16 juni 2019

Tyngden av en filt

Denna sköna söndag 
kom mitt stora filtprojekt fram igen. 
Jag undrar hur jag tänkte när jag la upp så många maskor, 
varven är evighetslånga på grund av det 
men fint blir det. Mina rosa, grå och vita restgarner  räcker kanske till lika mycket till som det jag gjort. Jag hade inte tänkt köpa mer garn till den här filten men det kanske får bli så framöver. Det kommer i alla fall ta en god stund att virka upp de garner jag har. Perfekt stillsamt projekt, man springer int erunt så mycket med en stor tjock filt i knäet. 
Det är verkligen fint nu.

15 juni 2019

Här, nu

Jag koncentrerar mig på att vara här, i nuet. 
I schersmindoften,
som Morris. 
Det går ganska bra. 



14 juni 2019

Myggen!

Det är bara en vecka kvar till midsommar. Hur är det möjligt? Det är verkligen någon som mixtrar med stora huvudklockan så den går fortare och fortare!
Idag har jag stickat färgglatt och
ätit smörgåstårta.  Och blivit attackerad av mygg. Det finns hur många myggor som helst efter regnet de senaste dagarna. Usch.
Trevlig helg önskar jag dig! Helst utan myggbett.

13 juni 2019

Trion

De här tre,
de hade något slags möte när jag kom hem idag. 
Ingen ville berätta vad de höll på med. 
- Vad då? Vi sitter bara här, nära varandra, och tittar åt varsitt håll! Inget konstigt alls. 
Nej just det. 

12 juni 2019

Kampstrump

Man ska lyssna på kroppen, det säger alla. Huvudet är inte pålitligt, det kan hitta på vad som helst. Faktiskt. Konstruera problem som inte finns eller, ännu värre, hävda att kroppen visst klarar saker bara man bestämmer sig och tar i lite. Huvudet tar inte någon särskild hänsyn till konsekvenser, det gör däremot kroppen. Jag är där nu, i kampen mellan vad kroppen behöver och vad huvudet vill klara av. Kroppen behöver bli frisk och få vila, huvudet vill inte missa det som händer när man inte är med.  Man skulle kunna tro att det är två separata delar men så är det ju inte. Jag är bara en, jag är min kropp och mitt huvud, allt är ett. Ändå pågår kampen, den är verklig och den känns i mig. I kroppen och i huvudet. Människan är allt en intressant varelse!
Och vid det här laget vet ni kanske vad jag brukar göra när kampen pågår; stickar sockor. Mitt socklager är ganska stort nu. 
Självrandande garn från Online, köpt på Ateljé Norrgården, och en liten rest till häl och tå. 
Enklaste enkla. 
Trygghetsstickning. 

9 juni 2019

Tillsammans igen

För en månad sedan stickade jag en Tillsammans-sjal. Den var rolig att göra så jag fortsatte att göra en till av en härva jag vann från Stickamera i höstas, en härva som legat där och ropat att jag skulle ta tag i den.
Garnet är härligt slinkigt då det är lika delar silke och obehandlad merinoull.
Lystern är magisk!
Bottenfärgen är mörkt grå och enda bilden som ger en någorlunda rättvis färgåtergivning är från blockningen, på alla bilder som är tagna utomhus ser sjalen blå ut men den är alltså mörkt grå med röda och gröna fläckar. 
På slutet drygade jag ut garnet genom att varva in ett garn från A Homespun house i samma grå färg. Det händer inte ofta att två handfärgade garner från helt olika ställen är helt lika! 
Många, många små pluppar, lätta att göra enligt mönstret, ett mönster av Sofia Kammeborn som finns på både svenska och engelska. 
Sjalen är inte jättestor, jag stickade till silke/merinogarnet var slut och I-cordkanten är helt gjord i det andra garnet. 
Två hela härvor hade gett mig en större sjal men jag är nöjd med den som den blev. 
Perfekt att sno runt halsen och blåsigt och kylig sommardag. 

8 juni 2019

Kan man komma i kapp?

Jag funderar på om det är möjligt att komma i kapp, komma i kapp allt man skulle vilja göra, hade tänkt att göra eller borde göra. Det som blir gjort blir ju ändå gjort och mer än så kan man inte begära. Man kan önska så klart, önska att man fick mycket mer gjort än man faktiskt fick.
Jag känner att det är så mycket som fått stå tillbaka när jag inte mått bra. Jag skulle kunna göra en lång lista inne i mitt huvud på sådant som inte är gjort men som jag skulle vilja var just det. Förr skrev jag långa listor på papper och de stressade mig än mer. Då blev det så tydligt och påtagligt att jag inte orkat göra allt som jag kanske orkat tidigare. Nu skriver jag också listor men de är korta och när veckan är slut vänder jag blad och det som inte blev gjort på listan kommer bara upp på en ny lista om det känns mycket viktigt. Det mesta är inte mycket viktigt, det är bara saker som tar energi ett tag och låter man de vara så slutar de ta energi om de inte är så viktiga att de blir gjorda.

