20 okt 2014

Om vänskap

Jag läste en essä av Francis Bacon, som levde 1561-1626, tidigare idag. Texten heter Om vänskap och Francis målar med sina ord upp en bild av att den som håller inne med sina tankar och känslor till slut förtär sitt eget hjärta men att den som har en vän är lyckligt lottad.

Den som delger en vän sina glädjeämnen kan glädja sig än mer; 
den som delger en vän sina sorger sörjer mindre. 

Han fortsätter med att förklara att förnuftet klarnar och tankeförmågan ökar om man berättar högt, och att det är bättre att berätta för en staty eller en bild än att inte berätta alls. 
(översatt av Arne Melberg, från boken Essä av Arne Melberg)

Visst har vi alla känt det, att tanken klarnar bara av att man berättar om sitt problem för någon annan? Hur man liksom har lösningen inom sig men inte kommer åt den förrän man säger orden högt. Och visst blir glädjen större och sorgen lite mindre av att delas med någon som lyssnar, som bryr sig och vill förstå. 

Trots att vi är flera miljarder människor på den här jorden så finns det många som är ensamma, som inte har någon att dela glädje och sorg med. Varför blev det så? Vad har vi gjort? Ju fler vi är, desto mer ensamt kan det kännas. Att ha någon att berätta för, att dela med, är inte detsamma som att ha många bekanta eller som att bo i en stad med många människor. När man känner sig ensammast i världen och inte har någon att se i ögonen, vad gör man då? Jag önskar jag hade ett svar, en tröst, ett hopp men det har jag inte. Det jag har är mina ord, mina bilder och mina tankar. 
Finns tillräcklighet i en otillräcklig värld?

Ja det kan man fundera på en måndag när kroppen värker. 
Värken i min axel har nu vandrat ner i armen. Jag tar det som ett gott tecken, om den vandrar vidare ner i handen så kan den så småningom vandra ut genom fingrarna och försvinna. Rimligt.

19 okt 2014

Från grått till gott

Ute ser det ut som en helt vanlig höst. Det är grått och det regnar men något konstig är det när det är 16 grader varmt ute samtidigt. Hm.
Vi gav oss i alla fall ut i det varma höstvädret och åkte söderut. Vädret var inte bättre där än hemma men vi bjöds på smarrig tårta 
eftersom en systerdotter fyller 16 i veckan som kommer. Helt klart värt att ge sig ut i regnet för!

Den tredje quilttoppen jag plockade fram igår är nu nålad med vadd och baksida. 
Perfekt, för nu har jag tre stora quiltar att quilta. Jag tror jag satsar på raka quiltsömmar på alla tre för min högeraxel klarar nog inte av någon frihandsquiltning än på ett tag.
Dagens ruta är lite höststillsam.
Höststillsam är Minerva också. 
I alla fall lite då och då. 
Och nu är den här helgen snart slut. Gaaah!

18 okt 2014

Rastlös

Jag har ont i en axel. Det har varit så ganska länge, sen vi flyttade och bar grejer som mest, men jag har försökt att inte tänka så mycket på det. Nu är det värre och jag törs varken sticka eller spinna om det skulle göra det hela värre. Det skapar en viss rastlöshet i mig skulle man väl kunna säga. Att virka en kvart om dagen fortsätter jag dock med och dagens ruta blev höstig.
Jag har också plockat fram tre quilttoppar som ska läggas ihop med vadd och baksida. Två av dem har jag nålat idag.
En randig quit och en i batiktyger. 
Det tredje är stort, 250x250 cm, så det nålar jag en annan dag. 
Nu ska jag sjunka ner i soffhörnet, utan vare sig stickning eller slända. Hur ska det gå?


17 okt 2014

Zoom

Nej, alla dagar kan ju inte vara de bästa. Idag gick det liksom snett från början. Fast egentligen började det gå snett för flera dagar sedan men det kan vi bortse ifrån. För att utelämna viktiga saker och zooma in på de oviktiga så kan jag nämna att när jag lämnade min kontorsstol för en pytteliten stund så blev den ockuperad. 
Båda ockupanterna fånglodde på mig och såg ut att tänka -Vadå din stol? När vi hittade den var den tom. Och varm. Alltså är den vår. -Ehh...

