6 dec. 2016

Vågor för alla årstider

I somras stickade jag sjalen Svallvåg som Johanna designat.
Den är stickad i supermjuka och flufflätta Tracie too som går att köpa från Fjällbo shop
Jag gillar den och Morris gillar den. 
För att matcha sjalen har Johanna också tagit fram ett mössmönster, Vågskvalp. Den stickas av resterna från sjalen så den är lika mjuk och fluffmysig som sjalen. 
Mössan passade perfekt i höstas och 
den passade lika bra när det blev lite kallare och jag inte hade så långt hår längre. 
Det bästa av allt, den funkar lika bra när det är snö! 
Snacka om användbara grejer! De är än så länge inte testade under våren men jag är säker på att det går lika bra med Svallvågor och Vågskvalp under den årstiden som under alla andra. 
Tracie too har blivit ett favoritgarn, både lätt och luftigt och värmande och mjukt på en och samma gång. 
Och nej, ingen av bilderna är tagen idag för just nu är det barmark och isfläckar lite här och där. Dessutom skiner solen så jag håller mig inomhus. Hur knasigt som helst men så får det vara ibland.

5 dec. 2016

Vacker kuliss

Sakta men säkert blir mitt öga bättre. Se suddigt får jag nog göra några dagar till men jag är så tacksam att det går framåt. Framåt går det också med julkoftan.
En första provning har jag gjort och passformen verkar bli ganska bra. Som vanligt kunde jag tagit in mer över svanken men det är för sent att fixa det nu.

Det har mest varit gråväder över huset vid havet idag, vilket mina ljuskänsliga ögon tyckte var bra. Solen bjöd dock på en härlig avslutning på dagen. 
Vårt vackraste fönster var ännu vackrare med rosa himmel som kuliss. 
Att stå ute och titta upp på himlen är en av mina favoritsysslor. Man behöver inte ens titta, det går precis lika bra att vända sig mot himlen och blunda.

4 dec. 2016

Fler färger

Det händer väldigt lite i min suddiga enögda värld  men jag har upptäckt att det går ganska bra att sticka med bara ett tillgängligt öga. Man stickar inte så mycket med ögonen när allt kommer omkring.
Julkoftan har alltså fått ytterligare några färger i det flerfärgsstickade partiet. 
Jag har inte fått backa så många gånger för att jag läst snett i mönstret så det känns hoppfullt fast visst är det ansträngande för det friska ögat som får jobba för två.
Jaga dammråttor och baka lussebullar får jag göra en annan dag. Undrar om disken står kvar till en annan dag också? Förmodligen.

3 dec. 2016

Aj aj

Aj aj aj, ibland är saker värre än man velat tro.
Hudsjukdomen jag har har angripit hornhinnan i det ena ögat och värken har fått sin förklaring. Det går att lindra men kommer säkerligen att besvära mig resten av livet. En intressant aspekt är att det som hänt mig förmodligen också förklarar de problem som mormor hade med sina ögon och som hon inte fick klarhet i. Tänk så det kan bli. Jag tror hon nickar igenkännande och ler lite i sin himmel.

Eftersom jag ser väldigt suddigt just nu så får jag försöka låta bli att handarbeta och att läsa på dator- och telefonskärm är ett äventyr. Tur att händerna klarar en del av sig själva! 
Julkoftan ska nog bli klar ändå. Envis är ju mitt andra namn, på gott och ont.

Ikväll lägger jag mig bredvid Minerva 
och lyssnar på Så mycket bättre.
Trevlig helg!

2 dec. 2016

Ett helt år?

Jag gillar muggar och jag har ganska många olika, en för varje tillfälle. Igår fick jag ytterligare en när sonen gav mig den här filuren.
Den passar bra ihop med en som sonen gav sin pappa för något år sedan. 
Märket heter Tassen och jag tror att min är Snopen och makens är Butter. Söta är de i alla fall.

Jag fick också en hink med alldeles färska ägg, en hink i finaste färgen! Tack allra finaste A! Hinken passade förresten garnet som fanns i första paketet i Limmos garnkalender!
Och för att riktigt skämma bort mig så fick jag ett fint paket från mina kollegor. Tack snälla!
Ja, nu är jag alltså inne i mitt femtionde levnadsår och nästa födelsedag blir en riktig milstolpe. Flera av mina vänner och bekanta som nyligen fyllt 50 tycker att man ska fira hela året så nu har jag börjat kan man väl säga. Vad jag ska hitta på härnäst återstår att se men allt kul jag gör under kommande år får helt enkelt räknas in i firandet av det femtionde året.