Tidernas förkylning härjar fortfarande i huset vid havet. Jag har avverkat fjorton dagar med hosta och snor. Så tröttsamt. Maken är snart uppe i en vecka och idag sa sonen att han har ont i halsen. Suck.
Efter en fin förmiddag med sol och värme blev det till slut lite regn. Bara en skur men, tack och lov, en rejäl skur. Jag satt på altanen, med en kopp te och en filt och det var så skönt och 
det blev en tå stickad. Nej, det där med att ens försöka komma i kapp, det lägger vi ner, eller hur?

7 juni 2019

Moneta och lyxen

Jag lovade min dotter för några veckor sedan att sy henne en klänning. Hon valde ett mönster från Colette, Moneta dress. Mönstret har jag haft ganska länge men jag har inte använt det så jag var lite osäker på storlek och passform så jag sydde en provklänning till att börja med.
Eftersom vi bor några mil ifrån varandra träffades vi en kväll på halva vägen, på en parkeringsficka intill E22an, så hon fick prova och jag kunde kolla vad som behövde justeras. 
Några småsaker behövde ändras men klänningen satt bra på henne. 
Livet är helfodrat men kjolen är i enkelt tyg. Jag sydde provklänningen i turkost för av någon anledning har jag flera turkosa tyger i mitt tygskåp...

Tyget min lilla dot valde är mjukt blått, nästan lite duvblått. En perfekt färg till henne.
Trots att jag sydde efter de ändringar jag gjort på provklänningen blev halsringningen inte riktigt bra på den andra så den fick jag göra lite annorlunda och det blev också fint.
Svala sköna sommarklänningar och 
båda fick lilla dot med sig hem idag. Tyvärr passar inte modellen på mig annars hade jag nog sytt en till mig också.

Något som däremot passade mig perfekt var att bli bjuden på Afternoon tea i eftermiddags. 
Vilken obeskrivlig lyx! Tänk att ha en vän som lägger ner så mycket kärleksfullt jobb på en fika! Tusen Tack!


5 juni 2019

Glassbil

Ice cream truck är färgnamnet på det här härliga garnet Knit Picks Felici. 
Färgskalan är kanske inte precis som glassbilen här men nog kan man förstå associationen. 
En liten rest ljusrosa till hälen, som smultronglass. 
I det enkla vilar det vackra. 

4 juni 2019

Se framåt

Jag skulle kunna skriva om gårdagens åskoväder, dagens dimma eller förkylningen som aldrig vill släppa taget men
jag väljer att fokusera på hur vackert det var innan ovädret och
hur underbart det känns när dimman lättar och
att jag idag hade energi att sy lite och att jag bara har en arbetsdag kvar den här veckan och dessutom har mysträffar inbokade. Hurra!

2 juni 2019

Samphire

Andra paret i årets Handmade sock society av Helen Stewart heter Samphire.
Ett fint spetsmönster fram och ett enkelt strukturmönster bak. Strukturmönstret är lite ribbat så passformen är riktigt bra.
Garnet jag använt är BFL/nylon från Stranded Dyeworks i färgen Ice skating party. En underbar färg, helt i min smak. 
Turkost med lila små fläckar, hur fint som helst. 
Helens mönster är som vanligt välskrivna och lätta att följa (även om man inte är så van att sticka efter engelska mönster). 
Det här är andra paret i sockserien. de första Shell Cottage och de här läggs nu undan i väntan på tredje mönstret som kommer 13 juni.

1 juni 2019

Juni är här

Tidernas förkylning håller äntligen på att släppa taget om mig och jag börjar få tillbaka lite energi. Så skönt! 
Det blev ett juniuppslag i min kalender till slut, så här på junis första dag. Inspirerad av Elsa Beskow, som jag tyckt om ända sedan jag var liten, fick det bli rabarber och syrener den här månaden. Elsa Beskow har gjort så mycket fint till varje årstid men just till försommartid passar hon extra bra tycker jag.

Ge mig rum, jag vill opp, sa Rabarberknopp.
Så sprängde han med sin röda topp, men jorden sa stopp:
- Du får lugna dig lite, Rabarberknopp!

Saft och bullar hör juni till, eller hur?
Medan jag legat nerbäddad har jag läst En dag ska jag lämna allt det här av Katarina Bivald. En svensk författare, född 83, som jag inte hade hört talas om tidigare. Det här är hennes tredje bok tror jag. Hennes böcker utspelar sig i USA, trots att hon själv inte bott där, och hon gör det övertygande måste jag säga. Just den här boken har en spännande utgångspunkt, Henny, bokens huvudperson, är nämligen död. Hon är ändå högst levande för läsaren eftersom hon följer sina nära och kära en tid efter att hon själv blvit påkörd av en lastbil och lämnat jordelivet. Det låter kanske som hokuspokus men Bivald lyckas göra en riktigt fin historia av vännernas sorg, hur deras minnen flätas samman och utvecklar sig till något nytt, till deras fortsatta liv utan Henny. En härlig feelgoodbok där inte allt är givet och förutbestämt, om grupptänkande, behovet av individualitet och hur minnet av någon kan leda framåt. Vill du ha något mysigt att läsa i hängmattan kan det här vara precis rätt bok! 
Nu ska jag ladda kroppen med c-vitaminer och sol. Juni är här!