På tvären

Vissa dagar är det väldigt skönt att få stanna inomhus. Idag regnar och blåser det på tvären från havet så rutorna är genomvåta och det rinner vatten i strida strömmar. Katterna har turats om att sitta på dörrmattan under tak på andra sidan huset men de vill helst inte vara inne även om det är ruskväder ute.

Några hundra meter från vår tomt har personal från kommunen ägnat sig åt avverkning hela dagen. Motorsågar och skogsmaskiner låter verkligen förfärligt! Jag har försökt avleda tankarna genom att koncentrera mig på att skära och sy tyg.

I början blev det ganska många felskurna bitar men sen blev det bättre och mera rätt. 

Det här kommer bli en finfin duk tror jag. Och av alla felskurna delar blir det säkert också något bra så småningom.

En stilla bubbla

Ett par sockor i rosa toner växer fram med hjälp av mina stickor och Socktober gör skäl för namnet. 

På trappan kämpar de sista sommarblommorna fram ännu några färgklickar. 

För första gången på flera år hinner jag tänka, planera och fixa innan det är panik och ont om tid. Det känns ovant och väldigt skönt. Jag känner igen känslan, den fanns där, långt innan stressen och utmattningen ändrade mig och förutsättningarna. För tillfället är jag i en bubbla av stillhet där tankar, planering och viss handling får plats. Jag håller mig fast trots att det är flyktigt. 

Stress är en farlig fiende, den kan maskera sig till både vän och glädje. Bäst att alltid hålla den på en armlängds avstånd. Minst. 

Kom an bara!

Hej hösten! Jag har en ny jättestor sjal att svepa in mig i så blås på du bara, och duggregna allt vad du vill och låt molnen ligga i höjd med trädtopparna. Det går hur bra som helst!

Utrustad med ullkappa och stor ullsjal (och ullmössa och ullvantar när det behövs) så är jag redo för höstrusk. 

Sjalmönstret heter Lang Ayre och är från boken The book of haps (som jag tidigare stickat vackra Happenstance ur). Gudrun Johnston har gjort mönstret. 

Det ljusgrå garnet är tvåtrådig ull som jag fått och jag vet inte vilket märke det är. Alla andra färger har jag färgat själv med Jeaba kallfärg på tvåtrådig ull från min pappas får, spunnet av Solkustens spinneri när det låg här i östra Småland. Stickor 5 mm och jag har inte vägt sjalen men den väger ca 450 gram skulle jag gissa.

Sjalen stickades på ett roligt och lite annorlunda sätt och ett tag såg den ju ut att bli en fisk. 

En enkel sjal men med det lilla (eller stora) extra. 

Nu sitter jag inne och kurar med tänt ljus, en kopp te och en alldeles pinfärsk stickbok av Maja Karlsson.  

Jag har bläddrat lite i den och det är många vackra bilder, fina modeller och tydliga beskrivningar. En jättefin bok!

Spänning

Det har varit en stillsam dag i duggregnet och inte mycket har blivit gjort. 

Ställde fram två nya små vaser från Lindform. De får sällskapa med en Ernstmugg ett tag framöver. 

Jag såg en iller simma fram och tillbaka genom tången intill båten och sjöfåglarna hade stormöte i viken. 

Det var länge sedan någon satt intill mandelträdet som vaktas av lejonet. 

Fast jag har stickat och jag blev klar innan garnet tog slut. Det färdigstickade ligger redan i tvättmaskinen och jag hoppas det inte filtat ihop sig. Spänningen är olidlig. Så spännande det kan bli en grå och duggregnsvåt tisdag. 

En lyckokrans

En dag i förra veckan var jag och Kikki och plockade kastanjer i den vackraste kastanjallé jag vet. Kastanjerna är nu, en efter en, fastlimmade på en halmring och det blev den finaste höstkrans jag någonsin haft.

En liten bråkdel av alla kastanjer som låg på marken får nu pryda vårt hem några veckor. 

Det är något alldeles speciellt med kastanjer. Färgen, ytan, innehållet, ja allt är mäktigt. 

Det tog sin tid att limma fast alla kastanjerna men det var det värt.

En skön höstpromenad har det också blivit idag, precis som jag lovade mig själv igår. 