Nu är jag inte så mycket för att fira stora saker, jag gillar att fira de små som vackra dagar och kvällar och 
blå himlar och hav. 
Jag firar att vi trivs i huset vid havet och att Luna följer med mig när jag är ute och går och 
att jag har fint sällskap i soffan om kvällarna. 
För övrigt så har jag ägnat hela dagen åt att ha ont i ett öga. Det är ju dumt och räknas inte in i firandet men jag hoppas det släpper snart för det är svårt att göra något när ett öga rinner och värker hela tiden. Jag vill ju sticka och sy!

30 nov. 2016

Årets gren

I huset vid havet julpyntas det lite i taget. Förra året hade jag en ormhasselgren med pynt på, en gren i stället för gran, och årets gren är nu på plats. 

 
Den fina pumlan, Elsa Beskow-kulorna och skridskorna hänger med sedan förra året. 
Nytt för i år är tre glasdroppar på silvertråd och en glittrig fjäril. Som ni ser är temat mera vinter än jul och det tycker jag är fint. Det kommer säkert upp ytterligare några saker på grenen så småningom. Jag hänger bara dit det som känns helt rätt.

Jag stickar på julkoftan men just nu bara med mörkbrunt garn så det är inte mycket att visa. Idag kom jag på att den solgula sjalen jag började virka på tidigt i höstas skulle passa superbra till julkoftan!
Är det ens möjligt att både hinna göra färdigt BÅDE julkoftan OCH den matchande sjalen?! Det är ju ändå 24 dagar till jul...

29 nov. 2016

Kyligt

I söndags lämnade jag ett par sockor hemma hos lilla dot mot att hon ställde upp som fotmodell. Det var rejält kallt på marken så vi fick skynda oss att ta ett par bilder.
Svarta fårets Frost, stickor 2,25 mm och från tån och uppåt med fleegle-häl. Som så många gånger tidigare. Just det här paret fick ett litet enkelt hålmönster på skaft och ovansida av foten.
Två 50 gramsnystan räckte till ett par till, så när som på tå och resår. 
På det här paret gjorde jag ett enkelt krusmönster som jag beskrivit tidigare. För övrigt är de lika det första paret. 


'
Det var sol en stund på förmiddagen idag men sedan lade sig ett grått täcke över allt. Jag gick en stund ute på klipporna och det var bitande kallt men ändå skönt. 
Nu ska jag ägna en stund åt Järbos adventssocka för julkoftan har redan fått lite uppmärksamhet idag. Ombyte förnöjer.

28 nov. 2016

Kulor i bur

Jag har gått och klurat på en ullkofta som jag vill göra och idag satte jag igång att sticka med härligt sträv ull och drömmar om att ha en ny kofta till jul.
Kanske kan den drömmen bli verklighet, det vill säga om jag inte lägger upp nya sockor eller sjalar stup i ett. Ni kommer få veta hur det fortlöper.

Igår var det vinter igen, i alla fall där lilla dot bor. Hemma hos oss var det sol och barmark men några mil norrut snöade det ganska ymnigt tidvis.
Det gjorde inget för lilla dot bjöd på nybakade saffransbullar och mjuk pepparkaka som smälte i munnen. Mums! 
Hon gav mig också världens bästa present - en tekalender! 
Det är lyx för en tedrickare som jag. Jag ska försöka vara ordentlig och markera vilka smaker som är goda (och vilka jag inte behöver testa igen).

Hemma hos lilla dot är man alltid välkommen och välkomstkommittén är av den sötaste sorten. 
Hemma hos oss smyger sig julen på mer och mer. De finaste pepparkaksgubbarna gjorda av Åsa Olofsson står på köksbordet och gläder mig varje gång jag kommer in i köket och
i burspråket hänger en hel klase julkulor instängda i bur. 
Det kan hända att de där kulorna kommer rymma från buren en efter en. Det ska bli spännande att se hur många de är när julen är här.

