18 sep 2014

Goding

Lågfart är det som gäller och eftersom stickat i grovt garn på grova stickor går ganska fort även i lågfart och eftersom jag hade tre delar sedan tidigare så ligger nu fyra delar i spänn på bordet. 
De ska bli två kuddar när de torkat och det är Karins hitte på(se) för september. 

Tyvärr har fåglarna tagit alla äpplen i våra äppelträd i år. Det var inte mycket frukt sedan något angrepp i våras så det var  trist att fåglarna tog de som fanns. Som tur är så kan man ju göra äppelkaka även på köpta äpplen. Men det blir inte riktigt detsamma, eller hur?
Gott var det ändå. 
Och god är den här lilla godingen! 

Dagens ruta ser ut som flera andra den senaste tiden men wow så fina pelargonerna fortfarande är!
Undrar hur länge de kan stå kvar ute. 

17 sep 2014

En grå dag kommer sällan ensam

Jag är nere i en svacka, en svacka med massa *blä* och lika djup som svackan är, lika lite gör jag. Det är så tråkigt för jag vet att om jag göra roliga saker, alltså sådant som jag upplever roligt och inte sådant som andra tycker att jag borde tycka är roligt, så blir det bättre. Det blir bättre ändå faktiskt men det tar sin lilla tid. Att kämpa och kämpa är vardag för många, av massor av olika skäl och ingenting är särskilt enkelt när man får ta i för att hålla näsan ovanför vattenytan. Så, av en massa olika skäl virkade jag i grått både igår och idag (och dagen dessförinnan), flera nyanser av grått.

Något finlir funkar inte just nu så jag stickar i grovt garn på grova stickor. Inte likt mig.
 
Det som däremot funkar finfint är kattgos. Det räcker att bara titta på dem föresten.
Dagens enda solintag fick jag när jag gick och hämtade posten. Tur att vägen är så fin och att man kan gå sakta.
 Sakta så man ser de små underverken
mitt i värken.

15 sep 2014

Trötta plantor

Det märks att jag varit spänd hela dagen för det gör ont i mina tänder. Jag har en ovana att bita ihop käkarna när jag är stressad och det konstiga är att jag inte känner det förrän jag börjar slappna av. Då känns det föresten på betydligt fler ställen i kroppen.
Dagens ruta är alltså spänningsrik.
Jag har skrivit det tidigare men jag skriver det igen, som en påminnelse till mig själv - stress är farliga saker som ska hanteras med varsamhet.

Efter jobbet skördade jag några tomater. De är kanske årets sista som hinner mogna. Det finns några kvar på de rangliga och trötta plantorna som välvilligt delat med sig av sin röda glädje i sommar.
Jag är så tacksam.
Sommarens kofta blev inte klar. 
Den hade nog varit klar om jag från börjat kollat storleken och inte stickat den nästan färdig för att sedan repa upp det mesta igen. Jag tar några varv på halsringningens I-cord och har snart bara ärmarna kvar. Jag ska sticka dem kortare än de behöver vara för jag misstänker att garnet kommer töja sig vid tvätt. Vis efter att ha tvättat en tröja i liknande garn som blev flera storlekar för stor efter tvätt och som nu väntar på att repas upp och stickas om i en mindre storlek. Det är verkligen nöjen som räcker länge om man ska sticka om allting två eller fler gånger. Hå hå ja ja.

Slutligen vill jag bara visa en katt med mus.
Nästan allting duger som kudde till en katt.

14 sep 2014

Medvind

Medvind har torkat men för säkerhets skull så fick den fladdra lite i vinden.
Mindre än 100 gram Supersoft gick det åt och jag använde stickor 3 mm. Mönstret rekommenderar stickor 3,5 mm men jag stickar löst så jag gick ner en storlek och det var ett bra val för mig. Clara räknar med att släppa mönstret i början av oktober.

Barfota på varma klippor i mitten på september känns helt rätt. 
Tänk att något så tunt och lätt kan värma så mycket som en ullsjal gör.
Brudarna följde nyfiket med till bryggan. De är där vi är om de har chansen.
Dagens ruta är lite söndagslat. 
Eller är det för att vi liksom håller andan lite som inget annat blir gjort? Det är svårt att veta om det blir med- eller motvind.
Tavlorna, de tar vi hand om en annan dag.

13 sep 2014

Det ständiga väljandet

Planen för dagen var att ta tag i något vi skjutit på länge.
För mycket konst i för många stilar till för få väggar och det som ryms på bilden är inte riktigt allt. Nej, de står kvar i soffan en natt till. Kanske får vi upp några på väggarna i morgon, om vi kan bestämma oss. Det är svårt när man måste välja och välja bort men det är helt nödvändigt. 

Det är inte bara konsten som är svår att välja. Under några veckor har vi haft två köksbord med tillhörande stolar. Nu har jag, för det är jag som tvekat, till slut bestämt mig men det andra bordet står fortfarande kvar. Vilken tur! För just idag så behövdes två köksbord.
Medvind är jättelång trots att den vägen mindre än 100 gram.
Min plan var att ha den själv men nu tvekar jag för rött nära mitt rosacearöda ansikte är inte världens mest lyckade kombination.
Softar man bilden lite så ser det helt okej ut men verkligheten är ju inte det minsta soft... Nej, den får värma någon annans hals - och jag stickar en ny till mig. Win-win liksom. Just den här modellen tror jag passar jättebra runt en kill-hals och kanske hittar jag en som vill ha en lång röd halsduk.
På tal om att välja färger som passar en själv så har vi katter med otroligt bra färgsinne.
Grå katt sover bäst på grå fotpall 
och den beigeröda hittade en perfekt matchande kudde att lägga sig bredvid. Vilka brudar!
Att flytta är ett evigt organiserande så dagens ruta är organiserad.
I morgon måste vi ta hand om tavlorna!

