10 feb. 2016

Tidsförlust

Nu undrar jag stillsamt: Var i hela fridens namn tog den här dagen vägen?!
Jag gick upp som vanligt i morse, åkte till jobbet, skrev lite, var på ett möte, åt lunch, skrev lite till, la mig på sängen när jag kom hem och nu, nu är dagen snart slut! Konstigt!
Innan jag la mig på sängen räknade jag hur många rutor jag virkat. 67 var det. Nu har jag gjort sju till så något har jag använt tiden till i alla fall. 
Jag trodde jag skulle komma upp i hundra rutor men garnet räcker nog bara till drygt 80. Det blir så många det blir och så måste jag hitta ett passande garn att sammanfoga allt med. Förslag på färg? 
För övrigt så är tulpanerna som står i en vas på vårt köksbord alldeles fantastiska!
Jag har hunnit njuta av dem, tack och lov, trots att dagen gått så fort. Det ska jag göra i morgon också!

9 feb. 2016

Ro, vila och förnöjsamhet

Alla är bra på något, det är min fasta övertygelse, men då och då har jag haft anledning att fundera på varför så många människor verkar vara på fel plats. En plats där de inte är särskilt bra, där de inte kommer till sin rätt och där de inte trivs. Ändå stannar de kvar. Om man är i en relation som skaver mer än den ger glädje. Om man har arbetsuppgifter som man inte är kvalificerad för eller inte tycker om och jobbet är en plåga fastän man låtsas att allt är bra. Om man kämpar med att vara trevlig men på sin höjd lyckas vara skentrevlig för att man helst vill vara någon annanstans, med andra människor och andra miljöer omkring sig. Hur ofta känner du att du är på fel plats? Hur ofta känner jag det?

Visst är det svårt att ändra på saker och ting men vi har bara ett liv och det gäller att tillbringa sitt livs tid, sin livstid, så att hjärtat får lite ro, själen lite vila och sinnet lite förnöjsamhet. Och förhoppningsvis lite glädje. Tänker jag.

Bland mina pågående projekt finns en Damejakke Loppa. Jag stickar i ullgarn från Ateljé Norrgården som jag färgat själv med Jeaba kallfärg. Det finns en facebook-grupp med många deltagare som alla stickar efter samma mönster.
Den stora frågan är - var är alla mina långa stickor? Just nu har jag alldeles för många maskor på en för kort kabel och det är helt omöjligt att prova om koftan blir lagom stor. Nåja, de sitter väl i andra projekt så det slutar nog med att jag får investera i en sticka till.
Jag har redan investerat i 900 meter blodröd garnlycka från en av mina favoritfärgare, Moods of colors. Jag tycker om att planera och fundera på hur ett garn bäst kommer till sin rätt. Det är halva nöjet.
Ute i trädgården har ormhasseln börjat förbereda sig för vår. 
Det gör vi väl alla?

8 feb. 2016

Fast form

Eftersom jag ägnat en ganska stor del av mitt liv åt bloggande så försöker jag bevara alla ord och bilder i en slags fast form. Jag låter trycka en bok med ett halvt års blogginlägg åt gången. 
Det är en glädje att bläddra i de böckerna, låta blicken svepa över alla bilder, läsa några ord här och där och minnas. Nästan alla inlägg tar mig tillbaka till den dagen eller stunden de skrevs. Jag minns var jag befann mig, hur det kändes och vad jag gjorde. Jag gillar tanken på att alla minnen finns sparade i hjärnan, vi behöver bara locka fram dem. 
I minnesbanken sparas den här dagen som en bra dag och framför allt en bra kväll där jag stickade och maken gjorde semlor. 
Bredvid mig hade jag två kattifnattar sovandes på rygg. 
Visst är sånt värt att minnas. Det är ju de små detaljerna som utgör största delen av livet. 

7 feb. 2016

Inte nog

Äntligen är mina gladaste sockor blockade och torra. De är en riktig vitamininjektion. 
Lang yarns Jawoll magic i två färger, ett med röda nyanser och ett med gul-grön-orange.
Ett vanligt basmönster och stickor 2.25 mm och ca 50 gram av vardera färg. 
När jag skulle ta några bilder dök så klart en katt upp från ingenstans för att kolla vad jag höll på med.
Morris, kungen av huset vid havet. 
Han höll förresten också koll när jag sydde några gömmor till. 
Gömmor kan man inte få nog av. 
Morris ska nog få en egen någon dag.

6 feb. 2016

Inte det sämsta

På förmiddagen plockade jag runt lite bland mina skatter. Några buntar med mindre bitar av tyg ska bli lapptäcken, jag har fått nya idéer som jag vill förverkliga, och i och med att jag plockade ut tyg ur hyllorna så blev det plats för garn. Hyllorna från Ikea är perfekta.
Det gick snabbt att fylla alla tomma hyllplan och ett par hyllor till skulle inte skada. För att få plats med de här nystanen var jag tvungen att plocka ur med tyg än jag från början tänkt så nu är det bäst att jag får fart på symaskinen. 
Jag hoppades att en halvmils promenad skulle ge mig massor av energi men så blev det inte idag. 
Kanske berodde det på gråvädret, kanske bara på att jag är väldigt trött. 

Det är fortfarande lite is längst in i vikarna men mest är det öppet vatten nu. 
I morgon hoppas jag på sprudlande energi och skulle det inte bli så, så sitter jag väl och stickar lite. 
Det är inte det sämsta.