Det är väldigt lågt vattenstånd. Kanske en halvmeter lägre än normalt och mycket lägre än för en vecka sedan när nordostvinden pumpade in vatten mot land. 

Nu är det sydostlig vind och helt andra förhållanden. 

Jag tror aldrig jag sett så lågt vatten i den här viken. 

Fördelen med lågt vatten är att man kan gå på stenar man normalt aldrig sätter sina fötter på och jag tränar mina svaga vrister genom att klättra och hoppa, ända till vattenkanten. 

En liten strimma ljus i det annars ganska grå molntäcket. 

Det är svårt att säga vad som varit bäst idag, promenaden eller kransen.  

Men varför välja när man kan få båda?

Höstfisk

Jag stickar en fisk.

Nej det gör jag inte men just nu påminner sjalstickningen Lang Ayre om en fisk. En slags randig flundra.

Jag är på väg in i senhöstdvalan och har inte stuckit ut näsan i friska luften mer än några sekunder idag. I morgon måste det bli ändring på det, jag behöver vara utomhus och få känna vinden i håret, andas in höstluften och prassla i löven.

I morgon.

Som Tiger

När jag är trött blir jag ganska splittrad och hoppar från projekt till projekt. Det är precis som kropp och knopp bara orkar med en sak en liten stund sedan måste det bytas mot något annat. Som Tiger i Nalle Puh studsar jag hit och dit. 

En studs vid tvättmaskinen, en studs med nya sockor, 

en studs med Harry Potter och det fördömda barnet och en studs vid symaskinen. 

En studs med tekoppen, en studs med pyntande med ljus i nya loppisfynd. 

En studs i soffan och snart en studs i säng. 

I morgon blir det kanske lite lugnare, lite mer av Ior eller Nalle Puh. 

Smittorisk

Idag är det vantdagen, framför allt i Norge där det heter Vottedagen. 

De här rosa vantarna är nog mina favoritvantar. De är tvåändsstickade och sitter superbra på mina händer. Jag gjorde dem sommaren 2014 och de är lika fina fortfarande. 

Just nu har jag inga vantar på stickorna utan en stor Lang ayre från boken The book of haps. 

Den här stickningen var inte alls planerad men när en vän stickade på en förra helgen smittade det. 

Stickningar kan verkligen vara smittsamma!

Höstrosor

Kylan biter nu så de gamla halvvantarna kommer väl till pass. Jag har länge tänkt att jag ska göra en bukett lönnlövsrosor men än har det inte blivit av. En liten hastigt snurrad ros är allt. 

I stickvrån är det ränder som gäller. Ränder av ullgarn jag färgat själv. 

Dagens godaste har varit en liten chokladbakelse. 

Mums. 

En gaudibalkong föll från ett träd

Kastanjer, jag älskar kastanjer. 

Den här filuren påminner mig om Gaudi, en gaudibalkong i Barcelona. Fantastiskt finurligt och tänk att de små, blanka och mjukhårda fröerna kan bli ett stort pampigt träd! 

Vi har plockat massor med kastanjer idag och kanske blir det pyssel av dem i morgon. 

Första ledtråden i Westknits mysteriestickning är klar. 

Vad ska det bli? Spännande! Nästa ledtråd kommer på fredag. 

Just nu käns det lite så här. 

Trassligt, begagnat och utsträckt men det ger fin struktur till livet. Perfekt!

Fina sidor

Ute fortsätter höstvindarna vina och jag stannar inomhus med tekopp och katt och nya färgglada sockor. 

Garnet är ljuvliga No fear speckles Softsock DK färgat av Moods of colors. Det är ett lite tjockare garn, helt underbart mjukt. Jag stickade på stickor 2,25 mm för att jag stickar löst och sockorna blev täta och fina. 

Inget mönster, bara en vanlig socka från tån och upp med en Fleegle-häl. 

Finsockor. 

Och en fintermos! Den är köpt från Limmo-design.

Havet ryter oförtrutet.

Den hårda vinden från nordost fyller viken med tång. Det ser inte så vackert ut men jag gläds åt att det fortfarande finns tång som kan blåsa in i viken.

Morris tycker att hans matte ska sitta stilla och ta det lugnt.

Han markerar tydligt men inte så det gör ont.

Jag lyder för säkerhets skull.

Just nu är hösten för blåsig och för kall men det finns fina sidor av den också.