigt och en segelbåt har tagit skydd i viken. 
Det blåser nordlig vind så det kan nog bli jobbigt där ute vid bojen men bättre än ute på öppet hav.
Havet har förresten samma färg som tröjan jag stickar.

24 maj 2016

Med en doft av syren

I augusti förra året köpte jag garn till en Chubby juggler (mönster Evelina Roos), ett nystan rosa, ett blått och ett ljusgrått av Fine Donegal tweed från Debbie Bliss. Min tanke var att randa det rosa och ljusgrå men när jag började så blev det grå garnet plötsligt grönt, för grönt för att det skulle passa, så den stora randiga delen på sjalen blev rosa och blå.
Självklart tänkte jag använda det ljusgrå till bården så jag stickade. Och repade upp. Det ljusgrå har fel underton och passar inte alls med de båda andra. 
Efter en djupdykning i mitt garnskåp visade det sig att jag hade Donegal tweed från Magasin Duett som passade perfekt i stället för det grå.
Så där ja, mycket bättre!
Sjalen har en bra form och det var jättekul och lätt att sticka bollfransen, den som gör hela sjalen till något extra.
Just idag var det lite för varmt för en ullsjal men det kommer svala kvällar och svalare dagar. 
Jag tycker att sjalen och syrenerna som blommar passar bra ihop. Tänk om sjalen kan påminna mig om den underbara syrendoften och fina syrentiden när jag bär den.
Ja, det säger vi, sjalen = syrenblom i maj. For ever.
Och det grå garnet är redan uppbokat för nästa projekt...

23 maj 2016

Böcker och träd = sant

Jag gillar träd och jag gillar böcker. Jag gillar också tanken på att träd kan bli böcker och sedan träd igen, fast jag har lite svårt för tanken att såga ner vackra, ståtliga och stolta träd även om det ska bli böcker av dem. Svår ekvation men det är ju ändå ett kretslopp.

När Pia och Dennis Kammeborn alldeles nyligen släppte sin bok Picknick - utflykter och inflykter, så ville jag ha den så mycket att jag gick in på Votums förlag och förhandsbeställde ett exemplar.
Boken är precis så fin som jag trodde, vackra bilder, milda texter och några recept på saker att fylla picknickkorgen med. Att läsa och bläddra i boken är som att vara i en skön dröm, en dröm där rabarbersaft och kanelbullar, vänner och solens strålar silade genom lövtaket är en självklarhet. En bok att njuta av. 
När jag ändå var inne på Votum förlags hemsida så bläddrade jag runt lite och hittade fler böcker jag ville läsa. Boken Till träden kunde jag inte motstå.
Det är en helt igenom underbar bok för en trädälskare! Jag har inte läst hela ännu men tittat och njutit av vackra bilder och den är så finurlig och fin, som till exempel texten om stamfränder, att ha träd som vänner.
Jag blir så glad att sådana böcker görs! Och jag är glad att båda de här böckerna kommit i min väg. 
Jag har beställt en tredje bok men den släpps inte förrän i juni så den får jag vänta på ett tag. Den handlar om Blå Jungfrun, ön vi ser varje dag från huset vid havet. Åh vad det ska bli roligt att läsa och bläddra i den boken! 
Jag gick en sväng i trädgården och berättade för äppelträdet om boken Till träd. Äppelträdet log och nickade och vippade på sina blommor.  
Skönt att vara vänner med träd, de springer inte iväg, de backar inte för svårigheter och de är väldigt trofasta. 

22 maj 2016

Tredje paret ut

Sista paret i teststickningen jag gjort till Dödergök och Manduzanas sockklubb ser ut så här.
Mönstret heter Ulmus och är ett vackert strukturmönster, roligt att sticka.
Originalgarnet i sockklubben är vackert grönt men nog blev sockorna fina även i rödaktiga toner. 
Sockan är fin från alla håll. 
Mönstren i sockklubben kommer släppas av Dödergök på Ravelry i sommar. Håll utkik om du vill sticka egna och inte varit med i sockklubben! 
Ett par sockor med spetsmönster, ett par med flerfärgsstickning och så de här med strukturmönster. Härlig bredd i Dödergöks design!

Idag vaknade vi upp till soldis. Hela viken såg ut som en akvarell. 
Senare på dagen klarnade vädret upp och alpklematisen dansade i solen. 
För egen del har jag fortsatt bråka med mig själv när knopp och kropp inte är helt överens om hur saker och ting ska vara. Luna hjälper mig att protestera, för hon är en snäll liten kattfröken.
Nu får det vara bra tycker vi.
Mjau!

21 maj 2016

Söta små vagnar

För ett par månader sedan sydde jag en väska tänkt att ha bebisgrejer i. En kär vän ville ge den till sin svärdotter på en babyshower. 
De supersöta tygerna är rester sedan jag sydde ett täcke till minste systersonen för en massa år sedan och de har väntat i tygskåpet på rätt tillfälle att få bli något fint. 
I det här fallet var det de prickiga handtagen som inspirerade till hela väskan. 
Ljuvligt söt utsida kombineras med fördel med en överraskande färgglad insida tycker jag. Man ska bli glad när man öppnar sin väska! 
Det är lite som att bära på en hemlighet.

Väskan blev riktigt bra, synd att jag inte skrev ner måtten! 
Nu finns det bara en liten, liten bit kvar av tygerna. 
De blir nog någonting de också så småningom.
Fast just nu gäller det att njuta av det vackra vädret och inte sitta inne och sy.

