Krampaktigt

Efter flera dagar med skrivkramp så vaknade jag till en dag med fantasiskt bra skrivflyt.

Det har varit väldigt frustrerande att veta att jag måste skriva men absolut inte kunna få ur mig ett vettigt ord och lika befriande har det varit idag när orden har runnit fram. Det var skönt att kunna ta helg efter en produktiv dag.

Hos oss har det regnat och snöat om vartannat idag. Våra lurviga familjemedlemmar var tveksamma till att gå ut när det snöade och vägrade gå ut när det regnade. 

Morris försökte gå på klorna tror jag. Jag skrattade högt när jag såg honom trippa fram i den blöta snön. 

Jag funderade på att strunta i att ta en promenad när stora våta flingor dalade ner vid tretiden och jag hade tid att gå men 

jag kunde inte låta vädret vinna så jag snörade på mig skorna och drog ner mössan. Glasögonen lämnade jag hemma eftersom jag förstod att de inte skulle göra sikten bättre men oj vad konstigt det var att gå utan glasögon! Av någon märklig anledning kände jag mig närmre marken, en halvmeter kortare än vanligt eller något sådant. 

En före- och efterbild. Visst ser jag lite gladare ut efter prommisen?

När jag kom in så sjönk jag ner i soffan och stickade klart den här ljuslila mysvanten. 

Så synd att jag inte skrev ner hur jag gjorde för nu måste jag ju göra en till...