17 okt. 2016

En lyckokrans

En dag i förra veckan var jag och Kikki och plockade kastanjer i den vackraste kastanjallé jag vet. Kastanjerna är nu, en efter en, fastlimmade på en halmring och det blev den finaste höstkrans jag någonsin haft.
En liten bråkdel av alla kastanjer som låg på marken får nu pryda vårt hem några veckor. 
Det är något alldeles speciellt med kastanjer. Färgen, ytan, innehållet, ja allt är mäktigt. 
Det tog sin tid att limma fast alla kastanjerna men det var det värt.

En skön höstpromenad har det också blivit idag, precis som jag lovade mig själv igår. 
Det är väldigt lågt vattenstånd. Kanske en halvmeter lägre än normalt och mycket lägre än för en vecka sedan när nordostvinden pumpade in vatten mot land. 
Nu är det sydostlig vind och helt andra förhållanden. 
Jag tror aldrig jag sett så lågt vatten i den här viken. 
Fördelen med lågt vatten är att man kan gå på stenar man normalt aldrig sätter sina fötter på och jag tränar mina svaga vrister genom att klättra och hoppa, ända till vattenkanten. 

En liten strimma ljus i det annars ganska grå molntäcket. 
Det är svårt att säga vad som varit bäst idag, promenaden eller kransen.  
Men varför välja när man kan få båda?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar