23 juni 2016

Värmerekord

Det är flera veckor kvar till jag har semester men ändå känns det som semester just nu. Det är verkligen härligt! Termometern har stått på 29 grader i skuggan mest hela daden. Smått ljummet eller vad man ska säga. Som tur är fläktar det bra runt huset vid havet. Det är en helt ljuvlig kväll och för en gång skull är vi förskonade från knott och myggor.
Kanske kan sommarsjalen i bomullsgarnet Tahiti bli klar den här helgen. Jag stickar några varv på den i alla fall.
Garnet är underbart mjukt.

Jag ser fram emot en lugn och skön helg med mycket vila och mys. Minerva har redan intagit mysposition.

Underbart.



22 juni 2016

Alla dessa kvinnor

Nu är det som allra ljusast och jag njuter av det varje sekund. Tänk så fantastiskt det är med årstider. De känns trygga, de finns alltid där, om och om igen i en evig spiral. När det är mörkt och kallt vet vi att det snart kommer ljus och värme, och när det är som varmast vet vi att dagen så småningom kommer då vi kan krypa in under en filt och kura med en kopp te i handen.
Tänk att våra förfäder i flera årtusenden har blickat upp mot himlen och önskat, funderat, oroat sig, skrattat och tacksamt dragit ett djupt andetag. Samma himmel men ändå en helt olik.
I mitten på 1800-talet stod min mormors mormor Gertrud och blickade upp mot himlen i midsommartid. Hon hade en syster som hette Anette men det är inte från henne jag fått mitt namn. Anette som troligen emigrerade till Tyskland och som jag inte vet någonting om. Gertrud blev kvar i Småland och som ogift piga med två barn hade hon säkert ett hårt liv på många sätt men jag hoppas och tror att hon ändå kunde vila blicken på en ljus sommarnattshimmel, ta några djupa andetag och njuta ett ögonblick eller två. Hon fick lämna ifrån sig sina barn och min mormors mor adopterades av ett par på Öland. Mormors mors strävsamma uppsyn har jag sett på ett fotografi, det är allt. De där kvinnorna, och de innan och de efter dem, har den svenska midsommarnatten och den ljusa himlen gemensamt. Gemensamt med mig. Svindlande tanke.
Jag tror att vi alla kvinnor med gemensamma trådar har tryckt ner näsan i en fläderblomma och tänkt att sommaren är allt bra vacker. Vi kanske blickar bakåt och vi blickar framåt. Kanske står en dotterdotters dotter en dag och vänder ansiktet mot sommarhimlen.

21 juni 2016

Tacksam

Överansträngning flåsar mig i nacken och jag försöker kompensera press med vila. Det är svårt för fysisk vila, som är relativt enkel att åstadkomma, är inte det samma som vila för sinnet. Jag försöker att inte flacka med blicken, att inte snubbla på tangenterna när jag skriver, inte hoppa från det ena till det andra men det är svårt. Idag har jag fått hjälp att stanna upp i stunden, ett värmande sms från C när det var som stökigast, en mugg ljuvligt söta jordgubbar från A när det var som stressigast, ett underbart bok- och garnpaket från J när jag var som tröttast och så det här: 
Ett helt fantastiskt paket från Maja! Tusen miljoner Tack! Finaste färgerna och mjukaste mjuka!
Jag har i ett par veckor tänkt att jag skulle plocka fram spinnrocken och nu fick jag verkligen en vitamininjektion. Jag tror bestämt att midsommarhelgen ska gå i spinnandets tecken!
Vänner, av alla de slag, är verkligen helt oslagbart! 
Varma, kära omtankar till er allihopa - Jag är så tacksam!

20 juni 2016

I en annan värld

Vissa dagar vänds livet upp och ner och in och ut av bara några ord. Utan att man förstår hur det gick till så har man plötsligt slungats rätt in i en centrifug och körs runt några varv och kastas förhoppningsvis ut, lite omtumlad och mör men ganska hel, på andra sidan. Det är väl så det ska vara när man har relationer till andra människor. Tror jag. Jag vet ju inte hur andra upplever saker och ting förstås.

Ikväll är en sån kväll och för att hantera det så tar jag litteraturen till hjälp.
Boken Alvernas liv väntade jag på innan den gavs ut och jag köpte den så fort den släpptes. Jag kastade mig över den, kände att jag skulle älska den efter bara några sidor men kunde inte där och då läsa den. Den fick sparas till ett bättre tillfälle och det tillfället blev ikväll. Jag har streckläst i flera timmar och boken är som en dröm!
Två små flickor, Maria och Clara, är sammanflätade men de växer upp åtskilda. Den ena i en liten by i Frankrike hos ett par och fyra gamla fastrar. 

