23 nov. 2017

Mebonden

Min tredje vantar i Eli/Skeindeer knits Selbu mitten club är klara. Mebonden heter mönstret.
De här är stickade i Novitas 7 bröder på stickor 3.5 mm och de blev lite för stora för mina händer. Det här garnet uppförde sig inte riktigt på samma sätt som Ullcentrums 3-trådiga som jag använt till de två tidigare paren. Att gå ner i stickstorlek hade varit bättre. 
Jag spegelvände mönstret på mudden på den andra vanten, i övrigt har jag följt mönstret. De här var riktigt snabbstickade, inga långa flotteringar att hålla reda på. 
Om man stickar vantarna i den ordning de publicerats så ökar svårighetsgraden något, jag stickar tvärtom eftersom jag kom in sent så de har blivit lättare och lättare att göra. Ganska kul men sista mönstret släpps nästa vecka och då är jag i fas.  
Det är lite dämpat i huset vid havet idag, maken har bihålebesvär igen och katterna tycker inte vädret lockar till att vara ute så de trampar omkring inomhus och ser lite småsura ut. Jag är glad att jag kan försjunka i en stickning med en ljudbok i öronen, då gör lite gråväder ingenting. 
Katten och hunden jag stickade igår har jag repat upp igen, jag gör om med tätare masktäthet och jag tror det blir finare och bättre. En upprepad stickning är roligt som räcker längre helt enkelt. Det är bra det.

22 nov. 2017

Mjau mjau

-Matte, varför stickar du aldrig något som jag gillar, söta katter till exempel?
-Det gör jag väl visst...
Vilken tur för mig att det är en liten kisse (och en hund...) på mysterievantarna från Eli/Skeindeer knits! Fast jag undrar om Minerva tycker att det är bra nog, vantarna är ju inte till henne.

En dag, när det inte regnar och blåser hårt som det gjort idag, ska jag ta några bilder på Cockatoo Brae-koftan som nu fått knappar och är helt klar.
En dag, kanske redan i morgon. Men ikväll har jag tänt några ljus, krupit upp i soffhörnet och lyssnat på regnets smatter mot rutorna och stickat en katt. Och en hund. Vov vov.

På tal om vov.vov...

Lite 80-talsnostalgi med Cia Berg och Orup, mjau mjau mjau mjaaau.

21 nov. 2017

Mameluckdax

Nu är de klara! Mina ullmamelucker.
Mönstret har Maja gjort för Järbo Garn och det finns som gratismönster på Järbos hemsida
Jag räknade om till en storlek som passar mig och det var lätt att justera mönstret. 
De är så varma och sköna! Lite trixigt att fotografera sin egen rumpa bara...
Mina mamelucker är stickade i Gästrike 2-trådig ull från Järbo och lite rosa rester från Ullcentrum, också det 2-trådig ull. När de var klara körde jag dem på ullprogrammet i tvättmaskinen. Det gjorde dem mjukare och finare. 
Mönstret är snillrikt med fina detaljer, sånt som jag gillar. 
Nu finns det inga ursäkter för att inte ha klänning hela vintern!

Vi har fortfarande ingen snö, bara lite frost på marken. Några minusgrader och sol, perfekt novemberväder! 
Det är ljuvligt fint. 
Ser ni, grått och rosa, precis som mina nya mamelucker!

19 nov. 2017

Nea

Idag blir det vantar!
Nea. Mönstret är gjort av Eli/Skeindeer knits och det ingår i hennes The Selbu mitten club
Vantarna är stickade i 3-trådig ull från Ullcentrum, ca 50 gram av vardera vitt och petrol. 

Det är andra paret jag stickar från Elis Selbu-mönster. De första var Flora och jag har redan Mebonden på stickorna. 
Ett roligt mönster att sticka och i och med att det är ganska grovt garn gick de fort att göra. 
Tummarna är särskilt fina. 
Det regnar här idag, några timmars uppehåll mitt på dagen men nu regnar det rejält. Högvatten har det blivit också. 
Snart ligger stora bryggan under vatten igen och det är inte långt kvar till vår lilla brygga också är det.
Jag hoppas det lugnar ner sig snart så vi inte behöver reparera bryggor nästa vår igen. 
Vi får se.

18 nov. 2017

Något annat

Idag hade jag tänkt att blogga om ett par nya vantar men de får vänta till en annan dag för den här dagen har varit fylld av 
bilstickning, 
napoleonbakelser, 
hundgos och
mera hundgos och så  akvarierengöring och
några fiskar uppe på det. En härlig dag hos lilla dot alltså.
I morgon blir det kanske vantar. 

17 nov. 2017

Nio och trekvart

Har november varit vackrare än i år?
Det är nästan svårt att tro det. Så många fina dagar i olika väder, temperaturer och färger.

Med åtta plusgrader idag så behövdes inga ullmamelucker men nu är de färdiga. 
Jag sköljde upp dem så maskorna blir jämna och fina. Snart är det dax att prova.

Jag har huvudvärk men fick en idé. Huvudet som är fullt med idéer värker inte på grund av dem som tur är. Från tanke till en liten bit handling och
brodermaskinen fick jobba en stund. 
Så där ja, nio och trekvart, precis vad jag behövde.
Nu får projektet vila till en annan dag.

16 nov. 2017

Uppdukat

Höstfint i trädgården kan se ut på många sätt tänkte jag idag när jag tog med mig en ny duk och ett par ljus ut och man har precis så roligt som man gör det och jag, jag hade roligt en stund.
Den gångna helgen var vi flera som sydde juldukar med slingrande band och rosetter, alla med något rött men de blev ändå väldigt olika.
Jag sydde det sista på min duk hemma och hade hoppats på fin rimfrost när jag skulle ta bilderna men i stället var allt blött.
Bilderna blev fina ändå, för trots det blöta var det vackert ute.
Hade jag haft någon mjölk hemma hade det kunnat bli en kopp kaffe utomhus men utan mjölk i kaffet protesterar min mage så jag fick nöja mig med att ha lite roligt och njuta en stund.
Visst ser det fint ut att duka upp utomhus så här års? Synd bara att det är så totalt opraktiskt att lämna sakerna en längre stund.  
Mina tyger, från danska Stof fabrics, har legat många år i tygskåpet. Nu kom de till fin nytta.
Rolig sömnad och årets julpyssel är härmed inlett.
Försiktigt tog jag en liten tur ut på klipporna. De var förrädiskt hala och sedan jag halkade i höstas är jag rädd för att det ska hända igen men det hindrade mig inte att stanna upp och låta blicken vila.
November är vackert. Vemodigt vackert.

14 nov. 2017

Ugglespaning

Det var en vacker morgon när klockan ringde idag. En bra uppladdning innan tandläkarbesöket.
Besöket gick snabbt och lätt, en liten fraktur på en tand som lätt kunde slipas bort. Skönt.

Barntäcket jag sydde klart i helgen fick komma ut och känna på frosten. 
Söta små ugglor och samsas med prickar och droppar. 
Täcket är frihandsquiltat med olika motiv i rutor och remsor. 
Ett lekfullt täcke som tills vidare hamnar i mitt skåp, i väntan på rätt mottagare. 
Färgerna blir lite bleka i höstljuset men det är ju så det är nu och jag lägger inte tid på att redigera.  
Det är bleka färger även på naturen och den behöver ingen redigering.
Frostfint är det i alla fall. 
Blå Jungfrun höll på att lätta från sin plats, eller så log hon stort.
Jag tror faktiskt att hon var på gott humör.
Idag är det ostkakans dag och jag har inte ätit en enda bit. Nåja, det är en bra dag ändå.