23 aug. 2016

Färgglädje

Mina färgade garner är äntligen torra och jag är så nöjd med dem. Jeaba kallfärg, säljs bl a på Ostbiten, är rolig och lätt att använda. Det behövs inga kemikalier, inga grytor, bara plasthandskar, en uppklippt sopsäck att vara på och en burk eller mugg att blanda färger i om man vill. Garnet ska ligga en stund i en plastpåse för att färgen ska fixeras, mina låg över natten, och sedan är det bara att skölja ur garnet och vänta på att det ska torka.

Två härvor två-trådigt sockgarn i grönt och blågrönt. Färgerna fick jag fram genom att droppa blå färg i en mugg med gul färg. 
Jag hade två härvor Peruvia quick kvar efter Owligan-koftan och de fick bli rosa- och lilamelerade. Meleringen får man genom att droppa/ringla på lite mörkare färg på garnet.
Jag testade att färga över en härva jag färgat tidigare med svamp. Båda härvorna hade apelsinfärgen som härvan till vänster från början. Den till höger färgade jag över och fick en fin chokladfärg som passar perfekt till apelsinen! 
Jag färgade också två sockblanks, också köpta på Ostbiten, och blågrönt är det finaste jag vet så jag försökte få fram blågrönt i olika nyanser genom att droppa blått i gult.
Från riktigt gulgrönt till blågrönt gick den första. Jag tänker sticka en sjal av det här garnet.
Det blev så fint när det nystades. 

Den andra tuben färgade jag från båda kortändarna och in mot mitten, så det är samma färg både först och sist och så blir det gradvis mörkare mot mitten.
Jag hade tänkt sticka sockor av detta men det blir nog en sjal av detta också så alla färgerna får synas och blomma. 

Nu ska jag bara avsluta några pågående projekt innan jag kastar mig över dessa godsaker. Eventuellt.

22 aug. 2016

Skogstant

Två tanter och skogen, ja så heter sockmönstret till det här paret och naturligtvis ville jag ta några bilder i en skog. Det är inte särskilt lätt att få någon skogsuppfattning när man är ensam med ett par sockor och en kamera och ska vara både modell och fotograf.
Fast helt ensam var jag inte ute i skogen. Luna, som älskar att gå på promenad följde med, och så kom några hundratusen intresserade myror också. 
Mönstret har Tant Ulltuss/Anna Bergman gjort och garnet är färgat av Tant Kofta.
Ett fint mönster i underbara färger tycker jag. 
Luna satt och vaktade mina skor medan jag klättrade runt. Hon undrade verkligen vad jag höll på med men man har ju inte roligare än man gör sig.

Luna väntade tålmodigt och skuttade glatt när jag började gå igen.
Allt som är vackert finns nära så vi tittade förstås till havet också. 
Det ligger kvar!

21 aug. 2016

Inte färglöst i dimman

Det har legat dimma över huset vid havet hela dagen idag. Det har varit skönt, vilsamt på något sätt och det har känts helt rätt att kura med en kopp te och fundera. I flera veckor har jag tänkt att någon dag ska jag färga garn igen och den dagen visade sig vara idag!

Först färgade jag en sockblank som jag inte tänker sticka sockor av. Nej, jag tänker mig en sjal i det här garnet. Jag blev väldigt nöjd med färgningen, det blev precis som jag tänkt mig. 
Jag färgade en härva två-trådigt sockgarn i flammigt grönt.  
Den ska bli sockor tänker jag mig.

För ett par år sedan färgade jag några härvor med hjälp av svamp och onödigt nog gjorde jag flera härvor som fick samma färg. Nu ville jag testa om det gick att färga över det svampfärgade med Jeaba kallfärg och det gjorde det så nu är en av de apelsinfärgade härvorna chokladbrun. 
Jag tänker att det här kommer bli jättefina vantar, apelsin och chokladvantar.

Jag färgade ytterligare tre härvor och nu ligger sex små plastinslagna garnpaket i tvättstugan. De ska ligga där tills i morgon då det roliga kommer när jag får se hur resultatet verkligen blev. 
Tänk så bra det kan bli en alldeles dimmig dag i augusti!
Morran tycker också att det varit en bra dag. Han har smugit i vassen, kollat in några sjöfåglar och mest av allt har han latat sig.
Latat sig och busat. 
Det är han bäst på helt enkelt.

20 aug. 2016

När Luna får välja

Jag är inte sportintresserad, tittar nästan aldrig på någon form av sport, men OS är ändå ganska kul. Många timmar har tvn förmedlat hästhoppning, gymnastik och simning. Fotboll intresserar mig inte men ikväll har Luna lagt tassarna på fjärrkontrollen så fotboll är det som gäller!
Hon ser inte särskilt intresserad ut av vare sig Brasilien eller Tyskland och hon vill inte berätta vilka hon hejar på men jag tycker det rycker lite i morrhåren på henne när Neymar har bollen. Vad det betyder håller hon dock hemligt. Vi törs i alla fall inte byta kanal. 

Alltså sitter jag i tvsoffan och fotboll pågår framför näsan på mig fast ögonen har jag på något annat. 
Alldeles snart är sockorna Två tanter och skogen klara, design Tant Ulltuss/Anna Bergman och garn Tant Kofta. 
Snart återgår jag till mitt sportfria och ganska tvfria liv igen. Men just nu är det fotboll. Och sockstickning. 