5 feb. 2016

Mina små älsklingar

Songbird mittens, jag säger bara Songbird mittens. Mönstret har Erica Heusser gjort och det finns att köpa på Ravelry. 
Sakta tränar jag mig bättre på flerfärgsstickning med långa flotteringar. 
De här är bland de finaste vantar jag gjort, de här och några par tvåändsstickade som jag är väldigt stolt över. 
De är stickade i Tunn alpakka från Du store alpakka, det ljusa, och Splendor från Easyknits, det vinröda. Ljuvligt mjuka. Det gick åt mindre än 50 gram av vardera färg på stickor 2.0 mm. 
Kvidevitt kvidevitt. 

Morris the cat och jag skulle kolla till isläget. Först gick det bra och vi konstaterade att bryggan gått sönder lite. 
Sedan stack han. Han lämnade mig där på den trasiga bryggan och drog i väg ut på isen trots att han lovat mig att inte göra det. 
Rackarns katt!
Han brydde sig inte det minsta om att jag lockade och ropade. 
Han kom in torr och mallig efter en stund men hans ordentliga syster var alldeles sjöblöt när hon kom in en stund senare De får ju inte vara på isen! Knaskatter. Inte visste vi när vi fick dem att de gillar vinterbad. 
Jag har i fall både barn och en tass runt halsen. Alla mina små älsklingar!

4 feb. 2016

Finemang

Ack, om dygnet hade fler timmar för kreativitet och nöje och mera ork att göra allt man vill. 
Nåja, nu är det som det är och jag väljer att sy och sticka framför en massa andra saker. 
Den här Brezel-mössan är stickad i Shoppels Gradient, ett underbart merinogarn.
Den blev riktigt läcker tycker jag. Mönstret är så kul att det nog blir en till i andra färger.

Dagen har varit randig, prickig och svart och vit.  
Fast när jag kom hem åkte klänningen av och fjällrävarna på. 
Jag gillar verkligen den här tröjan. Den gör mig på gott humör. Och så har den fickor. Fickor är alltid bäst! Tänk om jag skulle ta och sy en tröja till i helgen. Det vore finemang.

3 feb. 2016

Studsa ut från väggen

På senaste tiden har det varit några artiklar och radioprogram om utmattning och utbrändhet som jag läst och lyssnat på. I varje artikel och radioprogram har man intervjuat någon som kraschat eller gått in i väggen för så där ett år sedan och nu är de "äntligen friska och mycket klokare" och jobbar glatt heltid igen och en del har startat eget företag inom mindfulness eller något annat i må bra-sektorn och de föreläser hurtigt för andra så att de lär sig att undvika väggen. 
Så bra för dem. De studsade in i väggen och ut igen. 

Så är det inte för mig. Det är flera år sedan min kropp vägrade lyda order och för den delen skickade den överhettade och slutkörda hjärnan inte ut några vettiga kommandon, om ens några alls. Jag kämpar fortfarande, efter flera år, med att hålla mig igång och varje ansträngning är just en ansträngning och kan göra mig helt slut i flera dagar. 
Det är sällan sådana som jag hörs eller syns i tidningarnas reportage, för vem vill läsa om den långa tröttsamma kampen? Vem vill läsa om symptom som sitter i, imånga år? Vem bryr sig om de som måste hushålla med alla resurser, de som anstränger sig i sociala sammanhang men sjunker ihop som en gammal badboll med sprickor i sömmarna så fort de blir ensamma, månad efter månad? Säkert inte någon, jo kanske de som själva är där. 
Det är lätt att tro att det är något väldigt fel och annorlunda med en när "alla andra" är pigga och friska och har oceaner av energi och kunskap några månader efter att kroppen gått in i väggen. Det är lätt att tro att man är alldeles ensam om att vara trasig och lappad och bara hjälpligt lagad på insidan. 

Det är lätt att tvivla på sig själv när någon tycker att "du inte är sjuk på riktigt" och jämför med de som har sjukdomar som syns. Det är lätt att tappa modet. 
Tappa inte modet! Ta ett steg i taget. När kroppen värker, huvudet bultar och det tjuter i öronen, lägg dig ner och vila. Det blir bättre, lite nu och lite sen. Det finns de som aldrig kommer att förstå och så finns det de som vet, förstår och känner igen. Och peppar och kanske tar ens hand när det är extra jobbigt. Ibland får vi hålla varandras händer i tanken och det är också bra. 

Brezel heter ett mössmönster som jag stickat efter. Garnet är Manos silk blend, ljuvligt mjukt. Mössan blev för liten så idag jag repade upp toppen och förlängde lite. 
Flätmönstret är jättefint och det var roligt att göra men jag är inte helt säker på att passformen är bra. 
Den ska få en chans i alla fall. Det behöver alla få. 

1 feb. 2016

Sånt man kan göra en måndag

Vistas närmare himlen än vanligt. 
Kika in i gränder och prång. 
Förundras över stadens alla ljud och ljus. 
Fundera på hur dammigt det måste vara för att plocka fram jättedammsugaren. 
Virka några rutor samtidigt som man susar fram genom landskapet. 
Ja, sånt kan man göra en måndag. Eller kanske en tisdag. Eller vilken dag som helst. Fast jag gjorde det idag. 

31 jan. 2016

Naturlagar

Mycket kattgos har det blivit den här sista söndagen i januari.
Katter är bra, speciellt när man mår lite skruttigt. De har hållit mig sällskap mest hela dagen och bara varit ute några korta stunder. Sjysst sällskap helt enkelt.
Jag tänker att varje dag blir lite bättre av något nybakat, jag tror det är en naturlag. 
Och varje dag blir lite roligare av lite kreativt skapande, det ÄR en naturlag.
I morgon är nog en bra dag för att virka en ruta eller två. Det är jag säker på.