26 nov. 2016

Det var inte det jag sökte

Kanske var det någon av er som såg Så mycket bättre ikväll? Dannys kväll. Han berättade bland annat om den planerade lanseringen i Sydamerika som skulle bli hans stora revansch efter "förlusterna" i melodifestivalerna när han faktiskt kom tvåa! Han var på väg att nå sina drömmars mål och då upptäckte han att det inte var det han ville ha. Det var inte det han sökt efter, det var inte det han brann för, det var inte det som skulle lösa alla knutar.

På ett sätt har jag gjort den resan. Jag kämpade hårt för att nå högt och det gick bra, riktigt bra, och jag tror att jag gjorde det bra men jag insåg inte förrän det var på tok för sent att det jag uppnått inte alls var det jag sökte. Fallet blev tungt och priset var högt, så högt att jag inte på något sätt är klar med avbetalningen. Det är inte så att jag ångrar min resa, inte alls, den har gett mig mycket på många olika sätt och lärt mig oerhört mycket. Fast det är med viss sorg jag insett att jag har gjort avkall på mig själv, mina egna behov, till förmån för ett jobb, ett företag, en bransch och ändå fick jag inte det jag sökte, fick inte den bekräftelsen som jag trodde jag behövde och priset var en lång period när jag inte mått bra. Glädjande nog är jag mitt i livet, lite sliten och nött, men jag har många år kvar och de har jag möjligheten att använda på ett klokare sätt, kunna göra det som känns viktigt för mig, bejaka min egen lust och inspiration, mitt eget liv. Kanske gör det mig en gnutta lyckligare på köpet.

Jag är inte ensam. Vi är många som kämpat, kämpat och slitit och betalat dyrt för att uppnå det vi trodde var svaret, det som skulle ge oss Lyckan med stort L. Man kan fundera på varför vi inte blivit smartare, tillsammans borde vi veta bättre.
Jag känner det som om jag befinner mig i en paus, mellan två parentesbågar. Jag vet vad som fanns innan första parentesen men jag har ingen aning om vad som finns efter nästa och här emellan dem är det både lätt och svårt att vara. Både en stilla tidsfrist och en påtaglig anspänning.
Så vad gör man? Hur lever man sitt liv? Vilka beslut ska man fatta och kan man egentligen göra på något annat sätt än det man faktiskt gör? Om jag inte gör mina val på mitt sätt är jag inte ens mig själv rättvis, och vem är jag då? 

Ett vet jag säkert och det är att handens rörelser som skapar användbara saker är en del av mig. Jag skapar, med kärlek och lust. En sjal ligger på blockning och ska snart lämnas vidare, jag tänker mig att den ska bli som kram. En kram av värme från mig när jag inte är där.
På stickorna sitter ännu ett par sockor. De kommer värma någons fötter, isolera mot kyla och lyfta den som bär dem någon liten millimeter närmare himlen och de fria vidderna.
Det är första advent i morgon. Ett nytt år börjar och det är kanske därför det är bra att tänka djupt och tungt idag så att det blir lättare att ta ett nytt steg i morgon.
Mot nya mål, nya galaxer av inspiration och lust, mot reflektion och insikter, mot kärlek och omtanke.
Vad vore jag utan mina melankoliska rum? 💕

Vi är alla Amazing!

25 nov. 2016

Adventsstickningar

En del garner är som gjorda för rätstickning (vilket verkligen inte alla är) och ett sådant är Malabrigo sock.
Rätstickningen blir magisk! Härligt spänstig, fyllig och fin.
Resten av sjalen blir också bra och snart är min tredje Rheinlustsjal klar (du har säkert sett första och andra). Efter denna ska jag inte göra fler på ett bra tag men de är superfina alla tre och mönstret är så vackert.
Just den här, som är vackert havsblå i dagsljus, ska en havsälskande vän få.  
Vi är lite fredagströtta i huset vid havet och det snarkas både här och där som ackompanjemang till mina stickors klingande.

På söndag börjar två knit-alonger som jag tänkte vara med på. 
Yll o tyll har ett sjalmysterie på sin facebooksida
Jag tror jag bestämt mig för att använda Malabrigo lace och Debbie Bliss Angel.

Järbo startar ett sockmysterie.
Det ska vara två färger men jag har inte valt vilka jag ska använda.
Kanske väljer jag fler än två, kanske väljer jag enkelt vitt och grått, kanske blir det en grön och turkos socka. Alla dessa val!
Trevlig helg!