26 maj 2015

Attacksomna

Just nu är jag så trött så jag kan attacksomna när som helst och i brist på ork att skriva kommer här några bilder av sånt som förgyllt en tuff arbetsdag. 



Det är liksom fantastiskt här. 
Godnatt!

25 maj 2015

Pausprojekt

Ikväll tittar jag inte ut över havet som jag brukar. Ikväll bor jag intill en sjö. 
Det är fint det också. 
Några få varv har jag virkat på min nu-måste-jag-ta-en-paus-sjal. 
Den borde nog ha varit lite större för några pauser till hade inte skadat. Jag ska försöka bättra mig i morgon!

24 maj 2015

Använda energin

Det är mycket som surrar i mitt huvud och inte ens den lugna viken får mig att komma till ro. Framtid, dåtid och nuet spelas upp i en enda röra. Jag tänker som så ofta att det blir bättre sen. Det blir det. På något sätt. Kanske inte som man planerat men på något sätt. Det är bra. 
I rastlöshetens energistinna läge gjorde jag klart knäppkanten på den jadegröna koftan och sydde fast knappar. 
Den här koftan känns kompakt, som om den skulle vara ganska vindtät. Det återstår att se. Eller snarare känna. 
Oavsett om koftan är kompakt eller inte så är den klar! Eller klar och klar, den ska ju fotograferas ordentligt också men det får bli en annan dag. 

23 maj 2015

Som en katt

Vilken fantastisk dag vi haft! Strålande sol och 18 grader varmt. Bara 6 grader i vattnet men ändå...
Alldeles innan Eurovision-festen drog igång njöt vi av det vackra kvällsljuset. Nu sitter vi i tv-soffan och hissar och dissar men alla är inte så intresserade. 
Syster och bror hejar på Måns för att han heter som en katt, i övrigt ligger de lågt. Helt platt faktiskt. 

Mellan uppsatsläsandet ute i solen idag har jag stickat provlappar. En i tweed och
en i bomull/viscos/lin. 
Bra att ha provlapparna gjorda när jag någongång i framtiden lägger upp till en ny tröja eller kofta. 
En tysk båt övernattar i viken. De har valt en bra plats. 

22 maj 2015

Hjärnan alltså!

Just nu finns inte mycket tid för handarbete men desto mer tid för läsande och skrivande. Nästa vecka ska mitt skrivarbete nagelfaras och de ska bli skönt när det är över. Det är jobbrelaterat men mycket mer än så, för det är också ett bevis för mig själv att hjärnan fungerar ganska bra igen efter några tuffa år. 
Min hjärna är allt rätt bra, stor och rymlig inuti och efter utmattningskraschen,där stort kaos uppstod, är det mesta uppstädat och insorterat på sin plats igen även om det är känsligt med intryck och så. Hjärnor är verkligen helt otroliga! 
På eftermiddagen gick jag min 3,8 km-runda och det gjorde inte ont! Så otroligt skönt! Nu gäller det bara att inte ta i för mycket så värken kommer tillbaka. Bra kropp som läker sig själv, även om det inte alltid går så fort som hjärnan vill. 
Men vem har sagt att hjärnan ska bestämma allt?!
Nej, de här två vill också bestämma lite och de hälsar att det är sovdax! Godnatt!

21 maj 2015

Doften av syren

Just nu kretsar mycket kring vår lille kattkille och tyvärr är han ju stammis på veterinärstationen där vi varit i eftermiddag igen. 
Tyvärr har hans skada inte alls läkt så bra som vi hoppats. 
Vi tar en dag i taget och myser så mycket det går. Näsmassage är Morris specialitet. Sådan matte sådan katt...
Ännu en vacker kväll i huset vid havet. 
Känner ni doften? 

20 maj 2015

Tvärtomormbunkar är sällsynta

Ibland har jag lust att rulla ihop mig, som en tvärtomormbunke. Bara dra ihop mig och försvinna in i mig själv en stund och när allt känns ljust och bra och varmt kanske jag rullar ut mig igen. 
Ett annat alternativ vore att sträcka riktigt ordentligt på mig, så mycket att jag är högt över allt annat och kan andas fritt och betrakta saker på avstånd. 
Drömma går ju. 
Jag drömmer också om att de nya röntgenbilder som ska tas på Morris i morgon visar ett läkt och fint skelett. Måtte jag drömma sanndrömmar! 

19 maj 2015

I en droppe

En regnig tisdag i maj är förmodligen bättre än alla regniga tisdagar i november. Eller februari.
Regnat har det gjort idag, oj vad det har regnat, men nu ikväll så tittade solen försiktigt fram.
Sol i regndroppe, ett av naturens underverk.
I brevlådan väntade två nya böcker som jag beställt. Den ena är en alldeles ny bok av Ulla Engquist. Den innehåller inga mönster men massor av tips och trix för att få stickade plagg att bli så snygga de bara kan.  
Den är full av tydliga instruktioner och jag ska verkligen försöka läsa den från pärm till pärm och inte bara bläddra planlöst. Om jag läst den ordentligt så vet jag ju var jag ska leta när jag behöver sy ihop stickade stycken, plocka upp en halsringning på snyggaste sätt eller få till de finaste kantmaskorna. 
Härligt nördigt! 
Den andra boken ska jag skriva om en annan dag.
Jag kommer säkert få nytta av Sticka när jade-koftan ska få framkanter och halsringning. 
Minst fem centimeter längre ska jag göra den har jag tänkt. 