Jag toppade fredagsformen med att hämta posten (det är en bit att gå) i trikåklänning, barbent, stickade sockor med blåsippor på och sommarskor. Fredagsfin var ordet. Mixa och matcha liksom. Ehh...
Dagens ruta sammanfattas med ett ord -ofokuserad. 
Nu fokuserar jag stenhårt på att det snart är lördag och hoppas att jag åtminstone lyckas med det. Ehh... 

16 okt 2014

Spinn Stopp

Sakta men säkert börjar jag få snits på att spinna med slända. Riktigt roligt är det, speciellt när jag har en mjuk och fin ull i en underbar färg. Manduzana kan färga hon!
Jag tar en lite ulltuss varje dag och spinner och tänker att på det viset så kan jag förhoppningsvis snart tvinna garn. Baksidan av att spinna är att det inte finns så mycket tid för annat. Jag har flera böcker som jag skulle vilja läsa men det är helt oförenligt att läsa och spinna.
Dagens ruta fortsätter jag dock att lägga en kvart på. Idag blev rutan ganska forcerad. 
Forcerad för att jag haft en för hög anspänningsnivå ett tag. När energin inte räcker hela dagen så ringer varningsklockorna och då gäller det att stanna till, fast har ni märkt hur svårt det är att stanna när man har hög fart? Alldeles för svårt enligt mig.



15 okt 2014

Mina hjälpredor

Tänk vilken tur att det finns hjälpredor! Mina är små och lurviga och följer med mig var jag än går, eller i alla fall den ena för den andra törs inte gå så långt hemifrån så hon följer med en bit sedan springer hon hem igen. 
Planen var att ta några nya bilder på ett lapptäcke jag sydde förra året. Gissa vem som fotobombade nästan varje bild? 
Någon är väldigt nyfiken. 
Eller rättare sagt, två är väldigt nyfikna. 
Men jag är så glad att ha dem, särskilt sådana dagar som igår, när jag efter flera timmar i bil med vindrutetorkarna på hela resan, föll ihop med migrän i soffhörnet. Då är det gott med någon som kryper intill.
Idag har jag tack och lov sluppit migrän men anspänningen har varit lite väl hög.
Fast det har varit en bra dag och jag lyckades göra det jag planerat (wiihoo!). Det blev även några bilder på lapptäcket - utan katter.

13 okt 2014

Tröttluvan

Det var en gång en liten flicka. Hon var så alldeles väldigt trött så hon kallades Tröttluvan. När hon var så där trött var hela världen grå och liksom trött med henne.
 Hon försökte pigga upp sig med en promenad men eftersom hela världen var trött så blev hon bara argare och argare och surare och surare. Rent utav blöt faktiskt. 
Trots det traskade hon på men var ändå snart hemma igen. När hon skulle göra dagens ruta blev den som en tråkig gäspning men den blev i alla fall gjord, tänkte hon och gned sina trötta fingrar mot varandra.
 Lilla Tröttluvan tänkte att så här får det inte fortsätta, för vem vill läsa så trött-tråkiga sagor som man bara somnar av? Nej, lite spänning i livet skulle vara roligt så hon plockade fram sin slända och spann och spann. Sländan var en förtrollad slända och ullens fibrer dansade fram till en vacker tråd. Tröttluvan stack sig inte på sländan som i en annan saga men hade hon gjort det hade hon somnat och sovit i hundra år. 
Så skönt det hade varit tänkte Tröttluvan, gäspade och lade ner huvudet på kudden och sov strax så gott som man bara kan göra efter en vacker saga. Snipp snapp snut, så var den här dagens saga slut. 