19 aug. 2016

Ett par men inte två lika

Mina förkylningssockor är färdiga. Alltså de jag stickade på när jag var förkyld, för jag tror faktiskt att förkylningen är över för den här gången. 
Ett nystan melerat Opal-garn jag fått eller vunnit för länge sedan och ett litet restnystan i vinrött kom till användning. Sockorna är stickade utan mönster, från tån och upp med en fleegle-häl. De vanliga 2.25 mm-stickorna som jag nästan alltid har till sockor använde jag förstås.
När jag ställde mig på trappan för att ta några bilder kom Luna och ville vara med. Lite i vägen först, men lite i bakgrunden sen.
Min sötaste lilla knaskisse. 
Några regnskurar kommer då och då men mellan dem har det varit fint. Höstfint fastän det bara är augusti, tyvärr.
Visst är det märkligt att mönstret blir så olika på två sockor i samma storlek med samma antal maskor? En småmönstrad och en lite mer stormönstrad. I vilket fall som helst så är det ett par. 
Par behöver ju inte betyda identiska. Det betyder ganska sällan det när jag tänker efter. 
Det mesta är fascinerande unikt. Som det ska vara.

18 aug. 2016

Små ugglorna, små ugglorna...

är lustiga att se men de är också fina.
Koftan Owligan, design Kate Davies, är helt klar men fortfarande lite fuktig eftersom jag körde den på ullprogrammet i tvättmaskinen. Maskorna blir så fina när de lägger sig till rätta efter en tvätt.
Tio härvor Peruvia quick/Berocco köpta på Fjällbo shop/Ostbiten och stickor 7 mm, 6 mm till resår, gick åt till den här långa stora, näst största storleken, gosiga koftan.
Det är ett nöje att sticka efter mönster som är så skickligt gjorda som det här. Som Kates alla mönster är.
Knapparna är från Kikkis knappskatt. Tack igen!
Hoo hoo! 
Jag kanske skulle göra en till mig själv också om inte listan med allt annat jag vill göra vore så lång.

Det regnar, precis enligt prognosen, och vi har tre katter som sitter på trappan under takutsprånget och blänger på mig. Som om det är mitt fel att det regnar. Det är helt okej, de får blänga för det här regnet behövs.
Det är dessutom så högt vatten i viken att stiger det lite till så hamnar bryggorna under vatten. 

17 aug. 2016

Slutspurt

Vissa projekt tar sin lilla tid. För ganska exakt ett år sedan köpte jag garn till en kofta, en Owligan, till lilla dot. Hur jag än kämpade så fick jag inte garn och masktäthet att stämma och projektet blev liggande. I början på sommaren köpte jag ett annat garn som troligen skulle passa bättre och det gjorde det! På stickor 7 mm går det ganska snabbt men det blir också väldigt varmt i knäet.
Koftan är nu klar och jag har fäst alla trådar men det är 40 knappar som ska sys fast också. 
I morgon fyller lilla dot år och jag har nästan hela dagen på mig att sy resterande knappar. Det blev garn över så det räcker till en mössa också...
Enligt väderprognosen ska det regna hela dagen i morgon. Det ser jag fram emot för hela trädgården är så torr att den snart självantänder om det inte kommer rejält med regn. Att sy i knappar en regnig dag låter som en perfekt kombo. Det gäller ju att spurta så hon kan få koftan i morgon kväll!

16 aug. 2016

Sluta åka?!

Det är väldigt trist att vara infektionskänslig och dra på sig allsköns baciller. Lilla dot tyckte att jag ska sluta åka på sy- och stickträffar för jag alltid blir sjuk efteråt. Det ligger något i det men vissa risker är helt klart värda att ta. Hur urtråkigt vore inte livet annars?

Så jag snorar och ögonen rinner och det är faktiskt helt okej. Hade det varit min sista semesterdag hade det varit supertråkigt förstås.
Minerva var lite sur på mig igår, hon tyckte att jag varit borta för länge utan att berätta för henne när jag skulle komma tillbaka, men nu är vi kompisar igen. Söta snälla Minerva. Det är hon som är mest ansvarstagande av våra katter, om man kan säga så om en katt.

I stället för att göra klart något av mina pågående projekt tyckte jag att en enkel sockstickning utan mönster skulle vara lagom ansträngande idag.  
De nya nystanen jag köpt får ligga till sig lite så jag valde ett Opalgarn jag tror jag vunnit eller fått någon gång för länge sedan och ett litet restnystan. 
Den här gången blir det från tån och upp. Det var länge sedan jag stickade på det hållet.

Utsikten är fin som den nästan alltid är. 
Det märks att semestersäsongen börjar gå mot sitt slut. Lugnet lägger sig här nu. Det alldeles ljuvliga lugnet innan höststormarna tar vid.

15 aug. 2016

Mysmottagande

Nu är jag hemma igen sedan några timmar. Trött och förkyld men med fina minnen och nytt läckert garn i bagaget. Välkomstkommittén bestod av en kelsjuk Morris och 
Luna som gjorde massor av glädjerull i gruset framför mina fötter. 
Minerva dök upp efter en liten stund och såg ut att tänka - Passar det att komma nu? och så gick hon till matskålen. Det är skönt att vara hemma igen! 

Innan jag åkte idag så blev ugglorna på Owligan-koftan klara. 
Nu saknas bara hals- och framkanter och finfina knappar har jag fått från Kikkis stora knappskatt. Tack!
I morgon vaknar jag till havsutsikt igen men att vakna till skog, berg och dalar har varit precis lika bra. 
Tack alla härliga tjejer för toppendagar! Nu hänger våra stickade ballonger i Fattigskogens vildmarksby och minner om fina dagar. 
En väldigt fin del av Tiomilaskogen i Dalarna. 
Nu ska jag vila och kurera mig. Och fortsätta sticka förstås.