15 dec. 2018

Sömn!

En natt med lugn och bra sömn, det är grejer det! Jag har inte varit bortskämd med bra sömn de senaste åren men när jag vaknar utvilad, ja då blir det en bra dag. Särskilt om just den dagen är en ledig lördag utan måsten.
Då kan det hända att jag i stället för att skriva en inköpslista till jul börjar rita. Inköpslistan är fortfarande tom men det gör ingenting. Jag hinner med den också. 
Hela skrivbordet var fullt av pennor innan jag var klar. Så det kan bli bara för att man får sova gott!
Jag har också stickat klart Järbos julvante och 
sista trådarna är just fästa. I morgon blir det ett dopp för det här paret. Ett juldopp.

14 dec. 2018

Om tillräcklighet

Otillräckligheten slår sina starka och slingrande armar om den som aldrig så lite gläntat på otillräcklighetens dörr. Och den är snabb. I en stor del av mitt liv har jag känt mig otillräcklig. Jag har känt mig otillräcklig som mamma, partner, vän, i skolan, på jobbet, som människa och då har jag ändå ett bra självförtroende, upplever att min självkänsla är ganska hög och känner en stor självtillit. Jag är inte ensam, vi är många som skulle vilja ha fler timmar på dygnet, en snabbare tankeverksamhet, en friskare kropp eller friskare själ, fler armar att jobba och trösta med, fler öron att lyssna med och vi mår så bra när vi presterar och levererar, allt ifrån 20-sidiga rapporter till mandelmusslor med sylt, fint inslagna paket och oändligt tålamod där det som bäst behövs. Faktum är att jag mår dåligt av att inte prestera, jag vet inte ens hur man gör när man absolut ingenting gör eftersom jag tänker och funderar när kroppen inte gör något annat och egentligen vill jag nog inte veta hur man kan låta bli att göra. Att göra är att leva. Att leva är att göra. I smått som stort. Jag vet att jag duger precis som jag är, jag vet att jag inte måste leva upp till andras krav och förväntningar, jag vet att jag får göra saker i mitt tempo och på mitt sätt. Alla duger, både de som är snabba och de som är långsamma. Alla duger, både de som som älskar att prestera och de som älskar att fundera och filosofera. Alla duger, både de som räcker till och de som känner att de inte gör det. 

Varför skriver jag allt det här? Förmodligen för att påminna mig själv, det är ju mina tankar som via mina fingrar skriver orden på tangentbordet som hamnar här framför dina ögon att läsa. Det blir som ett öppet brev till mig själv, fritt för dig att läsa. Ibland händer det att någon som läser mina ord känner att det jag skrivit riktats just till dem. Så kanske det också är. Något som jag skulle vilja säga men inte kan formulera genom munnen kan kanske formuleras via orden i en text, i ett annat sammanhang, på ett annat sätt. Kanske är det bara tankens irrfärder hos mig som slår an en sträng hos någon annan, utan att vi aldrig mötts.
Du är tillräcklig. Och jag är det. Skönt att veta ändå. 
I huset vid havet har julen börjat på allvar. Den lilla granen glittrar och glimmar. Luna har suttit under den i två dagar och stirrat på en fläck på golvet. Antingen är det en spökfläck eller så reflekteras ett ljus på ett intressant sätt just där. Bara Luna vet. 
Det är skönt att det är fredag och i min brevlåda låg ett spännande paket idag. 
Jag sparar det till julafton och gläds redan varje gång jag ser det. 
Tack min kära vän!

12 dec. 2018

Så som det ska vara

Julen smyger sig på.
Vår lilla stad är pyntad, 
hemma hos oss kryper tomtar och snögubbar fram ur vrårna och 
på stickorna är det julvantar.
Bara tolv dagar kvar.

11 dec. 2018

Tygpåsar är livet

På min Sånt-jag-vill-göra-innan-jul-lista står att sy en projektpåse i jultyger.
Nu kan jag pricka av den på min lista. Enklast möjliga dragskopåse men med lite extra finess.
Några små flikar för att höja festinslaget en aning. 
Den perfekta presentpåsen om man inte vill ha stickning i den. 
Finns det något intresse så skulle jag kunna göra en beskrivning på hur jag gjort även om nätet vimlar av beskrivningar på enkla dragskopåsar redan.  
När den hänger i sina band kommer jag osökt att tänka på gamla gympapåsar, och påsen jag hade i slöjden. En ny påse väcker gamla minnen. Livet är fullt av tygpåsar! 
Min adventskalender med garn bakom varje lucka utvecklar sig fint. Spännande är den också, även om jag vet att varje lucka gömmer garn.