12 okt 2014

Njutbläddra

Tänk att petunior kan blomma i mitten på oktober! Det gör dem hemma hos bästa K. Hon har osedvanligt gröna fingrar! Men pelargonen jag skulle haft med hem glömde jag, förmodligen för att regnet vräkte ner när jag skulle åka och jag fick rusa ut till bilen.
 Att säga hej då till sötaste kattungarna var svårt, speciellt som Tiger visade sitt sötaste ansikte
och Morris var hur kelgo som helst. 
Jag hann inte långt förrän regnet upphörde och det var skönt det. När jag bara hade ett par mil hem var det stopp på vägen. En singelolycka där någon dragit in i vajerräcke och flugit över vägbanan och ner i ett dike. En olycka kan hända på en sekund. Jag tror det gick ganska bra för dem i den här bllen men otäckt är det. 
Hemma sjönk jag ner i soffan med boken Finstickat av Helga Isager.
 Här ska njutbläddras en stund!

11 okt 2014

Mysbröder

Varför går tiden så obeskrivligt fort när det är helg? Det senaste dygnet har bara swischat förbi! 

Jag är och hälsar på Lunas och Minervas små bröder. Åh så söta de är! En månad gamla och oerhört charmerande. 

Det här är Morris.
 Randige Tiger. 
Och Måns och Mållgan. Vem som är vem är svårt att säga när de ligger så här och sover. 
Sötkissar!
Gårdagens ruta var bara fredagsmys.
 Dagens ruta är glad.
 Glad för en dag med kattungegos, en och en halv timme körmusik och middag med trevliga härliga tjejer.
 En bra, men en alldeles för snabbt genomlevd, dag! I morgon kör vi ett långsammare tempo, okej?

9 okt 2014

Mjukaste mjuka

Antalet projektpåsar ska minskas har jag tänkt och nu är en påse tömd (och kan fyllas med ett nytt projekt).

I oktober för ett år sedan stickade jag ett par vantar. Garnet var alldeles mjukt och ljuvligt och fastän jag visste att resterna inte skulle räcka till ett par vantar till så stickade jag upp det som var kvar och i en påse har det legat två vantskaft och bara väntat och väntat.
Nu har det ljuvligt mjuka flerfärgade garnet fått sällskap av grå Alpaca silk från Austermann. Det är lite tunnare än det melerade men de funkar bra tillsammans.  
De är stickade med två trådar som används växelvis och jag stickar alltid den ena tråden lösare än den andra hur jag än anstränger mig att spänna dem lika mycket.  
Det blir en slags yteffekt av det som jag gillar och vantarna blir på det viset lite varmare än om de bara var stickade med en tråd.  
Mjukaste mjuka. 
Nästan lika mjuka som Minerva. 
Dagens ruta är bara en stor suck. 
Tandläkarbekymmer och därmed också tandbekymmer. Nåja, det kommer en ny dag i morgon och då är det förhoppningsvis mycket bättre.

Manduzana färgar ull och garn och när hon hade färgat en alldeles ljuvligt blågrön ullfläta så var den som gjord för mig. 
Det går ofantligt mycket bättre att spinna nu än det gjorde i augusti. Jag tror minsann att övning ger färdighet men jag är bara nybörjare och känner mig ganska klumpig emellanåt när jag har ull överallt. Roligt är det när det funkar!

8 okt 2014

Svängningar

Tänk, igår var det ösregn och storm. Idag har det varit varmt och solsken. Snabbt, snabbt kan det svänga i naturen. Jag är inte lika snabb i vändningarna men när jag kom hem i eftermiddags drog jag på mig jeans och gummistövlar och trött och less gick jag förbi badklipporna och in i skogen. Drygt en timme senare klev jag ut ur skogen, ut mot havet igen, då var jag mycket gladare och piggare än när jag gick in. Så visst kan även jag svänga snabbt! 


Man är aldrig ensam i skogen... Gnurf.



Vet ni vad - jag hittade massor av färgarsvamp! Den luktar ganska illa så den får ligga i färgargrytan ute på altanen till jag har tid att ta hand om den. Jag hoppas det blir snart!
Dagens ruta har uppfriskandets färg. 
Ahhh!