Det märks att vi är på väg in i sommarsäsongen. I natt ligger det en segelbåt i viken för första gången i år.
Där har de det bra!


18 maj 2015

Tiotusenkronorsfrågan

Periodvis försöker jag låta bli att tänka eller säga negativa saker om andra. Det är svårt, riktigt svårt, för utan egentlig avsikt så dyker en nedsättande eller fördömande tanke upp. Hur mycket jag än anstränger mig så blir jag irriterad när någon tränger sig fram, stjäl all uppmärksamhet eller säger elaka ogenomtänkta saker utan att tänka på konsekvensen. Det är så vi är, vi reagerar. 
Vi reagerar med alla slags känslor och vi blir arga och går till försvar om vi känner oss kränkta. Allt det där är naturligt, inte alltid bra eller genomtänkt men det händer.  
Det som inte är okej är att systematiskt kränka någon annan, att mobba. Att nonchalera kan upplevas mycket värre än att bli påhoppad av den som blir utsatt. Ibland inbillar vi vuxna oss att det bara är barn som mobbar. Vi vet att det inte är sant. Elakheterna, utfrysandet, förtalet - det står vuxna människor, som borde veta bättre, för. 
Några kvinnor, alla över 55, fryser sakta men säkert sönder en annan kvinna som "de faktiskt har personliga skäl att tycka illa om". Hur kan flera personer ha sådana "personliga skäl"?! Vad är sant och vad är grupptryck? Vad ska en person göra för att andra ska tycka att det är acceptabelt att frysa ut och nonchalera henne?
Många känner sig "kränkta" om de inte får vara i centrum hela tiden. Andra känner sig värdelösa om ingen någonsin frågar efter deras åsikt. Någon undrar om hon verkligen finns eftersom ingen någonsin ser henne, frågar efter henne eller bryr sig om henne. 
Var och en är centrum i sin värld. Det är så det är och så det ska vara. Att däremot kräva att man ska vara centrum i någon annans värld är egoistiskt. Att vara elak, direkt eller indirekt, mot de man inte vill ha i sin värld är oförskämt. Alla älskar inte alla men det rättfärdigar inte mobbning. 
Jag försöker som sagt då och då att inte tänka illa om andra. Det är svårt, verkligen, men jag tror att var och en har skäl att uppträda som de gör. Jag har bara så förtvivlat svårt att förstå vad det är för skäl som ligger till grund för att trycka ner andra. Mobbare agerar ofta i grupp. De som drabbas är ensamma. Ensammast. Hur kan du eller jag protestera, utan att använda samma medel som de som kränker? Tiotusenkronorsfrågan...

Under tiden jag funderat har andra ärmen på jadekoftan blivit klar. 
Någon liten nytta med funderandet alltså. 

17 maj 2015

Ingen välkomstkommitté

Igår fick vi ett litet mudd-kit på Mellan hägg och syren på Ateljé Norrgården. Härligt garn av ull och silke och ett sött mönster. 
Eftersom mönstret heter Vårvärmare och våren snart övergår i sommar så skyndade jag mig. En gjorde jag igår och den andra när jag kom hem idag. 
Finfina! Jag kanske hoppar över uppsköljningen så jag hinner använda dem några dagar innan det blir för varmt. 
Jag trodde jag skulle mötas av en välkomstkommitté när jag kom hem men nej, mina pälsklädda vänner vände rumpan åt mig. Deras hämnd för att jag varit borta några dagar var väldigt tydlig. 
Tur att maken och sonen blev glada i alla fall! 

16 maj 2015

Hägg och syren

Ateljé Norrgården i Granhammar är den bästa platsen att vara på mellan hägg och syren, inte bara för den vackra miljön, det fina garnet, den goda maten, alla underbara djur  och de trevliga människorna 
utan för att man får en lyckodos av att allt är samlat på en och samma plats och för att det är så mysigt att bara få vara där. 
Vi åkte vagn efter shirehästarna och
solen sken på oss. Bara det!
Jag testade om en mjukt röd färg funkar mot mina rosacearosa kinder och bestämde mig för att det gör det. 
Sommarkofta tänker jag och drömmer om spetsmönster och tunna flätor. 
Förutom massor av god frukost, fika och lunch så var det glassprovning. Alla sorter var goda! 
Hurra för Mellan hägg och syren på Ateljé Norrgården! Jag åker gärna dit nästa år också!