Och som alla bondgummor känner på sig, fastän de inte har sett stort mer av världen än tre bergåsar och två skogsdungar... De som glömt hur livet ter sig i närkontakt med naturen tror väl att det rör sig om en liknelse och att gudsögat helt enkelt betyder att man går bort och pratar med grannen...men gudsögat är långt effektivare än byskvallret och liknar snarare en sond med vars hjälp man dunkelt kan urskilja personer eller föremål som egentligen befinner sig utom omedelbart synhåll.

Den andra växer upp i Italien, får bo hos en man med stora agg till sin bortgångne far, får pianolektioner av Maestro och förstår tidgt att hon har förmågor utöver det vanliga och uppmanas att använda dem för att nå Maria.

...och om man förvånas över att någon redan i så unga år kunde bete sig så skandalöst, får man inte glömma att barndomen är den dröm då man förstår det man ännu inte vet.

Centrifugen har stannat in och jag njuter av berättelsen, den första i en serie av två, av Muriel Barbery.  Alvernas liv där ett krig mellan alver och människor riskerar att blossa upp. Språket är målande vackert, berättelserna fantasieggande och ändå djupt rotade. Rötter och vingar, på en och samma gång.

Igår var det Morran, idag är det Luna. Den virkade korgen är populär!

19 juni 2016

En katt och en liten beskrivning

Vilken slödag jag haft idag. Jag har nästan inte gjort mer än att flytta solstolen mellan sol och skugga lite då och då. Jag skulle kunna sova hur mycket som helst och ändå vara trött när jag vaknar.
Morris undrar vad det är för fel med det. Det låter ju helt rimligt att sova tycker han.
Han tar ju alla chanser till en tupplur, på alla tänkbara ställen. SötMorran.

Maken har inte slöat alls, han jobbar på för att minska känslan av byggarbetsplats.
Nu har vi en ny fin trappa, som gjord för att sitta och dricka te på när man inte inte måste ta sig upp eller ner. De gamla altanbrädorna ser plötsligt sorgligt slitna ut men de kommer samsas bra med de nya så småningom tror jag.
Sjalprojektet växer lite i taget. Jag stickar tre kantmaskor i varje sida och innanför kantmaskorna ökar jag två maskor och så ökar jag runt mittmaskan, så här: 3 räta kantmaskor, 1 omslag, 1 rät, 1 omslag, räta till mittmaskan, 1 omslag, 1 rät (mittmaskan), 1 omslag, räta till fyra maskor återstår och då stickas 1 omslag, 1 rät, 1 omslag och sist 3 räta kantmaskor. På de aviga varven stickas kantmaskorna alltid räta och mittmaskan alltid avig. Resterande maskor stickas antingen räta (på de rätstickade partierna) eller aviga (på de slätstickade partierna) och det är inga ökningar på de aviga varven. Jag gör fyra varv slätstickning med ena nystanet och 4 varv rätstickning med det andra.  
Nu börjar de slätstickade partierna bli gröna och jag tänker att jag bara ska göra en rand till. Och en till. Och en till.




18 juni 2016

Attackstickat

Fastertiden är över för denna gången och innan barnen lämnades så attackstickade jag.
Lilla A kunde inte få den lilla filten, i garnet hos förälskat sig i, fort nog och även om den bara var lagom stor till en docka så hade hon den som täcke när hon somnade. Hon var så nöjd när hon packade ner den idag. Med sig hade hon också en mössa i reflexgarn stickad av garn hon valde igår.  
Mössan till stora A får jag göra en annan dag för även om allt är stickat med stickor 8 mm och jag stickar snabbt så hann jag ändå inte börja på hans.
Det är ju inte riktigt mössväder än som tur är. 

Det har inte regnat något idag men trädgården tackar ödmjukast för regnet som föll igår.
Blommorna på rhododendronbuskarna är mindre än jag någonsin sett dem men de är otroligt många.
Viken är vacker som alltid. 
Vilken himmel och vilka färger!


17 juni 2016

Fastertid är bästertid

Yay, så här roligt har vi haft det idag!
Jag har fastrat hela dagen. Det var länge sedan jag fick rå om brorsbarnen så det var extra roligt.

Tröjan som blev klar igår kväll var inte torr vid fem i morse när jag åkte men den hann torka i bilen. 
Den sitter perfekt. Får nog ta några bättre bilder en dag när jag inte har ett yrväder runt fötterna.
Fast de yr inte hela tiden de där guldklimparna. Det har varit långa stunder av pysslande av olika slag.