10 dec. 2018

Thomasina

Tredje och sista mönstret i Kay Jones Miss Potter Sock club är släppt
och jag har nu en hel trio; Jemima, Peter och Thomasina.
Thomasina är en liten musfröken i Beatrix Potters värld och strukturmönstret på sockorna är
som små musspår som irrar omkring över hela ytan. Supersött! 
Mina sockor är stickade i garn från Kate Selene i färgen Jelly bean. Även det turkosa är från Kate. 
Det enkla strukturmönstret funkar bra i ett väldigt spräckligt garn. 
Kay gör enkla fina mönster med en liten twist. Roliga att göra. 
Det blev en fin tro. 
Jemima, Peter och Thomasina.

9 dec. 2018

Min julklänning

Den är klar; min julklänning!
Julröd och snöig på en och samma gång. 
Tyget är Twigs från finska PaaPii och det har legat i mitt tygskåp några år och jag hade precis så mycket att det räckte till en kortärmad klänning. 
Vit muddväv i halsringning och på ärmarna gjorde jullooken komplett. Nu behöver jag bra fixa ett rött hårband eller en röd luva. En julkofta hade ju varit fint också men det får nog bli till nästa år. 
Mönstret är mitt modifierade OMG Bananas You are beautiful dress, med fickor så klart. 
Ho ho ho! 
Nu ska jag pricka av den här på min Jag vill hinna innan jul-lista.

8 dec. 2018

Spunni

Det här är Spunni.
Lågkontrastvantarna som jag nästan repade upp men ändå valde att göra färdigt.
Det är spännande att leka med färger, testa olika kombinationer mot och med varandra. Det blir inte alltid det resultat man först tror.
Garnet i de här vantarna är mörkgrå 2-trådig ull från Ateljé Norrgården och vit 2-trådig ull från samma ställe som jag färgat med Jeaba kallfärg till en orangeröd färg. De mörkgrå garnet är lite naturligt melerat och det smälter nästan in i det orangeröda.
Flerfärgsstickade vantar kräver stor kontrast för att mönstret ska synas ordentligt, det var därför jag var på väg att repa upp den första vanten när jag stickat en bit men nu är jag så glad för att jag fortsatte. Vantarna är subtila och på något sätt samspelar färgerna i stället för att konkurrera.  
Mönstret är gjort av Eli/Skeindeer knits och jag stickade på tunna stickor för att få ett riktigt tätt tyg, 2,5 mm. De här vantarna är både varma och nästan vattentäta. 
Lystern i garnet är fantastisk! 
Blygsamma och rodnande men fina.

7 dec. 2018

Emy

När jag var på Stickmys i juletid i Granhammar för exakt ett år sedan köpte jag ett nystan Poema Laine du Nord som tonade från vitt till mörkt rosa.
Det nystanet har nu blivit en Emy.
Nystanet var på 150 gram och jag stickade till det bara var någon meter kvar. Mönstret är perfekt att förlänga (eller förkorta) om man vill anpassa sig till den garnmängd man har för sista mönsterdelen är gjord för att göra så bred som garnet tillåter. 
Garnet är ljuvligt mjukt. 
Mönstret är varierat och roligt att stikca, det händer något men kräver inte maximal koncentration. 
Det var ju så att när jag köpte det här nystanet köpte jag också nougatbrunt garn till en kofta, så att de skulle matcha varandra. Koftan har jag inte börjat på men sjalen har ju inget bäst-före-datum så det gör ingenting. 
Då, när jag köpte det här nystanet, köpte jag dessutom ett till som tonade från grönt till lila. Det stickade jag av direkt och den sjalen har jag använt många, många gånger. Garnglädje när den är som bäst.

6 dec. 2018

Vad kommer sen?

Förutom min tekalender och min muminkalender så har jag en garnadventskalender. Allt för att göra december till den bästa av månader.
Visst ser den lovande ut? Det ska bli spännande att se hur färgskalan utvecklas.
På samma färgtema la jag upp till ett par sockor idag, med ett enfärgat grått och ett melerat blått garn.
Kanske blir det bra, kanske blir mönstret för diffust. Det ska bli spännande att se utvecklingen av den här också.
För övrigt har det varit en ovanligt bra torsdag.
💖

5 dec. 2018

Det är många vantar nu

Det är ju liksom vantsäsong och jag kan inte motstå mysterievantar i år. Tydligen.
Först ut var Skeindeers Julenatt. Jag har redan stickat fyra ledtrådar och
nu återstår bara tummarna.
I söndags började Yll o Tylls vantmysterie
Vanten December. Den måste jag ju göra! 
Andra delen kommer andra advent och mina vantar blir röda, grå och kanske vita. Jag har inte bestämt mig än.
Och snart börjar delarna komma i Järbos Julvante.
Den vill jag inte missa!
Vantar är julmys, eller hur?