20 maj 2016

Oj då!

Matt efter flera dagar med migrän och tinnitus på högsta volym är jag glad åt mulet väder och lite regn. Solen är inte den bästa vännen när ljuskänsligheten är som störst
Tur att det är så magiskt vackert när det just regnat!

Inspirerad av den vackra hyllan och den fina mudden på Ateljé Norrgården satte jag härom dagen igång med ett nytt projekt. 
Det slutade med muddar och en mössa i mina färger. 
Inga mönster utan fri stickning med bilden ovan som utgångspunkt. 
Varmt blev det men mjukt och skönt. Ett nystan vardera av turkos och grön Natura från Austermann räckte gott och väl. 

I förrgår sa jag till maken att jag inte hade något tweedgarn att avsluta den pågående sjalen med. Det var visst inte sant...
Efter en djupdykning i garnskåpet visade det sig att jag har en hel del tweedgarn...och minst ett av dem passar perfekt att avsluta sjalen med. Resten räcker till en tröja. Eller kanske två. Oj då!

18 maj 2016

I skuggan av en vän

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante är boken jag haft sällskap av några dagar. Jag har lyssnat och fängslats av Elenas och Lilas gemensamma barndom i fattigkvarteren i Neapel under 50-talet. Elena fick studera på läroverket medan Lila gifte sig som 16-åring. I bokens prolog får Elena just veta att väninnan Lila försvunnit, inte minsta spår finns kvar efter henne. Det är en bok om drömmar, hopplöshet och förutbestämda öden men också om beslutsamhet och att både lysa i vännens sällskap och hamna i djup skugga. 
Min fantastiska väninna är den första i en serie av fyra böcker. Den andra, Hennes nya namn, kommer ut senare i år. Jag ska absolut läsa, eller lyssna på, den. 
För övrigt är det mesta motigt just nu. Jag stickar, repar upp, gör om, repar upp igen. Jag börjar på något annat och har inte ork att slutföra. Jag drömmer mardrömmar som jagar mig i timmar och äter fast inget smakar något. Och allt bara för att jag är så överkänslig mot stress. 
I huset vid havet har katterna egna lapptäcken. De byter med varandra ibland och just nu har Luna förstatjing på galaxy cats-täcket. Ingen stress där inte. 

16 maj 2016

Hur tänker du dina tankar?

Ibland undrar jag var alla mina tankar, funderingar och kunskaper kommer ifrån. Skapar jag själv, inuti mitt huvud eller är allt bara en upprepning av sådant jag hört eller sett någon annanstans? När jag sätter mig framför tangentbordet utan att alls veta vad jag ska skriva så har jag efter en stund, nästan utan att veta hur det gått till, skrivit en lång text. Ibland med kloka tankar, ibland är det bara en massa ord. Är det sånt jag redan tänkt eller blir det till i stunden? Hur går det till att skapa tankar? Hur bygger vi system av det vi tänker så att det blir något användbart och konstruktivt utav det? Kan man vara bra eller dålig på att tänka? Finns det människor som är mer excellenta på att tänka och sammanfoga sina tankar till smarta konstruktioner än andra? Vad beror det i så fall på? Jag tror att det finns människor som är rädda för sina egna tankar, tankar kan faktiskt hitta på vad som helst och det behöver absolut inte vara sant. Hjärnan kan skrämmas, verkligen skrämmas, skapa oro, ångest och svartsjuka. Så det gäller att vakta på sina tankar, de kanske talar sanning, de kanske ljuger. Fast oftast är det ganska fantastiskt med tankar tänker jag.
Fantastisk är naturen också. Det var så vackert i duggregnet när jag kom hem att jag bara ville stanna och ta in allt, liksom sluka det och bevara det.
Att det vara kan vara så här fint!

Riktigt lika fina blir inte ormsockorna, stickade i garnet Snake från Hjärtegarn. De blir faktiskt ganska konstiga.
Eftersom det är färre maskor på foten än på skaftet så blir mönstret helt olika på fot och skaft. Trots det är de sköna, och lite roliga.
Både sköna och fina är mina nya skor från Brako och ser ni, solen tittade fram några minuter!
Jag skyndade mig att ta en solbild på löjtnantshjärtat också. Finaste!



15 maj 2016

Prickigt barntäcke

Det regnar! För en gångs skull tycker jag att det är det bästa tänkbara vädret. Naturen behöver varenda droppe!
Inte bästa vädret att ta några bilder på Loppakoftan men den har varit på nästan hela helgen. Det var extra roligt att ha den på när vi var i Granhammar igår eftersom garnet kommer från gårdens får och färgen som jag färgat med säljs där.

I fredags lämnade jag över ett litet barntäcke till en kär vän som nyligen blivit farmor till en söt liten kille. Hon, liksom jag, gillar prickar.
Prickiga tyger i många blå och gröna nyanser från serien Dottie, Moda Fabrics.
Det är fint att blanda stora och små prickar tycker jag.
Täcket har två lager fluffig och mjuk polyestervadd, allt annat är bomull. 


Baksidestyget är batikfärgat och går i samma färgskala. 
Jag har många prickiga tyger kvar och funderar redan på vad jag ska göra av de fina tygerna.
Men ikväll njuter vi av regnet.  
Både jag och äppelträdet.