18 apr. 2015

Oanade möjligheter

Då och då får jag frågan om jag slutat sy lappteknik. Det har jag inte men efter en lång tuff period inkluderat en flytt från stort hus till ett mindre och med beaktan av att jag sydde 21 stora lapptäcken  på mindre än fyra år så har lust och ork inte varit så stor. Då och då glimtar ändå inspirationen fram och omgiven av kviltare har jag idag sytt en liten topp. 
Lagom storlek för ett barntäcke. Nu gäller det bara att hitta några passande tyger till en bård eller två. Täcket är blått som himlen och havet. 
Efter lunch gick vi en liten runda ner till Kalmarsund. 
Här, där vi är nu, är marken nästan i jämnhöjd med havet överallt. Vi tittade till Stuvenäs-eken på vår promenad. 
Den är 9,7 m i omkrets och ca 700-800 år gammal. Respekt!
Av ett materialset som följt med en tidning tidigare i år, där jag inte var så förtjust i mönstret, fick kreativiteten härja fritt. Det blev en liten kom-ihågtavla. 
Var ljuset! 
Och jodå, nästa projekt är redan på gång. 
Inget mönster, bara färgsorterade rester. Precis sådant som inspirerar mig. I begränsningen finns oanade möjligheter!

17 apr. 2015

Ring ring

Ibland skulle jag vilja lyfta luren och ringa tillbaka. Tillbaka till tidigt 70-tal och kolla läget med mig som barn, tillbaka till mig själv som tonåring på 80-talet eller tillbaka till mig själv som nybliven mamma på 90-talet. 
Då skulle jag fråga om mina drömmar, planer och förhoppningar. Jag skulle berätta om hur det är nu, nu när jag varit med om både berg och djupa dalar. Vi skulle skratta åt hur naiv jag var och prata tröstande genom svåra stunder och le varmt och igenkännande åt alla fina minnen. Ibland skulle jag verkligen vilja ringa tillbaka. 

I brist på möjlighet att ringa så virkar jag vidare. 
Nu börjar det bruna om igen. Choklad på jordgubbsglassen. Mums. 
För övrigt så gillar Morris att bestämma över Minerva. Fast egentligen vill ha bara ha lite syrra-mys. Älskade knaskatter. 

16 apr. 2015

Sol!

Några snäckskal är allt som blivit gjort ikväll. Inte det sämsta för 
jag ville vara ute så länge jag kunde. Jag hade räknat med regn men något regn har det inte kommit.
Världens bästa stressnedbrytare. 
Sol, det är grejer det! 
Ett varv till ska jag nog orka med innan det är läggdax. 
Kanske två föresten. 

15 apr. 2015

Gift - ett livsfarligt ämne

Det blir ett boktips idag också, Anna Mannheimers Mitt liv som gift
Den här boken är alldeles ny men har rusat rätt upp på topplistorna och jag kan förstå det. Boken är kort, bara tre timmar i Annas egen inläsning, och den är härligt befriande rolig, precis som man förväntar sig av Anna. Hon beskriver öppenhjärtligt äktenskapets för- och nackdelar, hon tipsar om vilka män som kan tänkas passa en och vilka man ska undvika, hon ger recept på bouillabaisse och vi får veta att medan Peter, hennes man, är den sociale charmören så är hon den hypokondriska enstöringen som vill ha fredagsmys i pyjamas. Lättsamt och lättsmält, lite som roliga timmen i skolan. Jag skrattade högt, både av igenkänning och för att Anna utstrålar en skön självdistans. En alldeles lagom bok att lyssna på en dag när huvudet är trött och tinnitusen tjuter i öronen, som den har gjort på mig i kväll.

Jag hade tänkt sticka lite på min kofta men den är tung nu när det bara är kanter kvar att sticka och jag orkar inte hålla i den så jag plockade fram ett nystan Zauberball 100.
Färgerna får mig att tänka på choklad- och jordgubbsglass. 
En snäckskalssjal får det bli.

14 apr. 2015

Öppna sinnet

Lucy Dillons böcker är alltid varma och hoppfulla och eftersom jag läst alla så hade jag en klar uppfattning om hur Hundra omistliga ting skulle vara. Jag hade ganska fel. Självklart känner man igen Dillons språk, det lättsamma och trevliga sättet hon skriver på, men den här boken skiljer sig från sina föregångare tycker jag. Det finns en svärta, någonting som gör lite ont hela tiden, som ett skavsår. Självklart utspelar sig boken i samma stad som alla hennes tidigare böcker och beröringspunkterna böckerna emellan finns kvar. Självklart är det en hund nära handlingens centrum men inte lika tydligt som tidigare. Nu finns det sjukdom och komplicerade familjerelationer som ett rött band genom hela historien.
Gina, strax över 30, har tagit sig genom en cancerperiod med hjälp av sin man men plötsligt lämnar han henne för en annan kvinna. Huset, som varit hennes trygghet, ska säljas och alla saker fördelas. En dag står Gina ensam i sin nya lägenhet omgiven av flyttkartonger med saker från ett helt liv som ska sorteras och hon bestämmer sig för att bara behålla hundra saker, de som är hennes omistliga och som ska utgöra grunden för resten av hennes liv. 
Dillons böcker är feel good-böcker och det är även den här men med ett stråk av ett oändligt djup. Den är bra och den berörde mig och den förstärkte min tro om att det finns något vackert i allt bara man öppnar sina sinnen.