De var med mig in i en garnaffär och lilla A blev helt förälskad i ett rosa nystan. Ögonen lös på henne och hon ville inte släppa nystanet ifrån sig. Garnkärlek måste uppmuntras tycker fastern som givetvis köpte det stora rosa mjuka nystanet. 
Lilla A hade garnet med sig överallt i två timmar, gosade med det och hade det som kudde, sedan hade fastern att göra en halvtimme eller så med att reda ut allt trassel.
Nu är det ett litet mystäcke till dockan på gång.
Fastertid är bästa tiden! 
Morris fick en liten skvätt mjölk eftersom det liksom är fest hela dagen . Han skyndade sig så mycket att dricka upp den att han inte hann ställa sig bekvämt. 
För tänk om lilla A eller stora A också ville ha mjölk!

16 juni 2016

Torkväder?

Undrar om Ravellotröjan är torr kl fem i morgon bitti... Det skulle vara bra. 
Morris och jag ska sova i kapp nu så vi orkar upp så tidigt. 
Jag tror jag ska drömma turkosa och rosa drömmar. 
Gonatt!

15 juni 2016

Solsting?

Åh vad det är bra med sommar! Det är ljust mest hela tiden, man kan äta jordgubbar till kvällsmat varenda dag och vara ute så mycket man har lust.
Minerva vill helst vara ute dygnets alla ljusa timmar och hon ligger gärna i skuggan och vilar. 
Morran har aldrig tid att vila när han är ute. - Det händer ju alltid något!
För egen del har jag tillbringat några timmar i solen och stickat klart en ärm. Jag har inte fått solsting men är lite vimsig och trött ändå.
Till helgen hoppas vi på regn. Ja, verkligen! Gräset är alldeles sönderbränt och det sticks att gå barfota på det. Så ska det inte vara.

14 juni 2016

Ingen färskvara

Jag hade hoppats kunna sticka klart en av ärmarna på Ravello-tröjan i kväll men om man sover tre timmar på soffan efter jobbet så hinner man inte det. Tur att stickning inte är en färskvara utan att den lugnt kan vänta till en annan dag.
Jag stickade inte klart en av ärmarna igår kväll heller, fastän jag inte sov bort halva kvällen. Nej, i stället slog inspirationen till och jag la upp en ny stickning.
Två nystan Tahiti bomullsgarn i samma färg! Det är svårt att tro det när man ser dem men nystanen är både turkosa och limegröna. Jag hoppas att färgerna kommer mötas bra i stickningen och att det inte blir för långa partier med turkos mot turkos eller grön mot grön.
Jag avrundar en trött tisdag med några varv på en ärm i alla fall.

13 juni 2016

Djupt vatten

Johanna Skoogs mönster har alla legat högt upp på min att-göra-lista på sistone. Nu är en Djupt vatten färdig. 
Mönster till mössan Djupt vatten fick vi i en goodiebag när vi var hos Johanna på stickhelg. I goodiebagen låg även det fantastiskt fina DK tweed-garnet som Johanna färgat.
Jag fick en härva i finaste färgen och Kikki påstod att hon också fick en härva i finaste färgen fast det var en helt annan färg. Det måste vara något magiskt som gör att alla får finaste färgen!
Mössan var riktigt rolig att sticka och den är finurligt gjord och sådant gillar jag! Johanna har inte släppt mönstret på Ravelry än men jag gissar att hon gör det så småningom.

För övrigt har Morris blivit riktigt slank. 
Han har det inte lätt som jobbar hårt hela dagarna, från halv sju på morgonen till sena kvällen. Det ska fångas möss, lekas med kopparödlor, spanas på människor som går till bad- och båtplatser och så ska stora farliga grannkatter hållas på behörigt avstånd. Det är ett tufft jobb som kräver sin katt.

12 juni 2016

Intighet

Intighet kan ibland vara det allra bästa. Att bara vara i The nothing box.
En enkel stickning som inte kräver någon koncentration är ett bra sällskap i intigheten och lägger man till sommar och en solstol som lätt kan flyttas runt beroende på om man vill vara i sol eller skugga så är det en perfekt söndag. 
Kroppen på Ravello-tröjan är klar. Ärmstickning passar inte så bra i The nothing box så nu har jag klivit ur den lådan.

11 juni 2016

Kan summan bli noll?

Livet räcker inte riktigt till just nu, eller är det kanske jag som inte räcker till? - Nej, det måste vara livet, vad skulle det annars vara?
Jag gör minst två saker samtidigt hela tiden. Det är inte bra, jag vet, men jag försöker hålla balans mellan det som tar och det som ger.
Gofika på Berså-assietter och Berså-bricka ger. 
Fålla draperier tar. 
Gosa med hundar och umgås med lilla dot ger.

Livet är en enda lång ekvation, svårlöst och får man någonsin veta det rätta svaret?