18 okt. 2020

Hjulen snurrar

 Jag hade planer för den här söndagen men planerna innehöll inte en värkig och motsträvig kropp som knappt har velat röra sig alls. Kroppen vann och planerna får jag spara till en annan dag. Hur många gånger som helst har kroppen fått stå tillbaka för planerna men numera låter jag kroppen vinna, eftersom alternativet är att kroppen ger igen med besked.

Det blev alltså en vilsam dag i soffhörnet, tillsammans med stickning och


cykeltävlingar på tv. Både Flandern runt och 15:e etappen på Giro d´Italia har jag avverkat, inte illa för en sån här dag. 😀

Ingen frost eller minusgrader här vid havet ännu men det närmar sig med stormsteg. Kanske blir det kallt i natt?

17 okt. 2020

Lördagsfin

 Denna fina men kyliga oktoberlördag har jag använt till att quilta och kanta ett litet lapptäcke åt en vän i härliga kraftfulla färger, rött, grönt och orange. Hon har sytt lapptäckstoppen och jag hjälpte till med quiltning och kantning.

Det blev några varv på pumpasockorna också, samtidigt som jag lyssnade ikapp ett par avsnitt av Vetenskapsradion Historia, ett av mina favoritradioprogram.

Luften har varit hög och klar, precis som den ska vara så här års.

Hoppas din lördag också varit fin!

15 okt. 2020

Sommarminnen

De senaste dagarna har hösten verkligen visat att den är här. Blåsigt, kyligt och mestadels grått ute.
Vi har inte så många lövträd där vi bor, mest är det tallar och de blir inte vackert färgsprakade precis, men berberisbären är härligt röda nu.

Jag samlar ihop några sista sommarminnen,

som bilder på tre av alla pelargonblommor jag njutit av den här sommaren.


Den här ljusrosa är en Zonartic Lara Mandarin, den blommade med endast en blomma men vilken blomma sen. Majestätisk.

I somras målade jag ett kort till en lite nyfödd Selma och jag fastnade för en cirkelbakgrund till en blomsterkrans.
Jag gjorde ett par lite större också, i andra färger och 

med andra blommor.
Nu är sommaren 2020 ett minne, corona-sommaren, att läggas till andra somrar i minnesbanken, som den ganska vanliga sommaren 2019 och den heta och torra skogsbrandssommaren 2018.

13 okt. 2020

Pastellkväll och småfix

Efter en väldigt intensiv arbetsdag är det en lisa för själen när solen målar kvällshimlen och havet i pastelltoner.

I samma färger som småkläderna jag stickat. 

En Rhombecardigan, stickad i Novitas Nalle, 

ett jättesött mönster från Mette Hvitved,

och ett par söta ullbyxor enligt mönster i häftet Babystrik på pinde 3 1/2 -4 av Lene Holme Samsöe, stickade i Austermann Step 6.

Av resterna blev det en liten improviserad sotarmössa.

På pastelltemat är också de sista blommorna i rabatten, dahlior som övervintrat eftersom jag inte grävde upp dem förra hösten. Det är nog dax att jag gör det nu men det är ju så synd när de blommar.

 

12 okt. 2020

Yewbarrow och Blå Jungfrun

Yewbarrow är en bergstopp i vackra Lake District i England. 

Vi har inga höga berg i närheten men vi har klippor, och högst av dem är Blå Jungfrun där ute i Kalmar sund, ön som jag tittar på varje dag. I eftermiddags var hon blågrå och gjorde skäl för sitt namn.

Yewbarrow är förmodligen inspirationen till Louise Tilbrooks sockmönster med samma namn. Jag borde kanske stickat dem i en blågrå berglik färg men det gjorde jag inte.

Jag använde en härva sockgarn från Manduzana, i en färg som hon gjorde speciellt för en insamling till ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

Nog kan man ana en bergskam där i mönstret.

Mönstret stickas från tån och uppåt med hällapp. Ett riktigt bra mönster med fin passform.

Just nu känns resor till Lake District väldigt avlägsna. Tur att jag har min egen lilla topp där i fjärran.