Så jag öppnar mina sinnen: Den här dagen började med guldkant.
När solen gör bryggkanterna gyllene då känns det som sommar fast det bara var på nollan ute. 
Tyvärr så mulnade det på vart efter dagen gick, både vad gäller vädret och mitt humör
men jag tog till promenix-meduxinen och efter drygt 4 km så kändes det bättre igen och jag såg något som jag missat trots att jag gått förbi massor av gånger. 
Hur vackert är inte det här?! Vem stöttar vem? Och kan man skilja dem åt? Varför skulle man vilja skilja dem åt föresten? - Naturen anpassar sig efter sin omgivning och låter sig inte hindras. Fint tänker jag.

Medan jag lyssnade klart på Hundra omistliga ting fick koftan Siri sin andra färdiga ärm. 
Finfint. Nu öppnar jag mina sinnen för morgondagen.

13 apr. 2015

Lägga tassarna på

Det här är Marit.
Marit som varit Stickameras mysteriesocka och som Dödergök gjort mönstret till. 
Det turkosa garnet är Austermann step classic och det mörkblå är Shoppel-wolle Admiral cat print. Det gick åt mindre än 50 gram av vardera och jag stickade på stickor 2,5 mm. 
Jag gillar verkligen mönstret och jag gillar verkligen hur sockorna känns på mina fötter!
På tal om fötter... Morris har lagt tassarna på syrrans. 
Att ha husdjur är verkligen en glädje.
För övrigt borde jag ägna all vaken tid åt att skriva de kommande fjorton dagarna men att tvinga fram ord ur sitt inre är hart när omöjligt så jag stickar lite och försöker slappna av och andas djupt och lugnt.  
Det bara vill bli bra.


12 apr. 2015

Änglavingar

Så här blev den stora ljuvligt mjuka sjalen. Den är stickad i vitt Strömpegarn från Ingelise och ett rosamelerat Regia cotton flowers från Schachenmayr. Regiagarnet är ett blandgarn av ull och bomull och supermjukt. Bården är stickad i ett garn färgat av Moods of colors och färgen heter Princess pink moods och är härligt fint. 
Mönstret är en modifiering av Vanja där jag ändrat formen genom att upprepa sjalmönstret två gånger med en mittmaska emellan. Bården är stickad efter Dödergöks beskrivning på en enkel uddspets som finns på hennes blogg. Stickor 3,5 mm och garnåtgången har varit knappt 100 gram av Regiagarnet, knappt 150 gram av det vita och ca 50 gram av Princess pink moods. 
Det blåser friskt här idag men jag hade som vanligt medhjälpare som höll sjalen på plats.
Blåsten till trots så har det varit en härlig vårdag.
En promenad, lite kattmys med katten med enbart ett vitt ögonbryn och 
en stund vid symaskinen. Jag har sytt ännu en trikåklänning efter mönstret jag ritade på kursen igår. 
Det får duga med en spegelbild idag med klänningen i dubbel upplaga. 
Änglavingar med rosa uddspets.


11 apr. 2015

Sommarklänning

Sol och 19 grader - och jag valde att sitta inomhus och sy! Det var nämligen kurs hos Ingrid på Husqvarnabutiken i Vimmerby och den ville jag inte missa. Vi ritade mönster till klänningar, tunikor eller tröjor efter våra egna mått och sen gick vi lös på trikåtyger.
Jag sydde en somrig klänning. 
Det superfina tyget säljer Ingrid och så fort jag såg det så ville jag ha en klänning i det.
Jag valde att sy en vågig rullfåll i nederkanten. Somrigt tycker jag. 
Djup urringning och trekvartslånga ärmar valde jag också
och jag hann vara ute en liten stund i det vackra vädret.
Bra dag helt enkelt.

10 apr. 2015

En dag för avslut

Att lägga saker bakom sig för att gå vidare med nästa är nödvändigt ibland. Det kan vara både skönt och befriande, precis som sorgligt och tungt att avsluta saker. Andra saker, som stickningar, är bara roligt att avsluta och idag har jag avslutat två projekt. Mysteriesockorna Marit som Dödergök designat för Stickamera är nu ett helt par även om jag bara bjuder på en bild på den ena just nu. 
Jag är väldigt förtjust i mönstret till de här sockorna och stickar säkert ett par till. 
Jag har också maskat av sjalen jag började på förra sommaren.
Den ligger på tork och jag vill att den ska torka fort för jag ser verkligen fram emot att känna den över axlarna. Den är så mjuk att jag tror att den kommer kännas som ett par änglavingar mot huden. Uppgifter om garn och sånt kommer när jag tagit bilder på den färdiga sjalen.

För övrigt har det varit över 18 grader i vår lilla stad idag. Det var så varmt att jag fick skoskav på båda hälarna  när jag gick en sväng efter jobbet. Det är helt klart värt skoskav när det är så vackert väder i mitten på april.



Det är ren lyx att kunna gå på så vackra stigar!
Det är också ren lyx att få en så vacker fredagskväll.
Nästan som sommar.

9 apr. 2015

Objudna gäster

Maken har gjort i ordning några bäddar där vi förhoppningsvis kan odla sallad och persilja utan att mördarsniglarna sätter i sig allt. Luna har kollat och godkänt konstruktionen.
Jag satt ute en liten stund efter jobbet. En välbehövlig vila på uthustrappan med te i en termosmugg och stickningen i knäet. 
Sjalen påminner om kungsängsliljan som står på soffbordet och blommar. 
När man har stora objudna gäster i trädgården nästan varje dag är det bra att ha några lökväxter inomhus. 
Rådjuren är faktiskt lika objudna som mördarsniglarna men betydligt trevligare att titta på.