12 sep 2014

Reflektion för tankarnas skull

När dagen inte börjar så bra är det gott med sällskap.
 Bästa spanarkompisarna som tycker att sovrumsfönstret är bästa spaningsplatsen på morgonkvisten. 

Sista maskan är stickad på sjalen Medvind och i helgen ska den blockas. 
En sån där härlig njutningsstickning som man alltid borde ha liggande då händerna behöver göra något medan huvudet är upptaget med annat. 
Dagens ruta är lite eftertänksam. 
Det har varit en sån dag. En dag för reflektion. Ibland är det så skönt att tänka och liksom tänka klart på saker och ting. Inte ens det finns det tid för i vårt stressiga samhälle men hur går det om eftertänksamhet inte får plats? Vart ska alla tankar ta vägen då?

11 sep 2014

Crazy day

Inte en enda partiledarutfrågning till orkar vi med så igår fick katterna välja tv-program.
Luna valde naturprogram. 
Eller djurprogram, för det var förstås djuren de ville se.
Ikväll var det sonens tur att välja och han valde Skruven är lös med Galenskaparna och After Shave. Hur många gånger vi än ser den så skrattar vi. 
Säpos spionskola kan man inte se för många gånger. Det gäller ju att känna igen en spion när man ser en, innan han tänder en cigarett och går upp i rök.

Dagens ruta är lite exalterad.
Men det har gått över nu.
Eller kanske inte. Ihhhh!




10 sep 2014

Ombytligt

Visst är det konstigt att humöret kan skifta på några sekunder utan att man egentligen vet vad som orsakar förändringen? Någonting av det som sägs, en blick, en gest, eller vad det nu kan vara, kan ändra allt från ljust till mörkt i ett enda slag. När det händer försöker jag fånga orsaken, jag känner känslan och försöker fånga det som utlöste den men orsaken slinker undan som om den vore en hal tvål. Ibland kan jag härleda orsaken till något som hänt tidigare och som jag mer eller mindre omedvetet blev påmind om men andra gånger dröjer bara obehagskänslan kvar utan att jag kan förstå varför. Jag tror att de där triggerpunkterna har med negativa erfarenheter att göra. Det som andra inte alls skulle uppfatta som något allvarligt kan sätta märken som känns efter många år, kanske ett helt liv. Vi är märkliga och fantastiska vi människor. Vi försöker förstå rymden och de minsta beståndsdelar i allt men oss själva kan vi inte förstå. Inte på djupet.
Det är grått ute. Det är höst och det blåser. Kanke är det det som gör något med humöret. 
Kanske är det något helt annat.
Dagens ruta är självklar. 
Helt naturlig, utan humörsvängningar.
Fast jag, jag är ombytlig och rör mig från rött till svart och tillbaka igen. 
Det är sådana vi är. Vi som är sådana.

9 sep 2014

Lyssna

Känner mig alldeles väldigt trött. Som ett stearinljus som smält i solen är jag lite hängig. Till skillnad från ljuset så kan jag räta upp mig igen. 
Det är alldeles väldigt bra. 

Dagen ruta är tacksam. 
Tacksam för människor som lyssnar. Lyssnar intresserat. Det är en fantastisk egenskap. 

8 sep 2014

Själen får ro

Gyllne mooorgon, gyllne morgon, ja det var det när jag steg upp strax innan kl sex i morse.
Det kan ju bara bli en bra dag när morgonen är så vacker, tänkte jag och en bra dag har det varit. När jag kom hem vid tre-tiden i eftermiddags såg samma vy ut så här.
Ser ni vad som saknas? Just det, någon har flyttat på, alternativt stulit, Blå Jungfrun igen! Inte en enda blå ö i sikte och så kan vi ju inte ha det. När maken kom hem gav vi oss ut på jakt. 
Man skulle kunna tro att vi skulle leta efter den försvunna ön men i stället letade vi i snår och gräs efter svamp.
Den här skönheten fick stå kvar där den stod. 
De här också. Vi hittade några ätliga svampar men efter ett tag så tappade jag fokus från marken till någonting helt annat.
När jag väl hade hittat ut ur skogen och ner till vattnet så kunde jag inte släppa det med blicken. 
En alldeles stilla kväll i september. För bara några timmar sedan vräkte regnet ner och nu, nu är det bara vackert. 
Alldeles spegelblankt! Vilket lugn själen får av det.
När maken såg segelbåten som lade sig till ro för natten så lämnade han också skogen. Vi stod där och tittade drömmande ut över havet. Jag är säker på att vi drömde om olika saker, men ändå så delade vi stunden. 
Hur vi än kikade så såg vi inte Blå Jungfrun men i ärlighetens namn så finns det ju så mycket annat att titta på och mycket av det är blått. Vackert blått.

Dagens ruta är full av hoppfullhet.
Det blev en bra dag idag.