Där ute i det vackra blå.


11 okt. 2020

Oktoberhelg

Det är något med oktoberhelger som gör att man vill äta äppelkaka, eller hur?
Jag bakade en med smak av både kanel och kardemumma och det var riktigt gott.
Vi har haft ett par fina dagar, långt ifrån höststormar men med några regnstänk som ledde till att en svag men fin regnbåge visade sig över viken.
Oktoberstickningen blir ett par pumpasockor. I mönstret är beskrivningen från mudden och neråt men jag stickar från tårna och uppåt och gör båda sockorna samtidigt eftersom jag vill göra sockorna så långa som garnet räcker till. Det är inte en full härva, kanske 80 gram kvar, så det borde räcka till ganska långa sockskaft.
En härlig orange härva Trekking från Garnbolaget.
Både jag och naturen gör sitt för att höstkänslan ska bli så bra som möjligt, på trappan har vi både ljung och spindelväv. Perfekt!

 

10 okt. 2020

Med glitter och glam

 Händer det att du fastnar på ett ord, tittar på det som om du aldrig hade sett det förut och undrar om det verkligen heter och stavas så? Idag fastnade jag på ordet mjuk. Vilket konstigt ord, det liknar inget annat, det är sitt alldeles eget på något sätt. Enligt Svensk ordbok är betydelsen av mjuk: - som ger efter för tryck och böjning och -angenäm för känseln med tonvikt på beröring snarare än tryck. Enligt SAOB är ordet besläktat med möka, göra mjuk, troligen med grundbetydelse fuktig och blöt, och därmed också med ordet mocka, dvs skotta gödsel. 1573 - 1664 är det belagt att ordet mjuk stavades miuck och det fanns i fornsvenskan som miuker. I SAOB finns också en lång rad exempel där ordet mjuk används; mjuk pepparkaka, hyn är mjuk som sammet, en mjuk stålklinga och ett mjukt kuperat landskap är bara några.
Upprinnelsen till dagens ord är sjalen jag stickat av garnet jag köpte på min 50-års dag. Det har mognat några år men till slut visste jag vad jag skulle göra av det.
Jag hade tre nystan Mondial Sky, ett blågrått garn fullt med små paljetter. Ett festligt födelsedagsgarn som andas glitter och glam. Jag stickade enklaste enkla, en Stashbuster-sjal, där garnet fick komma till sin rätt. Jag stickade till garnet tog slut och sedan blev det en i-cordavslutning med ett restgarn i merino.
Ett annat garn som legat länge och mognat hos mig var en handfärgad härva från Limmo-Design i färgen Julgran. När härvor är väldigt färgrika tycker jag att det är svårt att hitta rätt mönster för garnet men till slut dök mönstret Now and next socks upp och det blev en perfekt kombination av garn och mönster när jag la upp minsta storleken.
Jag testade att lägga upp både mellan- och största storleken men då poolade sig garnet på ett sätt som jag inte tyckte var fint men i minsta storleken blev garnet randigt och det passade mig. Vid fotkilen stördes randningen eftersom maskantalet ökade men det är okej tycker jag.
Så lite som fyra maskor större eller mindre kan göra en enorm skillnad för hur garnet mönstrar sig beroende på hur det är färgat.
Julgran med silverbling som glittrar på fötterna.

Sist ut i den här flärdfullt glittrande kavalkaden är en virkad sjal.
Jag började med ett nystan Lang Yarns Jawoll Magic, ett självrandande garn i turkosa toner. Därefter använde jag den lyxigaste lilla härvan i hela min garnsamling, en ljuvlig Artyarns Mohair Splash som jag fått i julklapp av Kikki för många år sedan (hon fick en av mig också, i röda toner). Det garnet är fullt av paljetter och muranoglaspärlor. 
Avslutningsvis använde jag två nystan Sandnes Alpakka Silke. Sjalen fick ett underbart fall och är mjukare än mjukast. Mönstret är enkelt med bara fastmaskor och luftmaskor, Moss stitch shawl, och jag virkade med nål 6.0 mm.
Nu kan jag glittra och gnistra hela hösten och vintern.
Hurra för flärd och lyx i all enkelhet!



9 okt. 2020

Höstgarderoben

 Min garderob växer inte i takt med antalet kläder jag syr och stickar. Just nu tillverkar jag fortare än jag sliter ut mina kläder men det värmer mitt hjärta att jag hittat klädmönster som passar mig och som jag trivs med. 
Min senaste tröja utgick från mönstret till Ravello, men mönsterbårderna är från ett litet häfte som jag är glad att jag har. Ölänningen i mig gläds lite extra.
Jag har stickat i Debbie Bliss Fine Donegal tweed i en fin fuchsia-färg.
Byxorna är Willandra pants, ett mönster från Muna and Broad och de sitter toppenbra utan att jag gjort andra modifieringar än lagt till fem centimeter på längden. Det är lycka det!
Det fina viscosetyget till byxorna köpte jag hos SyIngrid i Vimmerby när hon hade utförsäljning.
Tröjan och byxorna är som gjorda för varandra.

Om man skriver upp sig för nyhetsbrev från Helens Closet så får man ett gratismönster på ett lättsytt linne, Luna Tank.
Helen bjuder dessutom på en instruktionsfilm på hur man syr det på sin Instagramsida. Jag blev så inspirerad att jag sydde två.
Ett grått i en riktigt slinkig viscostrikå och
ett svart och lila.
Modellen kräver ett tyg med mjukt och fint fall. Det är en härlig vidd och dessutom lättsytt.
Perfekt linne att ha under en kofta eller tröja och nu funderar jag på om inte nästa linne jag syr ska förlängas till en klänning. En klänning med snurr.

Slutligen har jag sytt en jacka i kokt ull. Mönstret är Mallee Jacket, också det från Muna and Broad. Jackan är ofodrad men det är gott om plats att ha en kofta eller tjock tröja under. 

Om man syr en söm då och då under en månad så kan det bli rejäl utdelning även om man tycker att man ingenting gör. Att kunna ha symaskinen framme och sy en halvtimme här och där gav mig ett par byxor, två linnen och en jacka. Inte illa.

8 okt. 2020

Det gick en månad eller ett ögonblick

Någonstans under det här konstiga året tappade jag bort lusten och inspirationen. Jag tappade bort orken, drivet och skaparkraften. Jag tappade bort orden och en del av glädjen. Jag är inte sjuk, ingen nära mig är sjuk, inget allvarligt har hänt. Jag är bara trött, tröttare än vanligt, och liksom lite uppgiven. Jag har lagt min energi på jobbet och den har inte räckt till så mycket mer. 

Det är dax att kalibrera mig själv; var står jag, vart vill jag? Hur ser förutsättningarna ut och hur använder jag dem på bästa sätt? Vad är värt att prioriteras och vad kan tas bort? Vad behöver göras med en mindre insats och vad är det som fyller depåerna med glädje, lust och energi? Jag är snart 53, - vem är jag nu och vad behöver den här versionen av mig? Vad behöver jag acceptera, lägga bakom mig eller omfamna? 

Som vanligt är frågorna fler än svaren men reflektionen är nog ändå viktigast av allt. Reflektionen och rörelsen, rörelsen som leder någonstans. Utveckling måste inte vara stor och omvälvande, den kan vara stillsam och försiktig. Man kan närma sig framtiden med myrsteg, med stort motstånd eller med öppna armar, vilket som känns bäst för stunden.

Some people visit my past more than I do. 

I don´t live there anymore. 

I sold the whole building.

Oktober, hur kunde det bli oktober så snart? Hoppade vi från april direkt hit?

Har det verkligen varit sommar alldeles nyss?

Oavsett hur vi kom hit så tänker jag gå all in på höst nu, njuta av ångande tekoppar och vackra löv, krispiga morgnar och tända ljus.

Min kalender är full av höstfärger 
och vi är redan en bra bit på väg in i den här månaden.

Känner du igen dig i det jag beskriver eller rullar ditt liv på som tidigare? Skriv gärna en rad om du vill.

I´m back and I´m curious.